Franz Kugler (historiker)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Minnestavla över Franz Kugler.

Franz Theodor Kugler, född 18 januari 1808 i Stettin, död 18 mars 1858 i Berlin, var en tysk konsthistoriker; far till Bernhard von Kugler.

Kugler genomgick arkitektskolan i Berlin, blev 1833 professor i konsthistoria vid Berlins akademi, företog forskningsresor, inkallades 1843, för konstärendens beredning, till kulturministeriet och blev 1849 föredragande råd där och 1857 överregeringsråd.

Av Kuglers större skrifter kan nämnas Handbuch der Geschichte der Malerei (två band, 1837; tredje upplagan 1867, i tre band), Handbuch der Kunstgeschichte (1841–42; femte upplagan, 1871–72, utgiven av Wilhelm Lübke), ett klassiskt verk i den konsthistoriska vetenskapen, i vilket för första gången den samfällda konstutvecklingen framställes som en organisk process och ett viktigt led av kulturhistorien, samt Geschichte der Baukunst (band 1–3, 1856–59), likaledes ett grundläggande verk, fortsatt 1867 och fortsatt av Jacob Burckhardt (italienska renässansen), Wilhelm Lübke (renässansen i Frankrike och Tyskland) och Cornelius Gurlitt (barocken).

Mycket av värde finns också i Kuglers Pommersche Kunstgeschichte (1840), Karl Friedrich Schinkel (1842) och Kleine Schriften und Studien zur Kunstgeschichte (1853-54). Hans Geschichte Friedrichs des Großen (1840, illustrerad av Adolph von Menzel; många upplagor) blev en tysk folkbok och översattes till flera språk. På det vittra området utgav Kugler Geschichte (1840) och Belletristische Schriften (åtta band, 1851–52), innehållande sex band dramer och två band noveller.

Källor[redigera | redigera wikitext]