Statsreligion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Statsreligioner världen över:
  Islam

Statsreligion kallas en religion som av en stat givits en officiellt erkänd särställning, ofta (men inte nödvändigtvis) kombinerad med särskilda privilegier eller särskild maktutövning från statens sida. I de mest påtagliga fallen smälter statsmakten samman med religionen och bildar en hierokrati. I en modern demokrati är däremot statsreligionen ofta bara statsreligion till namnet, och lagstiftning om religionsfrihet finns.

Statskyrkor världen över[redigera | redigera wikitext]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Danmark har i praktiken en statskyrka, Folkekirken, där 4,5 miljoner eller 83% av danskarna (år 2006) är medlemmar. Folkekirkens roll i Danmark kan jämföras med vad den Svenska kyrkan hade under 1970- och 80-talen, då de även har hand om folkbokföringen m.m. En intensiv debatt pågår från vänsterhåll om att i likhet med Sverige avskaffa den danska statskyrkan[källa behövs]. Redan 1848 skildes kyrkan teoretiskt från staten i vissa avseenden, men de ansatser som då gjordes har endast delvis kommit till utförande.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland samt Finska ortodoxa kyrkan betraktas ibland som statskyrkor, eftersom de regleras av särskilda lagar, sköter folkbokföringen vad gäller medlemmarna och har beskattningsrätt på medlemmar och företag. Gudstjänst ingår i ceremonierna vid åtminstone vissa statliga högtider. De båda kyrkorna har dock småningom avlägsnat sig mer och mer från staten och hade redan innan Finlands självständighet 1917 en autonomi jämförbar med Svenska kyrkans efter 2000.[källa behövs]

Redan då Finland skildes från Sverige 1809 skildes den lutherska kyrkan från den svenska kronan och den ortodoxa tsaren övertog aldrig denna position. Istället ändrades lagstiftningen så att kyrkan blev en icke-statlig folkkyrka.

Island[redigera | redigera wikitext]

Island har en evangelisk-luthersk statskyrka.

Norge[redigera | redigera wikitext]

21 maj 2012 röstade stortinget genom att separera kyrkan, Den norske kirke, från staten. Sedan dess har inte Norge någon statskyrka. Omkring 77% av landets befolkning är medlemmar i den norska kyrkan[1].

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

I Storbritannien har anglikanska kyrkan med monarken som överhuvud ställning som statskyrka i England genom Church of England. I övriga delar av Storbritannien, såsom Skottland, Wales och Nordirland, finns inga statskyrkor.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige var den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan tidigare nära knuten till svenska staten, och kyrkans lära kan således sägas ha varit statsreligion. Sedan den 1 januari 2000 har relationerna mellan staten och Svenska kyrkan förändrats och kyrkans ställning som självständigt trossamfund etablerats. I det avseendet saknar Sverige numera statsreligion.

Svenska kyrkans förhållande till staten skiljer sig dock betydligt från andra trossamfunds: Svenska kyrkans grundförutsättningar regleras genom lag om Svenska kyrkan medan andra trossamfunds ställning regleras endast genom lag om trossamfund. Vidare utgår folkbokföringen från Svenska kyrkans församlingsindelning och Sveriges regent och tronföljare måste enligt grundlagen successionsordningen bekänna sig till ”den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Det senare innebär i teorin inte att regenten måste vara medlem i Svenska kyrkan (till exempel är Lutherska bekännelsekyrkan ett juridiskt tänkbart alternativ), trots detta är emellertid Svenska kyrkans band till kungahuset å Svenska kyrkans sida reglerat i kyrkoordningen (bestämmelser om Hovförsamlingen).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Church of Norway, 2011 Statistisk Norway 19.5.2012