Jellingestenarna

Jellingestenarna är ett samlingsnamn för de två runstenar som står vid Jelling kyrka i Vejle kommun på Jylland, Danmark. Tillsammans med gravhögarna och kyrkan sattes de 1994 upp på Unescos världsarvslista under namnet: Gravhögarna, runstenarna och kyrkan i Jelling. Runstenarna beräknas vara från 950-talet respektive 970-talet.

Jellingestenarna vittnar om övergången från den hedniska vikingatiden till den kristna medeltiden. Den minsta runstenen (DR 41) är äldst, troligen från omkring 955. Den har rests av kung Gorm den gamle till minne av hans hustru Tyra Danebot. Stenen är också den äldsta bevarade danska källa, där Danmark står omnämnd i ett skriftligt sammanhang. Den större stenen (DR 42) reste Gorms son Harald Blåtand till minne av sin far.

Den mindre Jellingestenen
Signum	DR 41
Område	Danmark
Placering	Jelling
Tillkomsttid	Före år 958

Den mindre Jellingestenen

Den mindre runstenen (DR 41) är en cirka 1,2 meter hög granitsten som är rest av Gorm den gamle. Gorm dog år 958 cirka femtio år gammal. Stenen bör därför ha rests före denna tid, troligen omkring år 955.

Translitteration av inskriften på den mindre stenen:

[Sida A] : kurmR : kunukR : ¶ : k(a)(r)þi : kubl : þusi : ¶ : a(f)(t) : þurui : kunu

[Sida B] ÷ sina ÷ tanmarkaR ÷ but ÷

Transkribering till rundanska:

[Sida A] GormR kunungR gærþi kumbl þøsi æft Þorwi, kunu

[Sida B] sina, DanmarkaR bot.

Översättning till nusvenska:

Konung Gorm gjorde dessa kummel efter Tyra, sin hustru, Danmarks bot.

Det är dessutom det första dokumenterade tillfället som namnet Danmark används i Danmark, cirka 75 år efter att Alfred den store skrev dene mearc i sitt geografiska verk.^{[källa behövs]}

Stenen är nu placerad mellan de två högarna nära den större Jellingestenen. Dess ursprungliga plats är inte känd. På 1600-talet stod den invid kyrkans port.

Den större Jellingestenen

Den större Jellingestenen
Signum	DR 42
Område	Danmark
Placering	Jelling
Tillkomsttid	cirka år 975

Den större Jellingestenen har varit svår att tidsbestämma, men den är troligen rest mellan 960 och 985 av Gorm och Tyras son Harald Blåtand i Jelling till minne över föräldrarna. Stenens inskription berättar samtidigt om Haralds egna bedrifter. Han enade Danmark och gjorde danskarna till kristna. Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade, och på den andra är ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. På den tredje sidan är en bild av den korsfäste Jesus.

Haralds runsten är 2,43 meter hög, väger cirka tio ton, och lär ha tagit över ett år att rista. Senare undersökningar har visat att runorna ristats vid tre olika tillfällen. Så är till exempel delen om Haralds kristnande tillagd efteråt. Stenen är utsmyckad med djurornamentik på ett sätt som kallas Mammenstil, efter gården Mammen på Jylland. Mammenstilen är detsamma som Jellingestilen.

Vad gäller tillhuggningen av stenen bär den tecken på västeuropeiska influenser. I motsats till den traditionella nordiska, med djupa inhugg i hård granit, har denna sten huggits loss, så att drakslingan och övriga utsmyckningar har en plan relief. Det är en teknik som man använde till mjukare sandsten i bland annat Tyskland och England. Reliefer i nordisk stil är annars utförda i kalksten eller sandsten. Den enda direkta europeiska parallellen är irländska granitkors. Själva runinskriften är också utförd efter västeuropeisk tradition, istället för den traditionella lodrätta eller bandformade texten har denna sten text i vågrätta linjer. Detta följer latinsk form och efterliknar därmed ett dokument nedskrivet på pergament. Preben Meulengracht Sørensen har påpekat, att detta markerar en förändring beträffande det sätt runstenen användes till. Traditionellt hade inskriftens ändamål varit att beskriva och hålla fast, men denna sten hade ett kommunicerade ändamål; den skulle berätta kungens budskap. Meulegracht-Sørensen har utifrån den bakgrunden betecknat denna sten som en av de äldsta, kända kvarlevorna där den begynnande latinska skriftkulturen förekommer i Norden.

Stenen blir ofta omnämnd som Danmarks dopattest, och den är också rest för ändamålet att proklamera kungens dop och därmed kristendomens etablering som statsreligion. Stenen markerar en av de viktigaste faserna i den långvariga process som ledde fram till religionsskiftet i Norden. Den Kristus, som är avbildad på stenen, liknar inte den lidande figur man några hundra år senare känner till. Han är här framställd som en triumferande kung, som bestiger livets träd, det vill säga korset.

Texten på den större (Haralds) stenen (DR 42) lyder translittererad:

[sida A] : haraltr : kunukR : baþ : kaurua ¶ kubl : þausi : aft : kurm faþur sin ¶ auk aft : þourui : muþur : sina : sa ¶ haraltr (:) ias : soR * uan * tanmaurk

[sida B] ala * auk nuruiak

[sida C](*) auk t(a)ni (k)(a)(r)(þ)(i) kristno

Danmarksportalen

I svensk översättning:

"Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Tyrvi(Thyra), sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna."

Stenen står ungefär på sin ursprungliga plats mitt emellan de två gravhögarna i Jelling. Det råder dock inget tvivel om att stenarna har flyttats, då det vid utgrävningarna på 1940-talet påvisades att en av gravarna på kyrkogården delvis låg under stenen. Stenen har också rests någon gång efter att den vält.

En kopia av stenen står på Domplein i Utrecht (Nederländerna) som en gåva från Danmark i samband med Universitetet i Utrechts 300-årsjubileum.

• 

  Den mindre och den större Jellingestenen

• 

  Skriftsidan av den större Jellingestenen

• 

  Baksidan av de två Jellingestenarna

Ett världsarv

Världsarv

Gravhögarna, runstenarna och kyrkan i Jelling
Geografiskt läge
Koordinater	55°45′23″N 9°25′12″Ö
Plats	Jelling
Land	Danmark
Data
Typ	Kulturarv
Kriterier	iii
Referens	697
Historik
Världsarv sedan	1994  (18:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Runstenarna blev, tillsammans med Jellingehögarna och Jelling kyrka, Danmarks första världsarv 1994 under den gemensamma beteckningen Gravhögarna, runstenarna och kyrkan i Jelling. Världsarvskommittens motivering lyder:

”

Kriterie (iii): Jellingmonumenten, särskilt de hedniska gravhögarna och de två runstenarna, är enastående exempel på den hedniska nordiska kulturen.

„

Källor

• Samnordisk runtextdatabas, 2004, Signum: DR 41, DR 42

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Jellingestenarna
  Bilder & media
• Wikimedia Commons har media som rör Jellingestenarna
  Bilder & media
• Konungarnas Jelling
• Kongernes Jelling
• Dansk middelalder
• The Runic Stones in Jelling
• UNESCO World Heritage Centre - Jelling Mounds, Runic Stones and Church
• Rune stones, mound and church in Jelling