Stockholmsbörsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Stockholmsbörsens tidigare byggnad, se Börshuset.
Pannhuset hyser träningslokaler och är del av Stockholmsbörsens lokaler i Frihamnen i Stockholm.

Nasdaq Stockholm (ofta kallad Stockholmsbörsen) är en marknadsplats för handel med värdepapper. Förutom aktier i olika svenska företag handlas även andra typer av värdepapper, till exempel obligationer, förlagsbevis, premieobligationer, warranter, optioner och terminer. Marknadsplatsen är en reglerad marknad och opereras av NASDAQ OMX Stockholm AB. Stockholmsbörsen ägs sedan 2008 av Nasdaq OMX Group.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Stockholmsbörsen hade länge sina lokaler i Börshuset vid Stortorget i Stockholm, men har nu flyttat till Frihamnen.

Redan under slutet av 1600-talet fungerade Stortorget i Gamla stan i Stockholm som en marknadsplats för handel med en mängd olika varor. På 1760-talet bestämde stadens borgare och handelsmän att ett börshus skulle byggas och 1778 stod Börshuset klart. Under slutet av 1700-talet och första hälften av 1800- talet var dock börsen en marknadsplats för betydligt fler varor än dagens värdepapper. En timme varje eftermiddag samlades stadens bankirer, köpmän, handelsmän och borgare för att göra affärer med varandra. Då handlades det i växlar, sjöförsäkringar och varukontrakt. Affärerna förmedlades av mäklare som staden hade utsett. Dessa var specialiserade på olika områden, exempelvis växlar och reverser, spannmål och brännvin eller specerier. Handel förekom även i fondpapper (aktier som handlas på värdepappersmarknaden), om än i begränsad omfattning. Under större delen av 1850-talet fanns bara tio noterade värdepapper. Fyra av dem var obligationer och sex var aktier. En av stadsmäklarna, C.G. Hierzéel, skrev till Stockholms Handelsförening och begärde att få tillstånd att bedriva en fondbörs med ”fondpapper, lottbref, obligationer och actier”.

1860 till 1990[redigera | redigera wikitext]

Den första fondbörsauktionen i börshuset hölls den 4 februari 1863. Denna dag räknas som den officiella tillkomsten av Stockholms Fondbörs. Fram till sekelskiftet ökade omsättningen stadigt men sättet handeln sköttes på var inte effektivt, vilket bland annat berodde på att två stadsmäklare nära nog hade skaffat sig monopol på handeln.

Efter en utredning om förbättringar gjorde börsen en nystart den 1 oktober 1901. Efter mönster från Köpenhamn infördes ett uppropssystem, verkställt av en fondbörsledare. Denne ropade i tur och ordning upp de noterade pappren, och mäklarna fick lägga in köp-, respektive säljkurser för vart och ett. Inte förrän 1907 blev det ordentlig fart på affärerna. Fram till dess hade nämligen antalet börsmedlemmar bara varit fem, beroende på att affärsbankerna hölls utanför. När de tilläts bli medlemmar ökade antalet börsmedlemmar i ett slag till 20.

En viktig faktor för börsens utveckling var telefonens genombrott. I och med införandet av telefonen behövde spekulanter personligen inte vara på plats i Börshuset utan kunde istället snabbt agera via ombud. 1917 nåddes på detta sätt 150 mottagare runt om i landet av information från börsen och antalet aktörer på börsen ökade kraftigt samtidigt som allt större summor placerades i aktier.

1929 ledde den ekonomiska situationen i världen till en kraftig och världsomspännande börsnedgång. En effekt av börskraschen blev slutet för den svenska finansmannen Ivar Kreugers imperium 1932, då en av världens mäktigaste finansmän. Börsen återhämtade sig därefter inte förrän på 1950-talet.[källa behövs]

1990- och 2000-talet[redigera | redigera wikitext]

År 1998 gick Stockholms Fondbörs AB och OM Stockholm AB samman under namnet OM Stockholmsbörsen AB med det noterade bolaget OM AB som ägare. År 2004 förvärvade OM Helsingforsbörsen och ändrade sin firma till OMX AB. År 2005 förvärvades Köpenhamnsbörsen.

Omsättningen på Stockholmsbörsen uppgick under år 2004 till 3 390 miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig daglig handel om 13 miljarder kronor. Antalet noterade bolag vid årets slut uppgick till 277. Handeln på Stockholmsbörsen måste ske via någon av börsens medlemmar, det vill säga ett värdepappersinstitut som uppfyller börsens krav för medlemskap. Den praktiska hanteringen av handeln på börsen sköts av auktoriserade mäklare anställda av värdepappersinstituten.

Börserna i Stockholm, Helsingfors och Köpenhamn samarbetar[Började de att samarbeta under denna period? Samarbetar de fortfarande??] med börserna i Oslo och Reykjavik genom alliansen Norex. Samarbetet har hittills kommit till uttryck genom det gemensamma handelssystemet Stockholm Automated Exchange (Saxess) samt genom gemensamma regler för handeln, Norex Member Rules.[1]

Börsen idag[redigera | redigera wikitext]

I media rapporteras ofta hur utvecklingen på Stockholmsbörsen varit under dagen. Man syftar då på hur något av Stockholmsbörsens olika index, till exempel OMXS, har utvecklats. Utvecklingen anges i procent jämfört med föregående börsdag eller senaste årsskifte.

Idag är handeln elektronisk men längre tillbaka i tiden skedde den i Börshuset i Stockholm. Ett större antal fondkommissionärer och banker, både svenska och utländska, är medlemmar på Stockholmsbörsen och ger därmed sina kunder, såväl institutioner som privatpersoner, rätt att handla på marknadsplatsen. En börsmedlem är en fondkommissionär eller bank som är ansluten till Stockholmsbörsen och därför har rätt att handla där.

Stockholmsbörsen drivs av företaget Nasdaq OMX Group, vars aktie är noterad på Nasdaqbörsen. Nasdaq OMX Group driver även börserna i Helsingfors, Köpenhamn, Tallinn, Riga och Vilnius under det gemensamma namnet Nasdaq OMX Nordic.

Stockholmsbörsen är öppen under helgfria mån-, tis-, ons- tors- och fredagar klockan 9.00–17.30. Upp emot 300 företags aktier handlas på Stockholmsbörsen. Handeln blev elektronisk den 1 juni 1990.

Börsindex[redigera | redigera wikitext]

Aktieindex som beskriver utvecklingen på Stockholmsbörsen

Börsmedlemmar[redigera | redigera wikitext]

All handel på Stockholmsbörsen sker genom börsens medlemmar och såväl stora som små investerare måste gå via någon av dessa medlemmar för att få köpa eller sälja aktier. Börsmedlemmarna består dels av svenska värdepappersinstitut och dels av fjärrmedlemmar, det vill säga utländska företag som bedriver börshandel i Sverige. Stockholmsbörsen har ett sjuttiotal medlemmar i handeln, varav ett fyrtiotal är fjärrmedlemmar. Börsmedlemmarna har cirka 600 auktoriserade mäklare med tillträde till marknadsplatsen knutna till sig.

Noterade bolag[redigera | redigera wikitext]

Vid utgången av 2004 var 277 bolag inregistrerade eller noterade på Stockholmsbörsen. De bolag som vill bli noterade på börsen måste förbinda sig att förse marknaden med information om beslut och händelser som kan ha kurspåverkande effekt. Skälet är att alla som handlar ska ha tillgång till samma information. Kraven på de bolag som söker börsnotering varierar något beroende på vilken av listorna de söker sig till.[2]

Placerare[redigera | redigera wikitext]

Aktieägandet i Sverige är spritt och omfattande. Det samlade börsvärdet uppgick vid utgången av 2004 till cirka 2 700 miljarder kronor. Av detta avsåg 15 procent de svenska hushållens direkta aktieinnehav. De finansiella företagens andel av aktieägandet uppgick vid utgången av 2004 till knappt 29 procent, varav 11 procentenheter utgjordes av fonder. De icke-finansiella företagens andel var knappt 9 procent. Den offentliga sektorns innehav utgjorde drygt 9 procent av den samlade aktieförmögenheten, varav AP-fondernas innehav utgjorde knappt fyra procentenheter. Drygt en tredjedel av det samlade börsvärdet innehades vid utgången av 2004 av utländska placerare. Icke vinstdrivande organisationers aktieinnehav uppgick till knappt 5 procent av det totala börsvärdet.[2]

Handelsstruktur[redigera | redigera wikitext]

En stor del av aktiehandeln i Sverige är automatiserad i bemärkelsen att order matchas i Stockholmsbörsens elektroniska handelssystem Inet medan derivathandeln sker i Click-systemet. Systemen består av en centraldator placerad i Frihamnen i Stockholm med anslutna arbetsstationer placerade hos medlemmarna. Mäklaren kan kontinuerligt följa vad som händer på marknaden, till exempel vilka avslut som görs och vilka order som de andra börsmedlemmarna lägger in. Efter det att en köpare eller säljare gett en köp- eller säljorder till sitt värdepappersinstitut vidarebefordras ordern till en mäklare och läggs in i handelssystemet. Många av börsmedlemmarna tillhandahåller i dag tjänster för orderläggning via Internet, vilket ofta kan innebära lägre explicita transaktionskostnader (till exempel courtage) än handel som går via värdepappersbolag och banker.[2]

Tidsbaserad ordersortering[redigera | redigera wikitext]

Ordern kan antingen läggas in i systemet som en limitorder med högsta köpkurs eller lägsta säljkurs angiven eller som en marknadsorder där mäklaren får uppdraget att handla till bästa tillgängliga kurs. I orderboken sorteras limitorderna efter pris och tidpunkt. Den högsta köp- och lägsta säljkursen hamnar högst upp i orderboken. Om priset är detsamma för flera order sorteras de in efter den tidpunkt de registrerades i systemet, vilket har gett upphov till så kallad robothandel.[2]

Handelsregler[redigera | redigera wikitext]

Det finns också en rad handelsregler, exempelvis för att hantera order som kan verka störande för handeln, som innebär att de inte nödvändigtvis exekveras. Vidare finns det rutiner som innebär att genomförda avslut som skett i strid med börsens regler kan makuleras. Efter ett avslut skickas informationen till VPC, där affären bokförs. Samtidigt sker betalning via köparens och säljarens banker. Först när detta är gjort är affären slutgiltigt genomförd (vanligen tre dagar efter avslut).[2]

Särskilda ordertyper[redigera | redigera wikitext]

Även om limitorder och marknadsorder är de enda typer av order som förekommer i börsens handelssystem finns det varianter av hur dessa exekveras. Det är exempelvis inte ovanligt att en kund vill att en större order portioneras ut i systemet i mindre poster, framför allt för att undvika alltför kraftiga förändringar i prisbilden.

Det finns då en möjlighet för kundens mäklare att i börsens handelssystem lägga isbergsorder, där endast en del av den totala orderstorleken (toppen av isberget) är synlig för andra aktörer. När en delpost är exekverad läggs automatiskt nästa delpost ut i systemet, och så vidare tills hela ordern är utförd. Även i ledet mellan kund och mäklare kan det givetvis förekomma andra typer av order än rena limitorder eller marknadsorder.

En inte alldeles ovanlig ordetyp är VWAP-order (VWAP uttyds Volume Weighted Average Price). I en VWAP-order sker prissättningen gentemot kunden som ett viktat genomsnitt av priserna i samtliga transaktioner under dagen i det aktuella värdepappret.[2]

Derivathandel[redigera | redigera wikitext]

Via Stockholmsbörsen handlas också standardiserade derivatkontrakt med svenska aktier som underliggande tillgång. Kontrakten kan ge innehavaren rätt men inte skyldighet att utfärda och eller sälja en viss aktie vid en framtida tidpunkt till ett bestämt pris, och utfärdaren har skyldighet men inte rätt att genomföra affären (aktieoptioner). Kontrakten kan också innebära att både utfärdare och innehavare åtar sig att vid en framtida tidpunkt göra en affär med en viss aktie till ett bestämt pris (aktieterminer).[3]

Listor[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2006 är den svenska, danska och finska börserna sammanslagna till den Nordiska listan och de tre baltiska ländernas börser sammanslagna till en baltisk lista. Målsättningen är att på sikt förena dessa två till en enda. Den nordiska listan är uppdelade på tre listor:

Huvudsakliga[redigera | redigera wikitext]

Large Cap[redigera | redigera wikitext]

Börsvärdet på bolaget ska vara över en miljard euro.

Mid Cap[redigera | redigera wikitext]

Bolaget ska ha ett börsvärde mellan 150 miljoner och 1 miljard euro.

Small Cap[redigera | redigera wikitext]

Företag med ett börsvärde som är mindre än 150 miljoner euro återfinns här.

First North[redigera | redigera wikitext]

Handelsplatsen First North är en så kallad MTF för mindre tillväxtföretag i Norden. Se Nya Marknaden nedan. Verksamheten drivs av samma företag, men är inte en formell börs.

Sektorindelning[redigera | redigera wikitext]

Parallellt med de huvudsakliga listorna förekommer en sektorindelning enligt Global Industry Classification Standard (GICS). Företagen delas in i tio olika sektorer beroende på deras huvudsakliga verksamhet. De tio sektorerna är:

  1. Energi
  2. Material
  3. Industrivaror och industritjänster
  4. Sällanköpsvaror och sällanköpstjänster
  5. Dagligvaror
  6. Hälsovård
  7. Finans och fastighet
  8. Informationsteknik
  9. Telekomoperatörer
  10. Kraftförsörjning

Äldre indelning[redigera | redigera wikitext]

De aktier som noteras på Stockholmsbörsen var tidigare indelade i olika listor bland annat efter hur stor omsättningen på de enskilda aktierna var:

  • A-listan, som i sin tur var uppdelad på:
    • Mest omsatta
    • Övriga
  • O-listan, som i sin tur var uppdelad på:
    • Attract 40 – de 40 mest omsatta aktierna de senaste sex månaderna på O-listan
    • Övriga
  • Xterna listan – utländska företag som ej är noterade på Stockholmsbörsen
  • First North (tidigare Nya marknaden) – handelsplats för mindre tillväxtföretag i Norden

A-listan[redigera | redigera wikitext]

För notering på A-listan gällde att bolaget ska ha bedrivit sin verksamhet i tre år och kunna presentera redovisningshandlingar för dessa år. Bolaget skulle ha haft en dokumenterad vinstintjäningsförmåga av rimlig storlek jämfört med branschen i övrigt. Bolaget skulle dessutom vid introduktionstillfället ha ett börsvärde på minst 300 miljoner kronor. Ett bolag på A-listan krävde minst 2 000 aktieägare. A-listan var indelad i ”Mest omsatta” och ”Övriga”. Det som avgjorde vilken del ett bolag skulle placeras i var handelns omfattning och bolagets marknadsvärde.

O-listan[redigera | redigera wikitext]

För notering på O-listan gällde att ett bolag skulle ha tillräckliga finansiella resurser för att kunna bedriva planerad verksamhet under de närmaste tolv månaderna efter den första noteringsdagen. Ett bolag på O-listan krävdes minst 500 aktieägare. O-listan var indelad i ”Attract 40” och ”Övriga”.

Nya Marknaden[redigera | redigera wikitext]

Förutom handel med aktier noterade på de officiella listorna tillhandahöll Stockholmsbörsen under den äldre indelningen möjlighet till handel på Nya Marknaden, idag First North. Ett bolag upptogs till handel på Nya Marknaden genom att någon av börsens medlemmar introducerade bolaget. Det rörde sig om aktier i mindre bolag, som inte var noterade på någon börs eller auktoriserad marknadsplats.

Xterna listan[redigera | redigera wikitext]

Stockholmsbörsen hade också i det gamla systemet en kurslista, Xterna listan, för handel med aktier i utländska bolag som inte var noterade på Stockholmsbörsen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SOU 2005:120 s. 30
  2. ^ [a b c d e f] SOU 2006:50 s. 96-110
  3. ^ SOU 2005:120 s. 31

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]