Historiesyn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Historiesyn är ett annat ord för historiskt tolkningsperspektiv, det vill säga en specifik syn på vilka drivkrafter som är avgörande för ekonomiska, politiska och sociala samhällsförändringar under olika tidsepoker. En populär liknelse är att det rör sig om olika slags "glasögon" som man applicerar i den historiska analysen.

Man kan grovt gruppera historiesyn i olika kategorier: religiös/moralisk, idealistisk, deterministisk, kritisk, nationalistisk, eklektisk - allt utifrån vilken uppfattning man har om vad som driver fram förändringar. Ibland är det en enskild filosofs eller historikers tankar som ligger till grund för historiesynen, ibland har den utvecklats successivt med ett deltagande av många historiker och andra tänkare.

Studiet av historieskrivningens historia kallas historiografi.

Historiematerialistisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

Historiematerialistisk historiesyn ((materialistische Geschichtsauffassung i Marxs och Engels definition; även kallad Materialistisk historiesyn) innebär att man ser ekonomiska och sociala förhållanden som avgörande för historiens utveckling.

Karl Marx och Friedrich Engels är det historiska materialismens mest kända företrädare. Enligt Marx och Engels är allt som vi kallar verkligheten något som blir till genom historien: historiska processer är alltså inget annat än resultatet av mänskliga förhållanden i naturen (dvs. "materiella"). Engels och Marx utgick från Hegels idéer om relationen mellan tanken, människan och samhället. Dock menade de att det inte var tanken som formade människan och därmed samhället i stort. Det är däremot samhällsrelationerna som påverkar människan och hennes sätt att tänka. Alltså formar samhället människan; alltså är kultur ett resultat av människors sociala förhållanden. Dessa sociala förhållanden beror i sin tur på ekonomiska förhållanden, mera specifikt på produktionsförhållandena i samhället.

Historiens utveckling kan enligt den materialistiska historiesynen förklaras genom att studera vilka sociala klasser som fanns i olika perioder, samt i synnerhet vilka motsättningar som fanns dessa klasser emellan.

Marx och Engels fäste en avgörande vikt vid klasskampen som motor i samhällsutvecklingen: "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp". Det finns dock inget absolut samband mellan historiematerialism och socialism. däremot innebär att den materialistiska historiesynen avlägsnar idén om moral och idéer som motorer i den historiska utvecklingen. Historiens olika faser kan ses som resultat motsättningar, konflikter och spänningar; m.a.o resultat av dialektiken förverkligad i historia.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

  • Att det var ekonomiska och sociala faktorer som var avgörande för andra världskrigets utbrott.
  • Att de främsta faktorer till att franska revolutionen bröt ut var delviss förtrycket av bönderna och skyhöga brödpriser, men framförallt medelklassens strävan efter att ta del av makten som prästerskapet och adeln hade i sina händer sedan medeltiden.

Idealistisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

En idealistisk historiesyn innebär att man ser idéer, historiska personligheter och ideologier som den främsta drivkraften i historien. Denna syn kan ses som den materialistiska historiesynens motsats då den framhäver individers och idéers betydelse som drivkrafter framför massornas levnadsförhållanden.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Religiös/Moralisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Gamla testamentets historiska böcker är exempel på en religiös historiesyn.

Ett annat exempel på religiös historiesyn torde vara den lärde kyrkoförfattaren Eusebios av Caesarea (cirka 260 - 340) som författade den första kyrkohistorien.

Deterministisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen beskrivs som förutbestämd, determinerad.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Den tyske historiefilosofen Friedrich Hegels (1770-1831) hade en icke-religiös deterministisk historiesyn där han menade att en historisk process alltid slår över i sin motsats (tes och antites), vilka med tiden förenas i en syntes. Hegel tyckte själv att bästa exemplet var den franska revolutionen, som slog över till reaktionen i Europa efter 1815. Båda dessa historiska processer kunde förväntas leda till en "syntes".

Hegels filosofi har haft stor betydelse för bl a Karl Marx.

Kritisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

Enligt den kritiska historiesynen ska man inte döma över den tid som varit och inte heller försöka lära eftervärlden. I stället skulle man berätta hur det egentligen varit, "wie es eigentlich gewesen", som Leopold von Ranke uttryckte det.

Eklektisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

Den eklektiska historiesynen innebär att ett historiskt skeende förklaras utifrån olika teorier och modeller. Ett skeende kan förstås genom att använda olika förklaringsmodeller; den eklektiska historikern ser ofta på historiska händelser som ytterst komplexa: därmed behöver man se hur till exempel ideologiska faktorer som mentalitet och socioekonomiska aspekter kan vara avgörande för en händelse, en period, etc.

Redan hellenistiska filosofer började kallas eklektiska (från forngrekiska eklektós "utvald"), när de försökte förena Platons och Aristoteles tankar i en enhetlig tankegång. I vår tid karakteriserar begreppet eklektisk i praktiken all postmodernt vetenskapligt tänkande inom de humanistiska disciplinerna.

Nationell/Nationalistisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

Denna historiesyn var framträdande främst under senare delen av 1800- och början av 1900-talet. Den egna nationens historia blir här viktigt och den beskrivs ofta som överdrivet positiv. Kungars insatser för den framtida nationens utveckling lyfts fram och skildras utan ett tydligt kritiskt förhållningssätt. Detta märks inte minst i svensk historieskrivning där Gustav Vasa ofta lyfts fram som en slags landsfader som bara gjorde gott för Sveriges framtida utveckling. Det samma kan sägas om Gustav II Adolf och dennes involverande i 30-åriga kriget. I den nationalistiska historieskrivningen lyfts denna tidsperiod fram som ett tecken på att Sverige en gång i tiden var en stormakt. Det skildras naturligtvis i positiva ordalag. Den egna nationen och dess förflutna lyfts fram och ges en tydlig nationalistisk prägel.

Emanicipatorisk historiesyn[redigera | redigera wikitext]

Ordet "emanicipatorisk" innebär frigörande, och denna historiesyn vill lyfta fram, frigöra, de vars historia utelämnats i den traditionella historieskrivningen. Hit hör den feministiska historiesynen, som vill synliggöra hur kvinnor haft det och hur synen på kvinnor varit. Man kan säga att historien skrivs "underifrån", och därför får frågan om makt en stor betydelse.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]