Näbbvalar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Näbbvalar
Sowerbys näbbval (Mesoplodon bidens) på ett frimärke från Färöarna
Sowerbys näbbval (Mesoplodon bidens) på ett frimärke från Färöarna
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Valar
Cetacea
Underordning Tandvalar
Odontoceti
Familj Näbbvalar
Ziphiidae
Vetenskapligt namn
§ Ziphiidae
Auktor Gray, 1865[1]
Synonymer
Hyperoodontidae
Hitta fler artiklar om djur med

Näbbvalar (Ziphiidae) är en familj inom underordningen tandvalar. Näbbvalarna är större än delfinerna men mindre kända hos allmänheten. De är idag de enda havslevande däggdjuren som har utvecklad sekundära könskarakteristika, då hanarnas tänder skiljer sig från honornas tänder.[2] Det finns ett 20-tal beskrivna arter men vissa av dem har aldrig observerats i det vilda utan bara beskrivits utifrån ilandflutna kadaver.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Näbbvalar kännetecknas av sin nos som är långt utdragen ur huvudet. Hos några arter är övergången till nosen markant avgränsad så att nosen liknar fåglarnas näbb. Näbbvalarnas kroppslängd ligger mellan 4 och 13 meter.

De flesta näbbvalar har i underkäken två eller fyra tänder och inga tänder alls i överkäken. Bara den tasmanska valen (Tasmacetus shepherdi) har små tänder i överkäken som är användbara. Hos några arter har endast hanarna två framåtriktade tänder som liknar bete. Dessa tänder används vid strider mot varandra och kan orsaka flera ärr på kroppen.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Näbbvalar lever i det öppna havet och förekommer i alla oceaner. De livnär sig främst av bläckfiskar. För att fånga byten har de ett särskilt bra utvecklat tungben. Med hjälp av tungbenet skapar de ett undertryck och suger upp födan. Näbbvalar dyker djupt och vissa individer har observerats 800 till 1000 meter under vattenytan. Nyare studier visade att småhuvudvalen når 1900 meters djup och Blainvilles näbbval dyker till 1200 meters djup [4] [5].

Det är inte mycket känt om arternas beteende då de sällan iakttas på havet. Vanligen observeras mindre grupper. Informationen kommer ofta från strandade individer.

Näbbvalar och människor[redigera | redigera wikitext]

Släktena Berardius och Hyperoodon jagas av människor. Ett hot för alla arter är havets nedsmutsning med gifter och främmande föremål.

Enligt en studie som utfördes 2009 reagerar näbbvalar känsligare mot sonar än andra däggdjur i havet. På grund av denna teknik kommer valen för snabbt till vattenytan. Vissa individer drabbas av tryckfallssjuka som kan leda till döden.[6][7]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ibland används det vetenskapliga namnet Hyperoodontidae[8] för familjen men Ziphiidae är mera etablerat.[1]

Familjen innehåller 6 släkten med omkring 20 arter, följande lista är enligt Wilson & Reeder (2005)[1] med tillägg av M. hotaula.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 15 februari 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005 Ziphiidae
  2. ^ "Whale's teeth are aid to mating". BBC. december 2008.
  3. ^ [a b] Wildlife Extra (2014) Researchers discover rare new species of deep-diving whale, läst 2014-02-06
  4. ^ Peter L. Tyack, Mark Johnson, Natacha Aguilar Soto, Albert Sturlese, Peter T. Madsen: Extreme diving of beaked whales. In: Journal of Experimental Biology. 209, nr. 21, 2006, ISSN 0022-0949, s. 4238–4253, doi:10.1242/jeb.02505
  5. ^ Martin Schäfer: Rekord im Extremtauchen geht an die Schnabelwale. wissenschaft.de, 23. Oktober 2006. (tyska) Kaskeloten kan dyka ännu djupare.
  6. ^ Audrey McAvoy: Sonar könnte Wale zu schnell auftauchen lassen. I: Spiegel online. 11 juni 2009, besökt 6 juli 2009.
  7. ^ Michael McCarthy: Navy sonar blamed for death of beaked whales found washed up in the Hebrides. I: independent.co.uk. 7 april 2009, besökt 6 juli 2009.
  8. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  9. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Nature

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]