HMS Dristigheten (1900)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Naval Ensign of Sweden (1844-1905).svg HMS Dristigheten
Dristigheten som flygdepåfartyg
Dristigheten som flygdepåfartyg
Allmänt
Typ Pansarskepp (1903-1927)
Flygdepåfartyg (1927-1947)
Historik
Byggnadsvarv Lindholmens varv
Sjösatt 28 april 1900
I tjänst 5 september 1901
Utrangerad 13 juni 1947
Öde Skrotad i Göteborg
Tekniska data
Längd 86,87 m/ 89,0 m
Bredd 14,78 m
Djupgående 4,88 m
Deplacement 3200 / 3600 ton (2270 ton 1927-)
Fart 16,8 knop
Räckvidd 2900 nm/10 knop
Besättning 275 - 289
Bestyckning [design]
2 x 210 mm/44cal. Bofors 21 cm M/98
6 x 152 mm/44cal. Bofors M/98
10 x 57 mm/55cal. Ssk. M/89B
2 x 45,7 cm torpedtuber

[1922]
2 x 210 mm/44cal. Bofors M/1898
6 x 152 mm/44cal. Bofors M/98
8 x 57 mm/55cal. Ssk. M/89B
1 x 57 mm/21,3cal. Bofors lvk M/16
1 x 57 mm/21,3cal. Bofors lvk M/19

[1927]
4 x 75mm/60cal. Bofors lvk M/26-28
2 x 40mm/56cal. Bofors lvk M/36
4 x 8 mm/75,8cal. lvksp M/36
Flygplan Plats för 2 st sjöflygplan (1927)
(1 x T1 Heinkel HD 16 &
1 x J4 Heinkel HD 19)

HMS Dristigheten var ett fartyg som tillhörde den svenska marinen. Hon var en vidareutveckling av Odenklassens pansarskepp och skiljde sig från främst genom sitt kraftigare sekundärartilleri. Huvudbetyckningen utgjordes ursprungligen av två 21 cm kanoner och sekundärbestyckningen av åtta 15,2 cm kanoner. Dristigheten byggdes vid Lindholmens varv i Göteborg och sjösattes den 28 april 1900. Den 5 september 1901 levererades fartyget som pansarskepp till marinen, och år 1927 beslutade man att bygga om henne till flygdepåfartyg varpå hela bestyckningen byttes ut och ny utrustning tillkom. Dristigheten utrangerades den 13 juni 1947 och användes därefter som målfartyg vid skjutövningar och sprängförsök, innan hon år 1961 såldes för skrotning i Göteborg.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1800-talet gick den tekniska utvecklingen mycket fort framåt, och trots att det första fartyget i Odenklassen ännu ännu inte hade levererats fick Marinförvaltningen hösten 1896 i uppdrag att ta fram ritningar till en ny pansarbåt av samma typ. Året därpå lämnades så ett förslag på ett fartyg som var likt Odenklassen, dock med flera förbättringar.[1] Två företag, Motala Verkstads Nya Aktiebolag och Lindholmens Verkstads Aktiebolag, fick gemensamt uppdraget att bygga fartyget, och kölen sträcktes på Lindholmen i Göteborg den 6 februari 1899.[1] Till skillnad från tidigare pansarbåtar, som fått namn efter varelser i den nordiska mytologin, namngavs Dristigheten efter linjeskeppet med samma namn från Gustav III:s regeringstid.

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Fartyget i sitt originalutseende.

Dristigheten var 89 meter lång, 14,77 meter bred och hade ett djupgående på 4,92 meter. Standarddeplacementet var 3 200 ton och det maximala deplacementet uppgick till 3 600 ton.[2] Pansaret var av en ny ythärdad typ som hade bättre skyddande förmåga, varför man kunde minska tjockleken och bepansra en större del av fartyget utan att öka vikten.[1] Pansartjockleken i sidorna var 200 mm och pansardäckets tjocklek var 25 mm.[2]

Maskineri[redigera | redigera wikitext]

Framdrivningsmaskineriet utgjordes av kolvångmaskiner och ångpannor. Pannorna var åtta till antalet och var uppställda i två eldrum. Den största nyheten hos dessa var att de var vattenrörspannor, till skillnad från tidigare pansarbåtar som haft eldrörspannor. Ångan från pannorna levererades till två stycken trecylindriga etippelexpansions ångmaskiner som tillsammans avgav en effekt på 5 400 indikerade hästkrafter. Maskinerna var kopplade till var sin propeller via var sin axel.[2]

Bestyckning[redigera | redigera wikitext]

När man valde huvudbestyckning för Dristigheten gick man ifrån den tidigare använda kalibern 25,4 cm till förmån för en 21 cm pjäs, som var mer snabbskjutande och dessutom hade längre räckvidd.[1] Huvudbestyckningen blev således två 21 cm kanoner m/98 som placerades i var sitt torn, ett i fören och ett i aktern.[2]

Erfarenheter från omvärlden hade visat att det medelsvåra artilleriet hade stor betydelse på fartyg av Dristighetens typ, varför detta utökades både i antal och kaliber i förhållande till Odenklassen. Sex stycken 15,2 cm kanoner m/98 placerades i tre bepansrade kasematter på vardera sida av fartyget.[2]

Det övriga bestyckningen utgjordes av tio 57 mm kanoner M798B och två 45,7 cm undervattenstorpedtuber m/99. Dessutom fanns en 37 mm kanon m/98B i de två ångslupar som medfördes.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Dristigheten sjösattes den 28 april 1900 och levererades till marinen den 5 september året därpå. År 1906 besökte man Tyskland och England, och i november samma år avgick Dristigheten som första maskindrivna fartyg på den långresa som av tradition genomfördes varje vinterhalvår. Resan gick till medelhavsländer i sydeuropa och nordafrika, och i april 1907 var man tillbaka i Karlskrona. År 1910-1911 byggdes den förliga masten om till en tripodmast som bar upp en märs med en tvåmeters avståndsmätare, och år 1922 byttes två av 57 mm kanonerna ut mot luftvärnskanoner av samma kaliber som placerades på kanontornens tak.[1]

Ombyggnad till flygdepåfartyg[redigera | redigera wikitext]

Dristigheten som depåfartyg under andra världskriget.

År 1927 beslutade man att bygga om Dristigheten till depåfartyg åt de pontonförsedda flygplan som ingick i kustflottans flygavdelning. Hela den gamla bestyckningen, inklusive 21 cm kanonerna, togs då bort. Fyra av 15,2 cm kanonerna kom senare att användas för att bestycka hjälpkryssare som användes under andra världskriget.[3] Istället fick Dristigheten ett luftvärn som utgjordes av fyra 7,5 cm luftvärnskanoner M/15-23 och fyra 8 mm kulsprutor m/14-29.[2] Man byggde även till en ny överbyggnad som sträckte sig över hela akterskeppet och bland annat innehöll verkstäder. Taket av denna blev uppställningsplats för flygplan, som lyftes ombord med hjälp av en ny lyftkran som monterades längst akterut.[1]

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Enligt mobiliseringsplanen inför andra världskriget ingick Dristigheten i kustflottans spaningsavdelning tillsammans med HMS Gotland och sex jagare. Fartyget hade dock inte erhållit tillräcklig översyn, vilket orsakade haverier i maskinanläggningen.[4] Då Danmark och Norge invaderades den 9 april 1940 låg således Dristigheten på översyn vid örlogsvarvet i Stockholm.[5] Efter översynen sattes fartyget in i kustflottan, där hon kvarblev i organisationen fram till slutet av kriget, då hon flyttades till Karlskronaavdelningen.[6]

Utrangering[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget hade Dristigheten spelat ut sin roll och hon utrangerades den 13 juni år 1947.[7] Innan skrotningen användes hon vid flera tillfällen som målfartyg för beskjutningar och sprängförsök. Sommaren 1960 genomfördes en övningsskjutning där flottans jagare och fregatter fick skjuta med skarp ammunition mot Dristigheten. Efter skjutningen sattes skyddstjänstsgrupper ombord för att täta läckor, och man började bogsera in fartyget mot Karlskrona. I skärgården var man dock tvungen att sätta fartyget på grund, och hon sjönk på tio meters djup.[7] Man byggde då en sarg av brädor runt fartyget, vartefter man kunde pumpa ut vattnet och bogsera in fartyget till Oscarsdockan i Karlskrona. Året därpå såldes fartyget för skrotning i Göteborg.[2]

Dristigheten, till vänster sjunken i Karlskronas skärgård, och till höger i torrdocka efter bärgningen. Dristigheten, till vänster sjunken i Karlskronas skärgård, och till höger i torrdocka efter bärgningen.
Dristigheten, till vänster sjunken i Karlskronas skärgård, och till höger i torrdocka efter bärgningen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Insulander & Ohlsson 2001, s. 57
  2. ^ [a b c d e f g h] von Hofsten & Waernberg 2003, s. 118
  3. ^ Borgenstam, Insulander & Åhlund 1993, s. 115
  4. ^ Holmquist 1972, s. 198
  5. ^ Lagvall 1991, s. 189
  6. ^ Lagvall 1991
  7. ^ [a b] Insulander & Ohlsson 2001, s. 65

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]