Jacques Rohault
| Jacques Rohault | |
 | |
| Född | 1618[1][2][3] eller 1620[4] Amiens, Frankrike |
|---|---|
| Död | 27 december 1672[5][6], 1675[4] eller 1672[7] Paris |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Fysiker, matematiker, filosof, lärare[8] |
| Redigera Wikidata | |
Jacques Rohault, född 1618 i Amiens, Frankrike, död 27 december 1672 i Paris, var en fransk filosof, fysiker och matematiker, anhängare av cartesianismen. Han hade vuxit upp med den konventionella skolastiska filosofin men anslöt sig till och populariserade den nya cartesianska.[9] Hans Traité de physique (Paris, 1671) blev en standardlärobok i stora delar av Europa.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Rohault var son till en rik vinhandlare och utbildades i Paris. Efter att ha vuxit upp med sin tids konventionella skolastiska filosofi antog och populariserade han den nya cartesianska fysiken. Hans onsdagsföreläsningar i Paris blev hyllade när de började på 1650-talet och lockade särskilt Pierre-Sylvain Régis.[10]
Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]
Rohault höll fast vid den mekanistiska filosofin och gav stöd till dess "korpuskulära" eller atomiska förklaringsform, förutsatt att "små figurerade kroppar" var den underliggande fysiska verkligheten. Hans Traité de physique blev en standardlärobok i ett halvt sekel.[11][12] Den följde det prejudikat som Henricus Regius satte för att skilja fysik från metafysik.[13] Den inkluderade också teorin om gravitation av Christiaan Huygens, som ges i form av ett experiment.[14] Översättningen av Samuel Clarke (ursprungligen till latin) fick en oberoende status, och många utgåvor, genom dennes anteckningar som påstods korrigera den med hänvisning till Isaac Newtons teorier. Rohaults experimentella inriktning förblev populär, trots kritiken av hans teorier.[11]
Traité de physique hänvisade till en modell av ögat som Rohault hade arbetat med.[15] Ett brett spektrum av experiment som användes av Rohault inkluderade några som nämns av Descartes och två välkända av Blaise Pascal, men också andra som tagits från män inom medicinen, som Gaspard Asselli, Louis Gayant, William Harvey, Jean Pecquet och Nicholas Steno.[16]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Jacques Rohault, 26 mars 2021.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Aaron Swartz, Open Library, Jacques Rohault, läst: 9 oktober 2017, licens: GNU Affero General Public License, version 3.0.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Jacques Rohault, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, läs online, läs online och läs online, openlibrary.org .[källa från Wikidata]
- ^ Roglo, Jacques Rohault.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Philosophy Ontology project, thinker/3808, Jacques Rohault, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 29 juni 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 20 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Copleston, Frederick Charles (2003). A history of philosophy, Volume 4. Continuum International. Sid. 174. ISBN 978-0-8264-6898-7. https://books.google.com/books?id=ZtDGtgARkzMC&pg=PA174.
- ^ Tad M. Schmaltz (2002-08-22). Radical Cartesianism. Cambridge University Press. Sid. 7. ISBN 978-1-139-43425-6. https://books.google.com/books?id=pIYcUBCOrNgC&pg=PA7. Läst 29 maj 2013.
- ^ [a b] Wilbur Applebaum (13 June 2000). Encyclopedia of the Scientific Revolution: From Copernicus to Newton. Routledge. Sid. 796. ISBN 978-1-135-58255-5. https://books.google.com/books?id=k43Q9RHuGXgC&pg=PT796. Läst 29 maj 2013.
- ^ Richard A. Watson (1998). The Breakdown of Cartesian Metaphysics. Hackett Publishing. Sid. 87. ISBN 978-0-87220-406-5. https://books.google.com/books?id=r9d_bApUpicC&pg=PA87. Läst 29 maj 2013.
- ^ R. Taton; C. Wilson; Michael Hoskin (18 September 2003). Planetary Astronomy from the Renaissance to the Rise of Astrophysics, Part A, Tycho Brahe to Newton. Cambridge University Press. Sid. 217. ISBN 978-0-521-54205-0. https://books.google.com/books?id=hMgXh8jMSGgC&pg=PA217. Läst 29 maj 2013.
- ^ John Andrew Schuster; Peter R.. Anstey (1 January 2005). Science of Nature in the Seventeenth Century: Patterns of Change in Early Modern Natural Philosophy. Springer. Sid. 95–6. ISBN 978-1-4020-3703-0. https://books.google.com/books?id=Pm3tmfs0RNoC&pg=PA95. Läst 29 maj 2013.
- ^ Nicholas Wade (2003). Destined for Distinguished Oblivion: The Scientific Vision of William Charles Wells (1757–1817). Springer. Sid. 36. ISBN 978-0-306-47385-2. https://books.google.com/books?id=nEkw8y93AmsC&pg=PA36. Läst 29 maj 2013.
- ^ Stephen Gaukroger; John Schuster; John Sutton (1 November 2002). Descartes' Natural Philosophy. Taylor & Francis. Sid. 333. ISBN 978-0-203-46301-7. https://books.google.com/books?id=lguESFLTOl0C&pg=PA333. Läst 29 maj 2013.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Jacques Rohault.
|