Hortense de Beauharnais

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hortense de Beauharnais

Hortense de Beauharnais, född 10 april 1783 i Paris, död 5 oktober 1837 i Arenenberg, var en fransk adelsdam; drottning av Holland. Hon var dotter till Napoleon I:s första hustru, Joséphine de Beauharnais i hennes giftermål med generalen Alexandre de Beauharnais (1760–1794; dog på schavotten).

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Hortense växte upp hos sina morföräldrar på Martinique och fick sin uppfostran till "världsdam" på en flickpension i Saint-Germain-en-Laye, där hon lärde sig färdigheter som att måla, dikta, sjunga och komponera.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Hon blev 1802, mot sin vilja, bortgift med sin styvfar Napoleons bror, Louis Bonaparte. Äktenskapet blev mycket olyckligt. Hortense beskrivs som levnadsglad och lättsinning, Louis som inbunden och inbillningssjuk. Efter det att deras tredje barn - den blivande kejsaren Napoleon III, vars äkta börd ifrågasatts - fötts blev brytningen mellan makarna definitiv.

År 1806 blev Louis utnämnd till kung av Holland och Hortense blev därmed drottning. Hon ville inte överge sällskapslivet i Paris där hon var en populär centralfigur inom societeten och resa till Holland, där hon skulle tvingas leva med Louis, utan ville helst vara "drottning av Holland i Paris", men Napoleon tvingade henne att resa till Nederländerna med Louis. Som drottning närvarade hon vid offentliga tillställningar, gjorde stora inköp på marknaderna och blev ganska populär, något Louis ogillade, och ägnade sig åt målning och turer i landskapet med sina hovdamer, men hon vantrivdes med att tvingas leva med Louis; paret levde i skilda delar av slottet och hon kallade sig själv för fånge.

1807 tilläts hon att återvända till Frankrike med sin son efter att den andra sonen dött. Hon levde sedan vid hovet i Paris, nöjd med sin ställning som drottning där, fram till att hon 1810 tvingades återvända då Napoleon inte ville ha dottern till sin förra maka närvarande vid sitt andra giftermål. Hon lyckades dock återvända redan samma år till Frankrike av hälsoskäl.

Hortense bodde sedan i Paris där hon inledde ett kärleksförhållande med sin hovstallmästare, generalen och diplomaten de Flahaut, som var illegitim son till Talleyrand. De fick en son, Charles de Morny (1811–1865; fransk politiker).

Efter Napoleons fall fick hon av kung Ludvig XVIII titeln hertiginna av Saint-Leu. Under de hundra dagarna slöt hon sig till Napoleon. 1815 blev hon därför förvisad från Frankrike. Därefter vistades hon den mesta av tiden i Rom, men blev förvisad därifrån på grund av att hennes söner hade kontakt med italienska revolutionärer.

Av sina samtida beskrivs Hortense som vacker och glad till sinnet, men samtidigt beräknande och ärelysten.

Barn (med Louis Bonaparte)[redigera | redigera wikitext]

  • Napoleon Charles (1802-1807)
  • Charles Napoléon Louis (1804-1831), gift med sin kusin Charlotte, dotter till Joseph Bonaparte
  • Charles Louis Napoleon (1808-1873), sedermera kejsar Napoleon III - dennes äkta börd har dock ifrågasatts.


Källor[redigera | redigera wikitext]