Grålira

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grålira
Status i världen: Nära hotad[1]
Grålira
Grålira
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Petrellfåglar
Procellariiformes
Familj Stormfåglar
Procellariidae
Släkte Puffinus
Art Grålira
P. griseus
Vetenskapligt namn
§ Puffinus griseus
Auktor Gmelin, 1789
Utbredning
Grålirans världsutbredning.Gult = häckningsområde  Blått = övervintringsområde
Grålirans världsutbredning.
Gult = häckningsområde
Blått = övervintringsområde
Hitta fler artiklar om fåglar med

Grålira (Puffinus griseus) är en fågel som tillhör familjen stormfåglar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Grålira vintertid med sliten fjäderdräkt. Notera den ljusa randen på vingens undersida.

Gråliran är 40-50 centimeter lång och har ett vingspann på 95-110 centimeter. Den har mörk fjäderdräkt. Vid dålig sikt ser den helt svart ut, men vid bättre ljus ser den mörkgrå eller mörkbrun ut med en silverfärgad rand längs mitten av vingundersidan.

När det blåser utnyttjar den sig i flykten bland annat av dynamisk glidflykt, liksom andra liror, då den tippar från sida till sida på stela vingar i djupa bågar. Under dynamisk glidflykt slår den sällan med vingarna och denna glidflygningsteknik kallas ibland för "lirflykt". I aktiv flykt flyger den kraftfullt och rakt och ger ett intryck av en liten albatross.

Utbredning och flyttning[redigera | redigera wikitext]

Gråliran häckar på små öar i södra Stilla havet och södra Atlanten, särskilt runt Nya Zeeland, Falklandsöarna och Eldslandet. Populationen uppskattas till 20.000.000 individer men antalet är tydligt sjunkande.

Den är en långflyttare som följer en cirkulär rutt. Den flyger norrut över västra delen av Stilla havet och Atlanten när häckningssäsongen avslutas i mars-maj, och når subarktiska vatten i juni-juli, då den korsar havet från väster till öster och sedan återvänder över den östra sidan i september-oktober och återkommer till häckningsplatserna i november.

Över Atlanten flyger den över 14000 kilometer från häckningskolonin på Falklandsöarna till Nordatlanten utanför norra Norge. Den uppträder regelbundet vid Sveriges västkust under flyttningen. Några gånger har den också observerats i Östersjön.

Grålirorna i Stilla havet flyttar liknande distanser, men häckningskolonierna där ligger lite längre norrut, utanför Nya Zeeland, varifrån fåglarna flyger till Aleuterna för att övervintra.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gråliran livnär sig av fisk och bläckfisk och kan dyka ner till 60 meters djup, men tar oftast föda vid havsytan. De kan då följa efter valar och fånga fisk som rörs upp av dem. De kan också följa efter fiskebåtar och ta fiskrester som kastats överbord.

Gråliran häckar i stora kolonier och har sitt bo i en håla som den bara besöker nattetid för att undvika att måsar ska angripa det.

Gråliran och människan[redigera | redigera wikitext]

På Nya Zeeland fångas och äts gråliror traditionellt bland maorier. Ungfåglar tas från bon innan de börjat flyga. Ofta bevaras köttet genom insaltning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Puffinus griseus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Senaste veckans observationer av Grålira i Sverige