Källkritik
Från Wikipedia
Källkritik är vetenskaperna om hur en källas informativa innehåll bör granskas och bedömas. Någon strikt arbetsmetod för källkritik existerar inte. Istället handlar det om att skapa sig en uppfattning om den helhet (kontext) vari den sökta uppgiften presenteras. Med bas i denna uppfattning kan man sedan bestämma om och hur källan skall användas.
En källa kan vara antingen en artefakt eller en berättad källa. En artefakt är ett föremål, en kvarleva, från en händelse eller plats och utgör ett fysiskt bevis på att något funnits eller inträffat. En berättad källa är en nedteckning, ofta i text men även i bild. Om vi tar Nils Strindbergs bilder från Andrée-expeditionen, som hittades på 1930-talet, har de både ett artefaktiskt värde (de existerar och vittnar om att expeditionen gjordes) och ett berättande värde (de visar vad som skedde under expeditionen). Ett annat exempel är den falska artefakten Hitlers dagböcker.
Källkritiken utvecklades för historievetenskapen, men är i dag tillämpbar inom flertalet vetenskapliga grenar. Området har också spridit sig utanför akademin genom samhällets allt större informativa uppbyggnad. Då vi alltmer beskriver oss själva och våra institutioner som varandes i ett informations- eller kunskapssamhälle, krävs det också ett allmänt källkritiskt kunnande hos samhällsmedborgarna, bl.a. för att upprätthålla grundläggande demokratiska ideal.
Vid en källkritisk granskning bör flera olika aspekter beaktas. För artefakter är den viktigaste att avgöra om det är en äkta kvarleva eller ett senare falsarium. Vanliga berättade källor, som t.ex. böcker, har sällan detta problem. Istället måste bedömningen göras från andra utgångspunkter, ofta samlade under s.k. källkritiska kriterier, vilka tillsammans bildar en mall för bedömningen. Dessa kan t.ex. vara:
- Identifikationen av källan, där man försöker bedöma dess upphovsman, dess tillkomstsituation, avsikten med tillkomsten och om källan är äkta eller inte.
- Samtidighetskriteriet där man bedömer upphovsmannens närhet i tid och rum till den information källan förmedlar.
- Tendenskriteriet där man bedömer upphovsmannens intresse av att påverka opinioner i bestämd riktning.
- Beroendekriteriet där man bedömer samstämmiga källors interna beroende av varandra.
- Urvalskriteriet där man bedömer upphovsmannens val av källor och deras tendens, det vill säga även en bedömning av vilka källor som saknas och eventuellt skulle kunna förändra utsagan.
Även om en utsaga skulle passera samtliga kriterier ovan innebär det inte automatiskt att något är sant. En utsaga måste också prövas mot mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning. Därtill krävs att mottagaren har tillräckliga förkunskaper för att tolka källan korrekt. God källkritik förutsätter därför att god kunskap hos den som gör källkritiken, vilket i hermeneutiska sammanhang brukar härledas till individens förförståelse.
Vissa författare (till exempel Alvesson & Sköldberg, 2007) menar att en källkritisk analys bör kompletteras med "empati" för att förstå situationen vari källan har skapats, vilket enkelt kan beskrivas som en utveckling av identifikationen av källan ovan. Med detta menas att söka sätta sig i källans (sändarens) situation och förstå det sammanhang varur källavtrycket emanerar.
Torsten Thurén (1997) anlägger en mer journalistisk syn på källkritik och listar sju kriterier för källkritik, vilka även kan läsas in i de fem punkterna ovan:
- Äkthet där man söker säkerställa att källan är vad den utger sig för att vara. Detta kriterium kan främst härledas till källan som artefakt, men kan också gälla personer. Är de vad de utger sig för att vara, t.ex. en auktoritet inom ett område?
- Distans (Turén använder dock begreppet "tidssamband") där en källas värde ökar med dess närhet till händelsen i tid och rum. En mer nutida källa kan på detta sätt vara sämre än en äldre källa som ligger närmare händelsen. Kort sagt, desto närmare källan, desto mer sannolikt att påståendet är sant.
- Oberoende där man säkerställer att källan inte är ett referat eller en avskrift. Det är i detta sammanhang man diskuterar huruvida något är en 1:a, 2:a eller 3:e handskälla samt källornas beroende till varandra.
- Tendensfrihet där man granskar materialet med utgångspunkt att synliggöra vilka syften eller intressen författaren eller källproducenten har. Främst söker man i dessa sammanhang finna dolda syften. Att ett politiskt parti har en tendens är naturligt, men det är även naturligt för till exempel en forskare att ha tendenser, men inte att alltid att vara öppen med det (se Urvalet nedan).
Därtill skall:
- Urvalet inte vara snedvridet, vilket även det är en känslig fråga för många forskare. Genom aktiva val av vissa källor framför andra söker ofta forskare stärka sin argumentation och skyla över svagheter i egna resonemang. Att någon forskar på ett område eller är expert innebär alltså inte automatiskt att något är sant. Till exempel går det genom att välja källor och aktivt designa studier att motbevisa både klimatförändringar, rökningens skadlighet och källkritikens värde för att nämna några saker. Frasen "forskning visar att" betyder således inte att något automatiskt är sant.
- Tolkningen vara korrekt, vilket bland annat kan hänföras till kunskap om den kulturella och språkliga kontexten för källan. Inom hermeneutiken gör forskare just tolkningar utifrån ett valt material, men det innebär inte att det finns korrekta tolkningar, utan snarare bättre eller sämre tolkningar. Tendens, urval och tolkning går på detta sätt ihop inom det hermeneutiska fältet.
- Sannolikheten bedömas huruvida faktan är korrekt utifrån en egen referensram. Om något verkar befängt, trots en källkritisk analys som visar det motsatta, bör källan hanteras med försiktighet. Att något är "för bra för att vara sant" faller under denna kategori. Till exempel var "den nya ekonomin" en regerande sanning runt millennieskiftet, där många oberoende källor sveptes med i en global villfarelse om att tillkomsten av en "nätekonomi" skapade helt nya förutsättningar för företagande och konjunkturutveckling. I slutändan visade det hela sig dock vara en finansbubbla. Inom journalistiken brukar man också prata om att "aldrig kolla en bra historia", underförstått att den då spricker. I dessa sammanhang blundar journalisten för sannolikhetskriteriet.
Då internet allt oftare används som ett vardagsmedium för ett otal olika typer av källmaterial har det skapat ett behov av att utveckla och anpassa källkritiken. Göran Leth och Torsten Thurén (2000) anger till exempel att internetbaserat källmaterial kan bedömas med utgångspunkt i bl.a. var materialet är publicerat (rent konkret ofta internetadressen), men också framställningssättet. Ett i sammanhanget trovärdigt språk blir här viktigt. Men detta räcker inte då ett trovärdigt språk också är ett vanligt sätt att framföra tendensiösa åsikter. Viktigt är också att skilja på internet, som är ett medium, och de källor som överförs genom mediet. Att reflektera över hur man fått tag på materialet blir därför viktigt. Det är alltså skillnad på initial trovärdighet om man kom till en sida genom en sökning via sökagent (typ Google) eller en länk från en redan trovärdig webbplats (t.ex. ett högskolebiblioteks externa länkar).
För att summera källkritiken handlar det om att inta en kritisk hållning, att inte automatiskt tro på sådant som påstås vare sig av professorer eller andra uppburna personer. Istället handlar det om en sund misstro mot rådande sanningar, vilket i mer vetenskapliga sammanhang brukar hänföras till att inta en kritisk position för att stå fri från normalvetenskapliga traditioner och inflytande från rådande paradigm.
[redigera] Litteratur
- Alvesson, Mats. & Deetz, Stanley. (2000). Kritisk samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
- Alvesson, Mats. & Sköldberg, Kaj. (1994). Tolkning och reflektion : Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.
- Andersson, Lars M. (Ed.). (2005). Historisk Tidsskrift 2: Tema: Källkritik. Historisk Tidsskrift, (2), 183-370.
- Boström, Erik (2005). Källkritik, kognitiv auktoritet och domänanalys: Värdering av trovärdighet. Uppsats från Högskolan i Borås/Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap. http://www.uppsatser.se/uppsats/186bc93361/
- Gudmundsson, David (2007). När kritiska elever är målet. Att undervisa i källkritik på gymnasiet. [When the Goal is Critical Students. Teaching Source Criticism in Upper Secondary School]. Malmö, Sweden: Malmö högskola. Full text
- Kristensson Uggla, Bengt. (2002). Slaget om verkligheten. Daidalos.
- Leth, Göran. & Thurén, Torsten. (2000). Källkritik för Internet. Styrelsen för psykologiskt försvar. Tillgänglig: < http://www.psycdef.se/templates/PublicationItem____219.aspx > (2008-02-02).
- Madison, Gary B. (1988). The Hermeneutics of Postmodernity. Indiana University Press.
- Madison, Gary B. (2001). The Politics of Postmodernity : Essays in Applied Hermeneutics. I serien Contributions to Phenomenology. Kluwer Academic Publishers.
- Ricœur, Paul. (1981). Hermeneutics and the human sciences : essays on language, action and interpretation. Edited and translated by John B. Thompson. Cambridge : Cambridge University Press.
- Ricœur, Paul. (2005). Minne, historia, glömska. Daidalos.
- Thurén, Torsten. (1997). Källkritik. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
