Tonande bilabial frikativa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
IPA-tecken
β
U+03B2
[aβa]

En tonande bilabial frikativa är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [β] (ett beta).

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Egenskaper hos den tonlösa bilabiala frikativan:

  • Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
  • Den är tonande, vilket betyder att stämläpparna är spända under uttalet och därmed genererar en ton.
  • Den är bilabial, vilket betyder att den uttalas genom att läpparna mer eller mindre stänger luftflödet.
  • Den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Användning i språk[redigera | redigera wikitext]

Den tonande bilabiala frikativan återfinns i vissa dialekter av spanska som allofon till /v/. Den förväxlas lätt med den bilabiala approximanten, [β̞].

Pulmonisk-egressiva konsonanter
labiala koronala dorsala radikala
bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott.
nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
klusiler p b * * t d ʈ ɖ c ɟ k g q ɢ ʡ ʔ
frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ
approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ
tremul. ʙ r ʀ *
flappar ɾ ɽ
lat. frik. ɬ ɮ * * *
lat. appr. l ɭ ʎ ʟ
lat. flappar ɺ *
Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.