Historia

För andra betydelser, se Historia (olika betydelser).

De historiska källornas typologi.

Historia (eller historievetenskap) är en vetenskaplig disciplin inom det humanistiska fältet. I sin vidaste definition avhandlar historieämnet all mänsklig verksamhet i det förflutna som vi känner till i det närvarande. Som historieämnets fader brukar Herodotos hållas; före honom blandades historia med religiösa myter, som hos logograferna.

Ett grundläggande problem inom historisk forskning är källorna, då det många gånger endast finns fragmentariska lämningar av mänsklig verksamhet inom ett visst område. Ämnets närmare innebörd måste därför preciseras genom användandet av en viss historieteoretisk metod. Inom historievetenskapen diskuterar man traditionellt frågor som rör historiesyn och kravet på objektivitet i historieskrivningen. I diskussioner om historiesyn är det centralt vad en historiker uppfattar som drivkrafterna för historisk utveckling. Två historiker kan vara helt överens om vilka händelser som ett historiskt förlopp består av: till exempel franska revolutionen 1789; men på grund av olika historiesyn kan de ha helt olika förklaringar av orsakerna till förloppet.

Historieämnets vetenskapliga akademisering tog fart på 1800-talet. Den tyske historikern Leopold von Ranke krävde en högre grad av saklighet i historieskrivningen. Ofta citeras hans ord att historikern skall skriva historien som den verkligen varit - "wie es eigentlich gewesen". Positivismen hade stort inflytande över ämnet under slutet av 1800-talet. Under det tidiga 1900-talet utvecklades källkritiken, i Sverige bland annat i miljön kring Lundabröderna Curt Weibull och Lauritz Weibull.

Traditionellt dras en gräns mellan arkeologiämnet och historievetenskapen. Arkeologer arbetar med att analysera fyndmaterial och kring fyndmaterialet utveckla resonemang om historiskt liv. Historikern arbetar huvudsakligen med skriftliga källor och att beaktar källans dubbla egenskaper: källan som kvarleva från det historiska förlopp i vilket den uppstått och ingått och källan som berättelse - krönikeartad eller förklarande - om händelser. Att granska, tolka och skapa en förståelse av källan och dess äkthet samt dess förhållande till andra källor kallas källkritik. Källkritiken omnämns ofta som historievetenskapens främsta bidrag till den vetenskapsteoretiska utvecklingen.

Etymologi

Ordet "historia" härstammar från det grekiska ordet ἱστορία (historía), "att lära av undersökningen" och från ordet ἱστορέω (historéo), "att undersöka", "att observera", "att förutspå", som i sin tur kom från ordet ἵστωρ (hístor), "en klok man", "en som vet rätt", "en domare".

Det akademiska ämnet historia vill skapa en sammanhängande framställning och en systematisk analys av förgångna händelser som har betydelse för människan. De som arbetar yrkesmässigt med historia kallas historiker.

Klasser

Eftersom ämnet historia är så stort, behövs det någon form av organisation för att kategorisera alla underavdelningar. Medan författare, som H.G. Wells, Will Durant och Ariel Durant har skrivit universalhistoria, specialiserar sig de flesta historiker numera inom något fack.

Det finns flera sätt att klassificera historiska ämnen:

• Kronologiskt (efter tid eller datum).
• Geografiskt (efter region).
• Nationellt (efter nation).
• Etniskt (efter etnisk grupp).
• Ämne (efter ämne eller typ).

Se även

• Epok
• Källkritik
• Historiker
• Populärhistoria

Externa länkar

• The History Place
• Historia.se - Portalen för historisk statistik
• Worldchronology: Kronologisk sammanställning av politisk utveckling i alla stater