Kanel
- För den senegalesiska staden, se Kanel (Senegal).
Kanel, den som krydda och drog använda barken från arter i kanelsläktet (Cinnamomum).
Innehåll |
Beredning[redigera]
Kryddan kanel utgörs av bark från olika arter av kanelträd. Avskalad, ugnstorkad och hoprullad bark ger kanelstänger. Torkad bark kan också malas till pulveriserad kanel. I somliga länder, speciellt i Brasilien, används även trädets blomknoppar.
Kanel tillhör de tidigast använda kryddorna. Den användes av grekerna redan 50 f Kr och omnämns även i Nya Testamentet. Det tidigaste belägget för kanel i svensk (högfrälse) kosthållning är från 1328.
Kanel används i Sverige främst i pepparkakor, godis, äppelrätter, på risgrynsgröt och tillsammans med andra kryddor för att smaksätta vin. Även vörtbröd, blodpudding och vissa sillinläggningar innehåller kanel. Kanel ingår i många traditionella kryddblandningar, t ex curry och garam masala. Kanel används också som krydda i kötträtter.
Olika sorters kanel[redigera]
Tre huvudtyper kan urskiljas: Ceylonkanel, kassiakanel och malabarkanel.
Ceylonkanel[redigera]
Ceylonkanel (Cinnamomum verum), även kallad äkta kanel eller apotekskanel utvinns från trädet Cortex Cinnamomi zeylanici. Detta växer i regniga tropiska, subtropiska eller varmtempererade regioner. Finns vilt i södra Indien, Indonesien, Kina, Madagaskar, Seychellerna och Sri Lanka. Odlas på kontinenterna Asien, Afrika och Amerika. Äkta kanel är ljusare i färgen än kassiakanel, och stängerna är sprödare och lättare att pulvrisera. Smaken är mild och aromatisk. Kumarinhalten är låg.
Kassiakanel[redigera]
Kassiakanel är bark från trädet Cinnamomum cassia. Den har högre kumarinhalt än ceylonkanel.[1]
Malabarkanel[redigera]
En tredje sort, malabarkanel, kommer från kustområdet Malabar i Indien i form av tjocka, hårda rör. Denna kanel kan härstamma antingen från mindervärda varieteter av den äkta kanelen eller från andra Cinnamomum-arter: Padangkanel (Cinnamomum burmannii) och Cinnamomum tamala). Trivialnamnet för denna sort är träkassia (Cassia vera).
Hälsoeffekter[redigera]
Kanel innehåller kumarin som kan ge leverskador vid förtäring i stor mängd.[2] Normal konsumtion av kanel betraktas dock inte vara skadlig.[3]
Etymologi[redigera]
Ordet har kommit in i svenska språket närmast från tyska, som har ett ursprung i franska canelle, som bygger på provensalska canela, som i sin tur är diminutiv till cana.[4] Det italienska ordet canella betyder litet rör, vilket ligger bakom maträtten canneloni, som är rörformigt hoprullade pastaskivor, fyllda med köttfärs. Besläktat härmed är svenska orden kanal (flera betydelser) och kanna (flera betydelser). Växten kanna (canna) tillhör släktet cannacæe, där arten Canna generalis (synonymer C indica, C Crozy) som på svenska kallas blomsterrör, där rör avser det ihåliga strå, som bär blomman. Jämför rör i betydelse säv och vass, som ju karaktäriseras av ihåliga strån, habitat för rördrommen. Spanska caña betyder strå, rör och är besläktat med kanjon, som ju också kan sägas vara en sorts kanal.[4]
Referenser[redigera]
- ^ Minnesanteckningar från Livsmedelsverkets konsumentpanel 2007-09-28 (pdf)
- ^ ”Kanel och kumarin”. Livsmedelsverket. http://www.slv.se/sv/Fragor--svar/Fragor-och-svar/Kryddor/Kanel-och-kumarin-/.
- ^ ”Opinion of the Scientific Panel on food additives, flavourings, processing aids and materials in contact with food (AFC) related to Coumarin”. EFSA. http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/104.htm.
- ^ [a b] Elias Wessén: Våra ord, deras uttal och ursprung. Svenska bokförlaget, Stockholm 1966
- Wikimedia Commons har media som rör Kanel