John Hersey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
John Hersey
John Hersey, 1958 (foto:Carl van Vechten).
John Hersey, 1958 (foto:Carl van Vechten).
Född 17 juni 1914
Tientsin, Kina
Död 24 mars 1993 (78 år)
Key West, Florida
Yrke Författare, Journalist, Professor
Nationalitet Amerikansk
Genrer Facklitteratur, essäer, fiktion
Framstående verk Muren (1950), Hiroshima (1946)
Framstående priser Pulitzerpriset för Klockan i Adamo (1944)
Make/maka Clara Boothe Luce

John Hersey, född den 17 juni 1914 i Tientsin, Kina, död den 24 mars 1993 i Key West, Florida, var en amerikansk författare och journalist, som anses vara en av de tidigaste utövarna av den så kallade nya journalistiken där berättarteknik för skönlitteratur är anpassad till facklitterära reportage.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hersey var son till protestantiska missionärer och föddes i Kina där han lärde sig tala kinesiska innan han talade engelska. Han kom med sin familj till USA vid tio års ålder och studerade senare vid Hotchkiss School följt av Yale University. Han var därefter doktorand vid University of Cambridge som en Mellon-stipendiat.

Efter tiden i Cambridge började han 1937 arbeta för tidskriften Time och två år senare överfördes han till Times Chongqing-kontor. Under andra världskriget täckte han nyhetsrapporteringen från striderna i Europa och Asien med artiklar i Time och Life magazine. Han följde de allierade truppernas invasion av Sicilien, överlevde fyra flygplanskrascher och fick beröm av marinministern för sin roll i att hjälpa till att evakuera sårade soldater från Guadalcanal.

Efter kriget, under vintern 1945-46, var Hersey i Japan, där han rapporterar för The New Yorker om återuppbyggnaden av den ödelagda landet, när han hittade ett dokument skrivet av en jesuitmissionär som hade överlevt när atombomben släpptes över Hiroshima. Han träffade denne missionär, som introducerade honom till andra överlevande. Han hade då redan givit ut sin första roman A Bell for Adamo (1945) för vilken han tilldelades Pulitzerpriset.

Rapportering från Hiroshima[redigera | redigera wikitext]

Genom att intervjua överlevande efter atombombsprängningen den 6 augusti 1945, fick Hersey underlag till en skakande artikel om bombningens effekter. Resultatet blev hans mest noterbara arbete, den 31 000 ord långa artikel Hiroshima, som publicerades i The New Yorkers augustinummer 1946. Artikeln upptog nästan hela numret av tidningen.

Med sin detaljerade beskrivning av bombens effekter var artikel en publicistisk sensation. På vanlig prosa beskrev Hersey de fruktansvärda skador som människor drabbats av och tidningens upplaga såldes slut på några timmar.

Senare publicerade Alfred A. Knopf en bok, där Hersey arbete nämns som en av de tidigaste exemplen på den nya journalistik i vilken redovisning av fackreportage använder sig av romanens teknik. Herseys prosa hyllades av kritiker som en modell för uppriktig berättelse.

År 1985 återvände han till Hiroshima och gjorde en uppföljning av sin ursprungliga berättelse i boken Hiroshima: The Aftermath. Denna uppuppföljning blev också publicerad i The New Yorker.

Senare böcker och professur[redigera | redigera wikitext]

Hersey själv tonade ofta ned betydelsen av ”den nya journalistiken” och skulle förmodligen inte beskriva sin artikel om atombombens verkningar som ny journalistik. Senare hävdade han också att delar av den nya journalistiken på 1970-talet inte var tillräckligt noggrann med fakta och rapportering.

År 1950 kom hans bok The Wall, presenterad som en återupptäckt dagbok från förstörelsen av Warszawas getto, det största av de judiska getto som etablerades av Nazityskland under Förintelsen. Denna bok vann National Jewish Book Award under det andra året av prisets existens och har också vunnit the Sidney Hillman Foundation Journalism Award.

Åren 1965 – 70 var Hersey professor vid Pierson College vid Yale University, där hans uttalade aktivism och tidiga opposition mot Vietnamkriget gjorde honom kontroversiell bland kollegerna, men beundrad av många studenter. Efter rättegången mot Svarta Pantrarna i New Haven, Connecticut skrev han Letter to the Alumni i vilken den tidigare collegeprofessorn sympatiskt tog upp medborgerliga rättigheter och antikrigsaktivism och försökte förklara dem för sina ibland irriterade kolleger.

Hersey hade också en ovanlig bisyssla då han drev högskolans lilla boktryckeri, vilket han ibland använde för att publicera bredsidor – under 1969 en utstuderad sådan angående Edmund Burkes erbjudande om till Yales historieprofessor och collegelärare Elting E. Morison.

Hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

År 2008 gav USA Postal Service en frimärksserie för att hedra fem journalister från 1920-talet med förstklassiga ränta frimärken, där John Hersey, var en av de fem.

Under sin livstid arbetade Hersey i många samhang med skrivande, journalistik och utbildning. Han var den första icke-akademiska namngivne föreståndaren på ett Yale college bostadsområde. Han var tidigare Authors League of America, och han valdes till kansler genom sitt medlemskap i American Academy of Arts and Letters.

Hersey var även hedersledamot av Clare College, Cambridge University. Han tilldelades hedersdoktorat av Yale University, New School for Social Research, Syracuse University, Washington and Jefferson College, Wesleyan University, College of William and Mary och andra.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Men on Bataan, 1942
  • Into the Valley, 1943
  • A Bell for Adano (1944)
  • Hiroshima (1946)
  • The Wall (1950)
  • The Marmot Drive, 1953
  • A Single Pebble (1956)
  • The War Lover (1959)
    • Hjälten (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1960)
  • The Child Buyer (1960)
  • Here to stay
    • Här för att stanna (översättning Gull och Clas Brunius, Norstedt, 1965)
  • White Lotus, 1965
  • Too Far To Walk, 1966
  • Under the Eye of the Storm (1967)
  • The Algiers Motel Incident, 1968
  • Letter to the Alumni, 1970
  • The Conspiracy, 1972
  • My Petition for More Space, 1974
  • The Walnut Door, 1977
  • Aspects of the Presidency, 1980
  • The Call, 1985
  • Blues, 1987
  • Life Sketches, 1989
  • Fling and Other Stories, 1990
  • Antonietta, 1991
  • Key West Tales, 1994

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]