Kaskeloter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kaskeloter
Kaskelot
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Valar
Cetacea
Underordning Tandvalar
Odontoceti
Familj Kaskeloter
Physeteridae
Vetenskapligt namn
§ Physeteridae
Auktor Gray, 1821
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Kaskeloter (Physeteridae) är en familj inom underordningen tandvalar med 3 arter i 2 släkten.

Kännetecken och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kaskeloter skiljer sig mycket angående storleken. Medan kaskeloten når en längd omkring 20 meter och en vikt vid 50 ton blir arterna i släktet Kogia bara upp till 3,4 meter långa och 400 kilogram tunga. Gemensamt har alla tre arter ett förstorat huvud som innehåller spermacetiorganet. Synliga tänder finns bara i undre käken. De flesta individerna har ansats till tänder i övre käken men de kommer aldrig ut och en del individer saknar de övre tänderna helt.[1] Kaskeloter har bara en näsöppning som ligger på huvudets vänstra sida.

Arternas syn är mindre bra utvecklade och det antas att deras ekolokalisering har större betydelse för orienteringen.[1]

Dräktigheten varar mellan nio och femton månader beroende på art. Vanligen föds bara ett ungdjur som dias upp till två år tills ungen helt går över till fast föda. Efter några år blir ungarna könsmogna. Honor, deras kalvar och hannar i övergångsperioden mellan ungdjur och vuxen individ bildar flockar. För släktet Kogia är antalet individer i flocken inte särskild stort.[1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Enligt tradition klassificeras kaskeloter som tandvalar. Vissa fylogenetiska undersökningar pekar på att kaskeloter utgör systergruppen till bardvalarna så att de är närmare släkt med dessa. För närvarande är analyserna omstridda (se även rubriken "evolution").

På grund av de stora skillnaderna i storlek, kroppsbyggnad och levnadssätt listas de mindre kaskeloterna ibland i en egen familj, Kogiidae.

Evolution[redigera | redigera wikitext]

De äldsta fossilen av kaskeloter som är kända finns från senare oligocen för ungefär 25 miljoner år sedan.[2] [3]

De upphittade fossilen pekar på att kaskeloter var mera vanlig under miocen med ursprungliga släkten som Zygophyseter och Naganocetus. Andra utdöda släkten som är relaterad till den stora kaskeloten är Ferecetotherium, Helvicetus, Idiorophus, Diaphorocetus, Aulophyseter, Orycterocetus, Scaldicetus och Placoziphius medan släkten som Kogiopsis, Scaphokogia och Praekogia är närmare släkt med de mindre kaskeloterna.[3] De första egentliga fossilen för släktet Kogia finns från sen miocen för 7 miljoner år sedan.[4]

Att släktena Physeter och Kogia bildar en gemensam familj (eller enligt vissa zoologer en gemensam överfamilj) fastslogs med hjälp av molekylärgenetiska undersökningar av deras mitokondrier.[5] [6] Vid de nämnda forskningarna kom fram att kaskeloternas närmaste släktingar tillhör familjen näbbvalar på ena sidan och bardvalar samt gangesdelfiner på andra sidan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 28 januari 2009.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 maj 2009.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • Milan Klima: Cetacea, Waltiere. In: Wilfried Westheide, Reinhard Rieger (Hrsg.): Spezielle Zoologie. Teil 2: Wirbel- oder Schädeltiere. Spektrum Akademischer Verlag, Heidelberg – Berlin 2004, insbes. S. 640-641, ISBN 3-8274-0307-3.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Lockyer, Christina (1984). Macdonald, D. (utgivare): The Encyclopedia of Mammals. New York: Facts on File. s. 204–209. ISBN 0-87196-871-1.
  2. ^ Stucky, R. E. & McKenna, M. C. (1993). Mammalia. Pp. 739-771 in Benton, M. J. ed.: The Fossil Record 2. Chapman & Hall, London.
  3. ^ [a b] Mchedlidze. G. A. (2002). Sperm whales, evolution. Pp. 1172-1174 in Perrin, W. F., Würsic, B. & Thewissen, J. G. M. eds.: Encyclopedia of Marine Mammals. Academic Press, San Diego.
  4. ^ Perrin, W. F., Würsic, B. & Thewissen, J. G. M. eds.: Encyclopedia of Marine Mammals. Academic Press, San Diego, 1414 pp.
  5. ^ Verma, S. K., Sinha, R. K. & Singh, L. (2004). Phylogenetic position of Platanista gangetica: insights from the mitochondrial cytochrome b and nuclear interphotoreceptor retinoid-binding protein gene sequences. Molecular Phylogenetics and Evolution 33: 280-288.
  6. ^ May-Collado, L. & Agnarsson, I. (2006). Cytochrome b and Bayesian inference of whale phylogeny. Molecular Phylogenetics and Evolution 38: 344-354

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]