Källkritik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Källkritik är en kritisk granskning av källmaterial, och en bedömning av trovärdigheten av påståenden som ges i en källa. Källkritik är en central vetenskaplig metod för att säkra att slutsatser som dras i en studie verkligen bygger på tillförlitliga basfakta.

Källkritiken består av ett antal kriterier som ursprungligen utvecklades för historievetenskapen, för att värdera vilka uppgifter i historiska och religiösa dokument som är myter och har förändrats genom muntlig berättartradition, och vilka som är sannolika. Källkritiken har även visat sig vara användbar inom andra vetenskaper, av journalister och författare, och av alla som försöker skapa sig en bild av verkligheten ur samhällets informationsflöde.

Källkritiskt förhållningssätt vid uppsatsförfattande[redigera | redigera wikitext]

Vid uppsatsförfattande refererar, recenserar och citerar man ofta andra källor, som man anger i en källförteckning och med en källhänvisning. Då är källkritiken användbar för att avgöra vilka källor som är olämpliga, och vilka man kan sätta störst tilltro till om de motsäger varandra. Uppsatsförfattare bör eftersträva publicerade och sakliga böcker och artiklar som källor, författade av oberoende experter, gärna akademiska forskare. Sådana källor finns exempelvis inskannade på Google Böcker och Google Scholar, samt på bibliotek. För skolelever är nyskrivna läroböcker på lämplig nivå användbara som trovärdiga källor.

Ett källkritiskt förhållningssätt innebär att man vågar ifrågasätta påståenden i källor, och alltid frågar sig vem som skrivit texten (vilken kunskap personen har) och varför. Det innebär att man är särskilt skeptisk mot sådant som icke-experter och icke-neutrala personer skriver i bloggar, på nätforum och på privata hemsidor, mot reklam, politiskt och religiöst vinklade budskap, studentuppsatser, med mera. Att använda Wikipedia som källa är allt vanligare bland skribenter, därför att det går så snabbt att hitta faktauppgifter där, och därför att Googlesökning ofta leder till Wikipedia. Wikipediaartiklars trovärdighet är starkt varierande, men kan bedömas med enkla kriterier. Wikipediaartiklar är främst användbara för att hitta mer auktoritativa källor.

Vanliga rekommendationer till uppsatsförfattare är att ställa sig följande frågor om varje källa:[1]

  • Vem är källans författare? Är författaren expert på området och neutral?
  • I vilket syfte har källan skapats? För att sakligt presentera faktauppgifter, för att göra reklam, för att argumentera för egna åsikter eller för att underhålla?
  • Är informationen aktuell? Går det att hitta något datum för publiceringen?
  • Har andra faktagranskat och godkänt publiceringen? Ligger en myndighet eller stor organisation bakom informationen, och är det viktigt för organisationen att informationen är korrekt? Är källan en forskningspublikation som har granskats av andra forskare? Är källan en lärobok som har getts ut på ett akademiskt läromedelsförlag?
  • Kan andra kontrollera uppgifterna? Uppger författaren i sin tur källor, eller redovisar författaren tillvägagångssätt som han eller hon har använt för komma fram till sina slutsatser på ett sätt så att undersökningen eller experimentet kan upprepas?
  • Går det att hitta andra trovärdiga källor? Säger andra källor samma sak?

Kriterier för källkritik[redigera | redigera wikitext]

Källkritik handlar mycket om att skapa sig en uppfattning om den helhet (kontext) vari den presenterade uppgiften ingår. Med bas i denna uppfattning kan man sedan fördjupa metoden för källkritik. För artefakter är den viktigaste att avgöra om det är en äkta kvarleva eller ett senare falsarium.

Olika aspekter som studeras i källkritik är:[2]

  • Identifikationen av källan, där man försöker bedöma dess upphovsman, dess tillkomstsituation, avsikten med tillkomsten och om källan är äkta eller inte.
  • Samtidighetskriteriet där man bedömer upphovsmannens (samtidsvittnets) närhet i tid och rum till den information källan förmedlar, det vill säga om det är förstahandsuppgift från ett ögonvittne, eller om muntlig tradition kan ha förändrat uppgiften.
  • Tendenskriteriet där man bedömer upphovsmannens intresse av att påverka opinioner i en bestämd riktning.
  • Beroendekriteriet där man bedömer samstämmiga källors interna beroende av varandra.
  • Urvalskriteriet där man bedömer upphovsmannens val av källor och deras tendens, vilket även omfattar en bedömning av vilka källor som saknas och eventuellt skulle kunna förändra utsagan.

En utsaga måste också prövas mot mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning. Därtill krävs att mottagaren har tillräckliga förkunskaper för att tolka källan korrekt. God källkritik vilar således på god ämneskunskap hos den som gör källkritiken.

Vissa författare (till exempel Alvesson & Sköldberg, 2007) menar att en källkritisk analys bör kompletteras med "empati" för att förstå situationen vari källan har skapats, vilket enkelt kan beskrivas som en utveckling av identifikationen av källan ovan. Med detta menas att söka sätta sig in i källans (sändarens) situation och förstå det sammanhang varur källavtrycket emanerar.

Tradering är en form av rundgång när medier refererar till varandra om och om igen, och den ursprungliga källan försvinner i mängden. Här är det viktigt att leta rätt på förstahandskällan.[3]

Forskningspublikationers trovärdighet[redigera | redigera wikitext]

Vetenskapliga publikationer har hög trovärdighet därför att forskare är experter på sina områden, de lägger i allmänhet ned betydligt mer tid än exempelvis journalister på varje artikel, och de har i uppdrag att sakligt söka ny kunskap. I synnerhet grundforskning ska vara fri och obunden av ekonomiska intressen. Vetenskapliga publikationer refereegranskas vanligen anonymt av oberoende kolleger innan publicering. Tillförlitligheten varierar emellertid, och ett källkritiskt förhållningssätt krävs för att värdera källorna. Vetenskapsteorin är en gren inom filosofin som omfattar kriterier för vad som är vetenskaplig metod, men även omfattar kritiska förhållningssätt till vetenskapens möjligheter att objektivt beskriva verkligheten. Vetenskapen beskrivs som tillfälliga paradigm och modeller av verkligheten som ständigt falsifieras och ersätts av nya modeller. Gamla forskningspublikationer kan därför vara grundade på synsätt som idag ifrågasätts starkt.

Följande typer av teorier och läror har låg eller diskutabel tillförlitlighet som vetenskapliga källor:

  • Vidskepelse, religiösa trosuppfattningar och politiska ideologier är inte, och försöker vanligen inte ge sken av att vara, vetenskapliga.
  • Pseudovetenskap (kvasivetenskap) är en lära som inte uppfyller grundläggande kriterier för vad som är en vetenskaplig teori, men vars förespråkare försöker ge sken av att det är en vetenskap. Exempelvis kan läran inte vara testbar och falsifierbar, ha brister i reproducerbarhet, eller omfatta komplicerade ad hoc-hypoteser för att bortförklara resultat som motsäger teorin, istället för att acceptera en enklare alternativ teori. Sådana läror publiceras sällan av akademiska förlag, men kan synas i populärvetenskaplig litteratur.
  • Skräpvetenskap drivs av att nå ett på förhand uppsatt resultat. Forskaren har en egen agenda som färgar experiment, metoder och tolkning av resultat.
  • Protovetenskap är en ny teori, som ännu inte fått status varken som vetenskap eller pseudovetenskap.
  • Marginalvetenskap är vetenskapliga teorier som inte stämmer med den etablerade uppfattningen bland forskare och med det rådande paradigmet, men som ändå uppfyller kriterier för vetenskaplighet. Många av de mest betydelsefulla vetenskapliga teorierna började som marginalvetenskaper.

Forskningspublikationer återfinnes i citeringsdatabaser som exempelvis Google Scholar och Web of science. Där kan man även se vilka akademiska källor som har refererats av ett stort antal andra forskare. Sådana källor sägs ha stor "impact factor", vilket kan bero på att de har varit betydelsefulla och har haft stort nyhetsvärde, men också på att de kan ha kritiserats av många.

Journalartiklar anses ha högre trovärdighet än konferensbidrag, eftersom vetenskapliga journaler brukar ha låg acceptansfrekvens, det vill säga många bidrag blir refuserade på grund av otillräcklig kvalitet. En journalartikel läses av fler och har större sannolikhet än ett konferensbidrag att få hög "impact factor".

Inom många områden, exempelvis medicin och psykologi, kan resultat av en enskild studie vara alltför metodberoende eller motsägas av andra studier. Nyskrivna så kallade metastudier och översiktsartiklar har högre trovärdighet, där resultat från många källor sammanställs och värderas. Översiktsverk såsom läroböcker och uppslagsverk kan vara lättare att forstå än forskningspublikationer, men förenklar ibland presentationen av utrymmesskäl och pedagogiska skäl, så att risk för missförstånd uppstår.

Kriterier för evidensgrad eller bevisvärde används inom bland annat medicinsk forskning för att klassificera metoder och rekommendationer. Exempelvis har randomiserade experiment med dubbelblindtest högre bevisvärde än epidemiologiska studier (att studera befolkningsstatistik i efterhand), eftersom det är svårt att isolera vad som är orsak och verkan i det senare fallet. Emellertid kan metoderna mäta olika saker och bevisvärdet kan därför höjas om metoderna får komplettera varandra. På liknande sätt kan kvantitativ metod och kvalitativ metod utgöra komplement till varandra.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Skolverket, Kollakällan - Lathund i källkritik på Internet, Skolverket 2012-04-17. [död länk]
  2. ^ Ekman Stig, Thullberg Per, Åmark Klas, red (1993). Metodövningar i historia: historisk teori, metod och källkritik. [1]. Lund: Studentlitteratur. sid. 34-37. Libris 8228573. ISBN 91-44-37741-X 
  3. ^ http://www2.msb.se/Shopping/pdf//upload/Publikationsservice/KBM/Utbildningsserie/sant_eller_falskt_utb_2003-7.pdf

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Alvesson, Mats & Deetz, Stanley (2000). Kritisk samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
  • Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (1994). Tolkning och reflektion : Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.
  • Andersson, Lars M. (Ed.). (2005). Historisk Tidskrift 2: Tema: Källkritik. Historisk Tidskrift, (2), 183-370.
  • Boström, Erik (2005). Källkritik, kognitiv auktoritet och domänanalys: Värdering av trovärdighet. Uppsats från Högskolan i Borås/Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap. http://www.uppsatser.se/uppsats/186bc93361/
  • Gudmundsson, David (2007). När kritiska elever är målet. Att undervisa i källkritik på gymnasiet. [When the Goal is Critical Students. Teaching Source Criticism in Upper Secondary School]. Malmö, Sweden: Malmö högskola. Full text
  • Kristensson Uggla, Bengt (2002). Slaget om verkligheten. Daidalos.
  • Leth, Göran & Thurén, Torsten (2000). Källkritik för Internet. Styrelsen för psykologiskt försvar. Tillgänglig: < https://www.msb.se/Upload/Produkter_tjanster/Publikationer/SPF/kallkritik_internet.pdf > (2011-10-18).
  • Madison, Gary B. (1988). The Hermeneutics of Postmodernity. Indiana University Press.
  • Madison, Gary B. (2001). The Politics of Postmodernity : Essays in Applied Hermeneutics. I serien Contributions to Phenomenology. Kluwer Academic Publishers.
  • Ricœur, Paul (1981). Hermeneutics and the human sciences : essays on language, action and interpretation. Edited and translated by John B. Thompson. Cambridge : Cambridge University Press.
  • Ricœur, Paul (2005). Minne, historia, glömska. Daidalos.
  • Thurén, Torsten (1997). Källkritik. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
  • Thurén, Torsten (2003). Sant eller falskt?: metoder i källkritik. Stockholm: Krisberedskapsmyndigheten. Tillgänglig: < http://www.krisberedskapsmyndigheten.se/upload/1689/sant_eller_falskt_utb_2003-7.pdf > (2009-09-15)