Eskatologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Albrecht Dürer - Apokalypsens fyra ryttare

Eskatologi (av grekiskans eschaton, "det yttersta", och logos, "lära") är inom olika religioner läran om de yttersta tingen. Inom kristendomens teologi är eskatologin i princip detsamma som apokalypsen (uppenbarelsen)[1] om Kristi återkomst, fullbordandet av Guds rike och världens undergång.

Kristendomen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Uppenbarelseboken

Inom kristendomen är Uppenbarelseboken i Nya Testamentet det mest kända eskatologiska resonemanget. I Uppenbarelseboken beskrivs Guds slutgiltiga seger över Ondskan, världens förnyelse och Ondskans motstånd före Guds dom. Uppenbarelseboken använder en mängd symboler, som till exempel Vilddjurets tal, "666". Eskatologisk undervisning finns även i evangelierna, där Jesus undervisar om sin återkomst vid historiens slut (se Matteusevangeliet 24-25; Markusevangeliet 13; Lukasevangeliet 21) , och i Nya testamentets brev (exempelvis 1 Thessalonikerbrevet 4-5; 2 Thessalonikerbrevet 2; 2 Petrusbrevet 3). Gemensamt för Nya testamentets syn är att "den yttersta tiden" börjar med Jesu första ankomst, och att detta är Jesu egen undervisning. När han förkunnar att "Guds rike är nära" (Mark 1:15), syftar Jesus bl a på att tiden nu är inne för Guds ingripande i världens historia. Från Nya testamentets perspektiv är allt som händer efter Jesu liv och död en del av "den yttersta tiden".

Kristna rörelser ägnar sig i varierande grad åt eskatologi. Fenomenet är kanske mest utmärkande för stora delar av pingströrelsen, sjundedagsadventisterna och andra frikyrkor – inte minst inom de ny-pentekostalistiska samfunden – där särskilt teorier om uppryckandet har vunnit stor popularitet sedan 1900-talet både inom teologi och populärkultur. Hos religioner som man hittar långt ute i marginalen bland de otaliga kristna religionerna eller grenarna, finns Jehovas vittnen och Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga (mormonerna), som de nu heter. Dessa utmärker sig vid att ha ett mycket starkt eskatologiskt fokus.

Eskatologi kan också förstås som ett visst perspektiv som bidrar till förståelsen av alla jordiska skeenden. Världen ses som, alltsedan syndafallet, stadd på en resa hem till Gud. Skapelsen är, även om den innehåller det som är gott och från början är skapad av Gud, i sin nuvarande form alltid trasig och ofärdig. Detta kommer till uttryck i form av orättvisor, smärta, krig, död, förtryck och annan synd. Det eskatologiska hoppet innebär då en förhoppning och ett löfte - från Guds sida - om att detta inte är beständigt. Lidande och orättvisor är inte en del av Guds goda utan en konsekvens av världens bortvändhet från Gud, avsaknad av Gud. Eskatologin i denna bemärkelse kopplas ofta till tankar om människan som ansvarig medskapare och är viktig inom exempelvis feministisk teologi, ekoteologi och hos teologer som Moltmann och Hauerwas med många, många fler.

Jehovas vittnen[redigera | redigera wikitext]

Jehovas vittnen, som började utvecklades i USA under 1870-talet starkt influerad av Sjundedagsadventisterna och dess tro på och tolkningar av Bibelns profetior om tidens slut och Jesu återkomst, kännetecknas av en eskatologi, som förutsäger en ny världsordning där Jehova Gud genom sin son Jesus Kristus kommer att styra världen och göra slut på ondskan. [2] Den nuvarande världsordningen, de politiska, religiösa och ekonomiska systemen, (men inte vår planet) kommer att förintas och alla människor som valt att inte följa Jehova Guds principer med den.

Jehovas vittnen tror att vi lever i den tid som bibeln kallar ”de sista dagarna”, som är början på den period då Jesus regerar i himlen, och då han väntar på att ta över jordens styre. De sista dagarna når sin kulmen vid Harmagedon, då arbetet med att förvandla jorden till ett paradis påbörjas, en återställelse av jorden som pågår i 1000 år. Den lilla hjorden, 144.000 fullständigt rena och obefläckade vittnen, kommer enligt Uppenbarelseboken att regera tillsammans med Jehova Gud och Jesus i en slags himmelsk regering. De övriga trogna kommer tillsammans med det stora flertalet människor som har dött att bli uppväckta i framtiden till liv på en paradisisk jord. Dessa människor kan bli många, för de som dött före Harmagedon (både rättfärdiga och orättfärdiga, både de som tjänat Jehova Gud och de som inte gjort det) kommer att uppväckas till liv. Under de tusen åren kommer alla att ställas inför ett liknande test som Adam fick, men misslyckades med. De kan välja om de vill lyda under Jehova Gud för evigt eller ej. De som väljer det förstnämnda kommer Jehova Gud att ge evigt liv i det nya paradiset här på jorden. De som inte klarar testet, ”de orättfärdiga”, kommer att tas bort av Jehova Gud.

Jehovas vittnen avvisar Treenighetsläran. Jesus var den första människan som fick en uppståndelse eftersom Jehova Gud inte tillät att Jesus – som skapades när universum skapades – skulle bli kvar i graven. Jesus kom till liv igen, men nu som en mäktig andevarelse. Jesus var den förste som fick en uppståndelse på detta sätt, enligt Jehovas vittnen, och han anses alltså inte vara den siste.

Asatron[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ragnarök

Inom asatrons eskatologi kommer världens undergång att föregås av en lång vinter, fimbulvintern, skeppet Nagelfar kommer att siktas ute till havs och Fenrisulven slipper lös. Midgårdsormen släpper greppet om sin svansspets och tar sig upp på land. Världens undergång som sker efter detta kallas Ragnarök.

Zoroastrismen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Zoroastrism

Zoroastrisk eskatologi är den äldsta kända eskatologin och har inspirerat såväl den judiska som den kristna och muslimska eskatologin.

Zoroasterna uppfattar världshistorien som en strid mellan den gode Ahura Mazda (Ormusd) och den onde Anra Mainyu (Ahriman) som varar i tolvtusen år uppdelade på fyra stycken tretusenårs-perioder. Före och efter de tolvtusen åren är tiden oändlig.

  1. De första tretusen åren skapas den osynliga andevärlden.
  2. Under nästa tretusen år skapar Ormusd sina heliga väsen och människoandarna beslutar att förkroppsliga sig för att kämpa mot djävlarna.
  3. Med den tredje tretusenårsperioden börjar striden i världen och människosläktets historia. De gamla iranska hjältarna (urtidspatriarken Yima med flera) strider mot de onda, bland annat den trehövdade draken Dahaka. Vid periodens slut föds Zoroaster (även kallad Zarathustra).
  4. Med Zoroaster inleds den fjärde och sista perioden som är den vi lever i nu.

Den fjärde perioden indelas i tre millennier som var och en avslutas med att en profet föds.

  1. De första tusen åren delas upp i metallåldrarna guld, silver, koppar och järn. Efter tusen år föder en jungfru profetens son som får fromheten att förökas.
  2. Tusen år senare föds en profet som får bönen att förökas.
  3. Efter det sista årtusendet föds en tredje profet, Saosyant (gagnaren, hjälparen).

Före profetens födelse sliter sig draken loss och slukar en tredjedel av mänskligheten. Saosyant uppväcker de döda och alla människor samlas för den slutgiltiga fulländningen. De som begått någon av de tre döddssynderna (högmod, lögn, otro) delar djävlarnas lott och förbränns i världsbranden. Det är möjligt att renas från sina synder genom att undergå reningsstraff (som att förvisas till helvetet och pinas i tre dygn, jämför skärselden inom kristendomen). En meteor smälter malmen i alla berg. Metallen står som ett grunt hav över jorden. De ogudaktiga känner svedan, men för den fromme är det som en ljum mjölk. Nu utkämpas den sista striden mellan Herren och hans änglar och ondskans andemakter. Till sist jagas den onde ned i helveteshålan och förbränns i metallen (i en annan version försätts han i evig maktlöshet). De renade människorna samlas i fröjd på den jämnade jorden. Alla talar samma språk och görs odödliga med hjälp av en helig dryck. Allt blir himmel.

Judendomen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Judendom

Inom en kallas världens undergång acharei hayamim (dagarnas slut). Tumultartade händelser omkullkastar världsordningen och skapar en ny ordning där Gud är allsmäktig.

Enligt judisk tradition kommer de som lever vid tidens ände få se:

  1. Judar i exil återsamlas i det geografiska Israel.
  2. Israels fiender besegras.
  3. Det tredje judiska templet i Jerusalem.
  4. Uppväckande av de döda (techiat hameitim), eller uppståndelse.
  5. Vid en tidpunkt kommer den judiska Messias att bli kung av Israel. Han kommer att dela upp Israel enligt de ursprungliga stamindelningarna och Gog kommer att attackera Israel. Striden kräver många dödsoffer men Gud räddar judarna. Det är detta slag som kallas Armageddon. Efteråt kommer ingen ondska att finnas kvar och människorna får direkt andlig kontakt med Gud.

Inkariket[redigera | redigera wikitext]

Inför Pachakuti renas jorden genom att de onda flyr likt en myggsvärm, alla religioner och vetenskap förenas i sanning.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ordet "apokalyps" är ett grekiskt ord som betyder "uppenbarelse" eller "avslöjande" (av någonting tidigare fördolt), men tolkas mycket ofta felaktigt som det som uppenbaras eller avslöjas. Ärkeängeln Gabriels avslöjande för Maria att hon väntade Jesus och samma ängels uppenbarelser av Koranen för profeten Muhammed är också apokalypser. Begreppsförvirringen beror på att några av de mest kända apokalypserna – Daniel och Uppenbarelseboken (Johannes uppenbarelse) i Bibeln – handlar och "den yttersta tiden", den sista striden mellan Gud och Satan, och om vad som händer då och efteråt med mänskligheten. Johannes hade alltså en apokalyptisk upplevelse där han såg den kosmiska kampen där Gud direkt ingriper i historien och besegrar all ondska.
  2. ^ Catholic Answers: History of the Jehovah's Witnesses

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]