Henning Adolf Gyllenborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Henning Adolf Gyllenborg, iklädd ett riksråds purpurröda talar, bärandes runt halsen Serafimerordens kedja. Porträtt målat av Gustaf Lundberg

Henning Adolf Gyllenborg, född 12 juni 1713, död 26 november 1775 var en svensk greve, riksråd, serafimerriddare, kommendör av Nordstjärneorden och kammarherre.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Gyllenborg var född på Lindsta i Uppland som son till majoren Anders Gyllenborg och Virginia Kristina Kruuse af Verchou. Efter studier i Uppsala, där han 1731 var den siste rector lillustris. Därefter studerade Gyllenborg även i Lund, och företog utrikes studier, varefter han vid hemkomsten 1734 utnämndes till kammarherre. Sporrad av farbröderna (Olof, Carl, Johan & Fredrik) satsade han på en politisk karriär, och fick vid 1738-39 års riksdag inträde vid sekreta utskottet, där han hade säte även vid 1740-41 års riksdag.

För sin talekonst fick han av hattpartiet en "befordran i allmänhet" som gav honom majors traktamente under det åtföljande kriget, utan att ha någon militär befattning. Han sändes 1742 av Charles Emil Lewenhaupt att befordra fredsunderhandlingarna med ryska hovet, men då han av franska ministern, marskalk de la Chétardie, inte fick det stöd han väntat, reste han i stället till Carl Gustaf Tessin i Paris för att besvära sig.

Gyllenborgs diplomatiska uppträdande vid riksdagen 1742-43 sägs vara en av orsaken till att efterräkningarna gentemot hattpartiets företrädare inte blev värre än de blev. Han sägs dock inte vågat gå utanför sitt hus på flera veckor, av rädsla att bli mördad den följande tiden. 1743 sändes han till hertiginnan av Holstein som då bodde i Hamburg att meddela att hennes son valts till svensk tronarvinge, varefter han begav sig till Berlin för att biträda Tessin i avslutandet av giftermålskontraktet mellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.

Utnämnd till tjänstgörande kammarherre hos prinsessan Lovisa Ulrika erhöll han vid återkomsten till Sverige titen av överintendent. Vid 1746-47 års riksdag satt åter Gyllenborg vid sin position i sekreta utskottet. Vid 1751-52 års riksdag i striderna mellan kungen och råd satt Gyllenborg som lantmarskalk, och utövade sitt inflytande till rådets stöd, men måste på grund av sjukdom ofta lämna klubban till Erik Brahe. 1755-56 insattes han åter i sekreta utskottet och arbetade nitiskt att stoppa hovets planer på ökad kungamakt, och lade sin hand vid den riksakt som 1756 skrevs efter kungaparets misslyckade revolution. Han upphöjdes samma år till riksråd och röstade 1757 för krigsförklaringen mot Preussen. 1759 utnämndes han till riddare av Serafimerorden. 1761 begärde Gyllenborg avsked och försvann därmed från den politiska scenen. Han var sedan 1752 ledamot av Vetenskapsakademien.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Johan Reftelius
Uppsala universitets rektor illustris
Ht 1731
Efterträdare:
Israel Nesselius