Samuel von Pufendorf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Samuel von Pufendorf på ett samtida kopparstick.

Samuel von Pufendorf, född den 8 januari 1632 i Dorfchemnitz i Sachsen, död den 26 oktober 1694 i Berlin, var en tysk historiker, svensk friherre och politisk teoretiker, känd för sina teorier om naturrätten och folkrätten.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pufendorf var son till den lutherska pastorn Esaias Elias Pufendörfer och dennes hustru Margarete Hickmann. Han hade två bröder, Jeremias Pufendorf och Esaias von Pufendorf.

1645 till 1650 var han inskriven vid gymnasiet Fürstenschule Grimma. Därefter började han studera teologi i Leipzig på sin fars begäran, men bytte snart till juridik. Han inskrevs 1656 vid universitetet i Jena, där han blev mycket påverkad av professor Erhard Weigel, som introducerade honom inför verk av Hugo Grotius, Thomas Hobbes och René Descartes. Två år senare tog han examen med en magistertitel.

Strax därpå fick han anställning som lärare i Peter Julius Coyets hushåll; denne var minister åt Karl X Gustav med tjänst i Köpenhamn. Pufendorfs bror Esaias blev samtidigt svensk diplomat. På grund av politiska oroligheter mellan Sverige och Danmark, fängslades Pufendorf. Under fångenskapen studerade han och skrev. Efter fångenskapen följde han Coyets söner till Leiden där han publicerade ett verk om en universell lag, Elementorum iurisprudentiae universalis libri duo, som gav honom en professur i Heidelberg. Han kallades till en professur vid Lunds universitet i samband med universitetets grundande och innehade denna fram till universitetets stängning under skånska kriget. 1677 blev han rikshistoriograf i Stockholm, och 1688 kallades han till hovet i Berlin av Fredrik Vilhelm av Brandenburg (suverän hertig av Preussen).

Han adlades i Sverige och upphöjdes till friherrlig värdighet.

Naturrätt, folkrätt och samhällsfördrag[redigera | redigera wikitext]

Pufendorf är mest känd för De jure naturae et gentium i vilket han försöker kombinera Grotius och Hobbes idéer om folkrätt och naturrätt. Verket börjar med slutsatsen att naturrätten inte sträcker sig längre än till detta liv, och att den är begränsad till att gälla handlingar och inte avsikter. Till skillnad från Hobbes menade Pufendorf att naturtillståndet inte var allas krig mot alla utan att det var ett tillstånd av fred.

Hans statsbegrepp utgår från tanken att staten inte är mer än dess individers konstituerande av densamma; detta förhållande är för Pufendorf statens legitimitet, och därmed blev han en föregångare till teorin om samhällsfördraget och denna idés företrädare som Johannes Althusius och Rousseau. Pufendorf var en förkämpe för tanken att internationell rätt var oberoende av kristendomen, och menade att denna rätt var förbehållen mänskligheten oavsett tro; han var i denna ståndpunkt även en föregångare till modern humanism.

I Tyskland är Pufendorf en central person för den tidiga upplysningens idéer. Han har vidare påverkat Adam Smith.

Verk[redigera | redigera wikitext]

  • Elementorum iurisprudentiae universalis (1660)
  • Elementorum iurisprudentiae universalis libri duo (1660)
  • De obligatione Patriam (1663)
  • De rebus gestis Philippi Augustae (1663)
  • De statu imperii germanici liber unus (Geneva 1667)
  • De statu imperii Germanici (Amsterdam 1669)
  • De jure naturae et gentium (Lund 1672)
  • De officio hominis et civis juxta legem naturalem libri duo eller "On The Duty of Man and Citizen According to the Natural Law" (1673) [1]
  • Einleitung zur Historie der vornehmsten Reiche und Staaten
  • Commentarium de rebus suecicis libri XXVI., ab expeditione Gustavi Adolphi regis in Germaniam ad abdicationem usque Christinae
  • De rebus a Carolo Gustavo gestis (Stockholm)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Tyska och engelska wikipedias artiklar, bitvis översatta

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Canutus Hahn
Rektor för Lunds universitet
1670 (ht) som tjänstgörande prorektor
för rector illustris Nils Banér
Efterträdare:
Martin Nordeman