IT-bubblan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

IT-bubblan eller IT-boomen är en beteckning som i efterhand givits den tidsperiod från den senare delen av 1990-talet och pågick några år in på 2000-talet, då relativt nystartade bolag med Internet och/eller mobiltelefoner som en del av, eller förutsättning för, affärsidén, växte sig stora på kort tid, fick orealistiskt höga värderingar som när de inte kunde realiseras tvingade bolagen i konkurs eller försäljning. Under den tid detta pågick kallades det för "Den nya ekonomin", vilket anses ha startdagen den 9 augusti 1995Netscape börsintroducerades.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

En medial hausse av Internets möjligheter i främst Nordamerika, Storbritannien och Skandinavien fick många att få upp ögonen för Internet och det blev populärt att diskutera på vilket sätt detta skulle förändra befintliga affärsmodeller och klassisk affärslogik. I takt med att Internet fick allt fler användare världen över och den genomsnittliga uppkopplingshastigheten mot Internet ökade i takt med billigare uppkopplingskostnader och förbättrad teknik framstod möjligheterna att göra affärer som i det närmaste outtömliga.

Även om det var svårt att överblicka vilka effekter som Internet skulle få på människors vardag och sättet på vilket vi kommunicerar och gör affärer var det tydligt att Internet skulle kunna påverka allt. Succén med internetbokhandeln Amazon.com var redan ett faktum och många branscher fruktade att de skulle bli omsprungna av nätaktörer på det sätt som den amerikanska bok- och musikindustrin blivit. Detta gjorde att det i början av denna period dök upp mängder av företag som hoppades bli lika framgångsrika som Amazon.com när konsumenternas köpvanor förändrades på de sätt de hoppades. I slutet av perioden blev allt fler affärsidéer inriktade på försäljning företag till företag. Samtidigt började befintliga bolag att lansera sina egna nätsatsningar som en del av den egna verksamheten men ibland också som helt fristående bolag.

Tidens logik[redigera | redigera wikitext]

För att förstå varför så många nya bolag startades bör man förstå den nya affärslogik som gällde vid tiden:

  • En affärsidé skulle förverkligas så snabbt som möjligt (time to market) för att vara först ut på marknaden inom sin nisch (sk. first mover's advantage) och därmed kunna bli det varumärke som flest kunder skulle kunna känna till (top of mind).
  • Att överinvestera i teknisk kapacitet. Eftersom den genomsnittliga uppkopplingshastigheten skulle komma att öka med tiden var det viktigt att bygga tekniska plattformar som dels kunde hantera många produkter på flera språk och i flera valutor för olika marknader vilket behövdes för den geografiska expansionen (se nedan). Dels skulle plattformarna kunna hantera rörliga bilder och ljud, även om de första versionerna av tjänsten inte skulle innehålla det för att inte göra de första besökarnas användarupplevelse långsam och oinspirerande. Paradoxalt nog ansågs det därför klokt att investera i teknik som man kanske skulle använda i framtiden.
  • Att man skapade en plattform för tillväxt från början. Om man hade en riktigt bra affärsidé kunde man lika gärna lansera den i fjorton länder som bara i Sverige eftersom det var i de stora europeiska länderna som det stora antalet kunder fanns. I många av de projekt som startades planerade man från början med en paneuropeisk expansion genom att starta kontor i andra länder redan innan tjänsten hade lanserats i ett land. Att från början dra på sig stora overheadkostnader sågs inte som ett problem utan som förutseende på samma sätt som man hade en teknisk plattform för tillväxt.
  • Att det var viktigt att skaffa sig en så stor databas med kundinformation som möjligt. Syftet med databasen var att kunna förstå vad kunderna ville ha men naturligtvis också att skicka erbjudanden till dem och i vissa fall att använda den aggregerade köpkraften hos kunderna för att kunna köpa in produkter till lågt pris. Detta rättfärdigade enorma marknadsföringsinsatser som i prospekt och affärsplaner uttrycktes som "kundanskaffningskostnad". Även marknadsföringen kunde därför ses som klok investering för framtiden.

Det är mot bakgrund av denna logik som man bör bedöma de flesta av de satsningar som gjordes. Den stress att hamna i bakvattnet som de flesta, både nya och gamla aktörer kände, gjorde att de sk. internetkonsulterna också hade högkonjunktur. Detta var konsultföretag som både kunde ge strategiskt rådgivning om den nya ekonomin och därefter hjälpa sina kunder att bygga den nya tidens lösningar och plattformar för tillväxt. Internetkonsultbranschen dominerades av svenska och amerikanska företag som Framfab, Icon Medialab, Sapient, Razorfish och MarchFirst som samtliga också var börsnoterade.

Många av de traditionella bolagen valde dock att, på grund av sin ovana vid den nya tekniken och dess möjligheter, genom allianser eller uppköp delta i den nya ekonomin vilket bidrog till att driva upp värderingarna på alla bolag. Antingen var bolag börskandidater eller uppköpskandidater. Bolagen kallades för dotcom-bolag eftersom de flesta av bolagsnamnen slutade med ".com".

Ökande värderingar[redigera | redigera wikitext]

I takt med att några av de tidigaste bolagen som lanserats på nätet börsnoterades med mycket höga värderingar som följd, ökade värderingarna allt mer. Även internetkonsulterna var noterade och hade värderingar som inte kunde förklaras mot klassisk ekonomiska teorier om ett bolags substansvärde utan handlade snarare om en värdering per anställd vilket ledde till att anställningstakten ökade och konsulterna etablerade sig i ännu fler länder, organiskt eller genom förvärv.

Genom ett antal spektakulära uppköp i miljardklassen av innovativa företag i USA, blev plötsligt ökningen av företagets marknadsvärde, genom att man drev upp framtida förväntade vinster, viktigare än nyckeltal som P/E-tal. Det var därför inte ovanligt, eller ansågs ologiskt, att nystartade företag som drevs att oerfarna entreprenörer värderades till mångmiljonbelopp med marknadskapitalisering per anställd på 10-40 miljoner, medan deras P/E var på flera hundra, vilket betydde att med deras omsättning skulle man få vänta flera hundra år innan de genererade vinst. Flera av företagen hade varken någon omsättning eller vinst. Vissa bolag försökte räknas som IT-bolag genom satsningar inom området och därmed få del av en ökande börskurs.

Bubblan hade börjat svälla och orsakade en allt febrilare aktivitet på börserna och allt fler människor anställdes i den nya ekonomin med spektakulära anställningsvillkor. Krigen om talangerna hårdnade och de företag som inte kunde erbjuda optionsprogram upplevde ibland svårigheter att anställa.

Bubblan spricker[redigera | redigera wikitext]

När klädkedjan Boo.com lanserades våren 1999 var det det mest omtalade dot-com-bolaget som attraherat några av de tyngsta investerarna och de mest namnkunniga modehusen för att sälja streetwear på nätet. Sajten var så tekniskt avancerad att de flesta kunder inte kunde besöka hemsidan och kunderna uteblev. Senare, i maj 2000, gick bolaget i en spektakulär konkurs vilket blev mycket analyserat och omskrivet och början på ett tillnyktrande för hela branschen.

I takt med detta började dotcom-bolagen få krav från sina ägare på att kunna visa på substanser i bolaget enligt den gamla ekonomins sätt att räkna, vilket gjorde att stora nyemissioner inte längre accepterades rakt av, och snart började många bolag läggas ned, gå i konkurs eller säljas.

När bubblan till slut sprack orsakade den stora ekonomiska förluster över hela världen och många blev arbetslösa. De flesta av de tidigare så värdefulla optionsprogrammen blev värdelösa.

IT-bubblan betraktas numera främst som ett marknadspsykologiskt fenomen, en spiral av övervärderingar av företag som liknar den som drabbade fastighetsmarknaden under 1980-talet eller tulpanmarknaden under 1630-talet (se tulpanmanin).

Det är så att inom mjukvara, så blir lätt ett företag helt ledande inom sin nisch, på grund av höga utvecklingskostnader och låga distributionskostnader. IT som bransch har fortfarande stor omsättning, men det har varit stor utslagning. I IT-bubblan fanns det orealistiska förväntningar på att just det bolag man satsat på skulle bli ledande. IT som bransch på börsen har efter IT-bubblans slut har en mer normal utveckling liknande andra branscher.

Bolag i den svenska delen av bubblan[redigera | redigera wikitext]

Nedan en lista över några av de bolag som figurerade i den svenska delen av it-bubblan.

  • Bidlet.se - Auktioner.
  • Beanz - Webbvaluta som aspirerade på att skapa global standard.
  • Boo.com - Försökte sälja modekläder via Internet men försäljningen blev bara en bråkdel av vad man hade räknat med. Företagets snabba uppgång och likaledes spektakulära fall är troligen det mest extrema (och kända) exemplet på denna typ av företag
  • Boxman.com - Sålde musik & film. Namnet används idag för en filmuthyrningstjänst.
  • Bredbandsbolaget - Internetleverantör som grundades 1998 och såldes 2005 till Telenor för 6 miljarder kronor. Lever kvar och är framgångsrika.
  • DoBeDo - Virtuell mötesplats.
  • Dressmart - Herrkläder.
  • E2Home - Samarbetsbolag som ägdes av Ericsson och Electrolux som gemensamt skulle utveckla lösningar för "det intelligenta hemmet"
  • Ericsson - Mobiltelefoner. På fötter idag, men inte i närheten av dess högsta börskurs.
  • EveryDay.com - MTG:s portal på nätet.
  • Europolitan - Mobiloperatör, senare uppköpt av Vodafone, numera Telenor. Liknande marknadsandel idag, lägre vinst pga lägre priser. Vinsten har varken förr eller senare motiverat den börskurs bolaget hade ett tag.
  • Framfab - Femmannaföretaget i Lund som på tre år blev ett av Europas största Internetkonsultbolag med 3000 anställda i 13 länder. Är idag klart mindre men är stabila.
  • Freesourcing - Effektivisering av logistikkedjan. Företaget jobbar idag med inköpssystem B2B under namnet Symbrio.
  • Icon MediaLab
  • Ingo.se - Datorspel.
  • Insplanet.com - Försäkringsmäklare som överlevde.
  • JobAgent - Bemanningstjänster via nätet. Numera fusionerat med det traditionella bemanningsföretaget Want.
  • MsFreckles - Produkter och tjänster för kvinnor.
  • MrBid - Auktioner.
  • MrJet - Resor via nätet. Blev framgångsrik och köptes av eBookers.com som driver den vidare.
  • LetsBuyIt.com - Konsoliderad försäljningskraft skulle ge lägre priser. Har startat om med ny affärsmodell.
  • Mobi - Utvecklade applikationer för mobiltelefoner.
  • Snowdrops.com - Försäljning av kosmetik.
  • Spray - Webportal.
  • Steelscreen - B2B-marknadsplats för metall.
  • Sumo.com - Försäljning av "brunvaror".
  • Telia - Staten börsnoterade Telia (f.d. Televerket) i juni 2000. Kursen gick snart ned ganska mycket. Telia, sedan 2003 sammanslaget med finska staliga Sonera är fortfarande en stor telekomoperatör.
  • Toga.com - Kläder och elektronik.
  • Torget - Handelsplats.
  • Tradera - Auktioner som överlevt. Uppköpt av eBay.
  • YellowRent.com - Förmedling av saker man kan hyra
  • Wideyes.com - Internetrekrytering. Blev uppköpta av Jobline 2000 som i sin tur blev uppköpta av Monster.com 2001.
  • Zoovillage.com - Streetmode. Finns fortfarande.

IT-kraschen[redigera | redigera wikitext]

IT-kraschen är en oprecis benämning på börsraset år 2000, företrädesvis inom branschen informationsteknik (IT), och den därpå följande kraftiga minskningen av efterfrågan på IT-tjänster. Kraschen var mer att betrakta som en finansbubbla som inte längre höll, vilken hade byggts upp av en extrem spekulation i framförallt IT-aktier, jämförbar med slutet av 1980-talet då marknadens aktörer spekulerade i fastigheter. Liksom när elektriciteten infördes i Europa eller när järnvägen byggdes ut i USA, kantades branschen av en osund aktiespekulation, och många företag förlorade över 90% av sitt marknadsvärde från toppen i mars 2000.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]