Karismatisk kristendom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Religion
Religious syms.svg

Karismatisk kristendom (även neo-pentekostalism), av grekiskans karisma "nådegåva", avser de rörelser som sedan 1960-talets vidare spridning och breddning tagit till sig de uttryck och läror som återaktualiserades av pentekostalismen. Till skillnad från pentekostalismen har rörelsens anhängare i hög grad stannat kvar i de rörelser som varit deras ursprung och idag återfinns karismatiska uttryck såsom läror om andedop, tungomålstalande, profetia och helande inom så gott som alla etablerade kyrkor. Ett fåtal fristående samfund och rörelser, varav Trosrörelsen och Vineyard är två, växte fram ur rörelsen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Pentekostalismen uppstod i början av 1900-talet och berörde då främst frikyrkosamfund av folkrörelsekaraktär medan den hamnade i konflikt med högkyrkliga kristenheten. Genom det motstånd rörelsen erfor isolerades den alltmer och blev en egen rörelse.

1960-talet började präster i USA rapportera att de döpts i Den Helige Ande. Den rörelse som därmed startade bland de etablerade kyrkorna är det som kallas den karismatiska rörelsen. Kristna ifrån de anglikanska, reformerta, lutherska och ortodoxa kyrkorna samt från katolska kyrkan började tala i tungor, profetera och be för sjuka m.m. Detta har kallats ”den allmänna pingstväckelsen” eftersom den inte splittrade samfunden eller startade nya kyrkor. Idag finns karismatikerna i nästan alla samfund. Ett exempel i Sverige är Oasrörelsen som verkar främst i Svenska Kyrkan och EFS. Påven Johannes Paulus II började ett teologiskt samtal mellan Pingströrelsen, Katolska kyrkan och den Karismatiska rörelsen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den pentekostala/karismatiska rörelsen har idag över 590 miljoner anhängare i hela världen vilket är ca 9 % av jordens befolkning[1][2]

Den karismatiska rörelsen sägs vara den snabbast växande andliga rörelsen i världen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ World Christian Database's räkning av Pentekostaler/karismatiker
  2. ^ Erik Sidenwall, "Pingströrelsen växer hundra år efter start", artikel i Svenska Dagbladet, 18 september 2007

.