Göttingens universitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Georg-August-Universität Göttingen
Göttingen, 1735
Latin: Universitas Regiae Georgiae Augustae
Motto In publica commoda
Grundat 1734
Rektor Prof. Dr. Ulrike Beisiegel
Studerande 25 377
Säte Göttingen,  Tyskland
Medlemskap Exzellenzinitiative
Webbplats www.uni-goettingen.de
Universitetsbiblioteket i Göttingen

Göttingens universitet (tyska: Georg-August-Universität Göttingen) är ett universitet i Göttingen i Tyskland. Där finns idag 13 fakulteter och 120 studieprogram.

Trots att universitet är ett av Tysklands mest renommerade, är det inte av de äldsta. Det första universitet i tysk-romerska riket grundades i Prag 1348.

Äldre är också till exempel Heidelberg, Leipzig, Tübingen, Wien, Strassburg, Basel och Jena.

Universitetet i Göttingen grundades 1737 av kurfursten Georg August av Hannover (även kung Georg II av Storbritannien). Drivande bakom detta var en kusin till den kände baron von Münchhausen.

Münchhausen blev också universitetets första rektor och införde flera nyordningar. Forskningen frigjordes från kyrklig censur och studentundervisningen sammanfördes med forskningen, vilket var nytt.

Ett bibliotek, öppet även för studenter, byggdes och man lyckades knyta flera kända vetenskapsmän till det nya universitet. Detta medförde uppmärksamhet och 1766 besökte Benjamin Franklin Göttingen som medlem av forskningsakademin.

Den mest kände vetenskapsmannen verksam i Göttingen är Carl Friedrich Gauss. Han var matematiker (känd för bland annat Gauss normalfördelningskurva) och astronom. Han byggde ett stjärnobservatorium som fortfarande finns.

1837 drabbades universitetet av en katastrof då nyblivne kungen i Hannover ändrade statuterna. Sju professorer, två av dem bröderna Grimm, protesterade. Alla blev avskedade och några förvisade. På den tiden var detta en stor skandal och universitet tog stor skada.

Mot slutet av 1800-talet återfick dock lärosätet sitt renommé och från början av 1900-talet fram till nazi-tiden hade man fem nobelpristagare. Alla var verksamma inom naturvetenskap och matematik.

Ett sjätte fick Max Born på 1950-talet för forskning han utfört i Göttingen. Andra kända är fysikerna Otto Hahn, Werner Heisenberg och Max Planck. Efter kriget har Manfred Eigen fått nobelpriset i kemi och Erwin Neher i medicin.

Aerodynamik[redigera | redigera wikitext]

Institutionen för teknisk fysik under ledning av Ludwig Prandtl kom under tiden 1904 till andra världskriget att bli den moderna aerodynamikens födelseplats. Flera av de viktigaste aerodynamikerna började sin bana här: