Caravaggio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Inte att förväxla med Polidoro da Caravaggio eller Michelangelo.
Teckning föreställande Caravaggio, utfört i krita av Ottavio Leoni (cirka 1621). Biblioteca Marucelliana, Florens.
Kvällsmåltid i Emmaus (1601). National Gallery, London.

Caravaggio, egentligen Michelangelo Merisi da Caravaggio (alternativt Amerighi Caravaggio[1]), född 29 september 1571 i Caravaggio nära Bergamo, död 18 juli 1610 i Porto Ercole, var en italiensk barockmålare. Han bröt till viss del med den måleriska konventionen och betonade naturalismen i sina verk.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sjuk Bacchus (1593-94). Galleria Borghese, Rom.

Tidiga år och Rom[redigera | redigera wikitext]

Caravaggio gick från 1584 till 1588 i lära hos Simone Peterzano i Milano och arbetade därefter i sin hemstad Caravaggio fram till sin moders död och uppdelningen av arvet 1592. Därefter flyttade Caravaggio till Rom och fick initialt hanka sig fram med ströjobb. Hans första år i staden var kaotiska och är inte särskilt väldokumenterade; det var under denna tid som han fick rykte om sig att vara en våldsam och grälsjuk man, som ofta hamnade i slagsmål och dueller och därigenom i problem med rättsväsendet. Det är bekant att han först levde ytterst fattigt. Han arbetade för bland andra Cavalier d'Arpino, i vars tjänst han framställde flera ungdomsverk, till exempel Ung man med fruktkorg och Den unge Bacchus sjuk. Flera historiker har talat om en möjlig resa till Venedig, vilket skulle förklara vissa venetianska drag i hans verk (i synnerhet Vila under flykten till Egypten), men resan har aldrig kunnat bevisas.

År 1595 började han sälja sina tavlor genom mäster Valentino, en konsthandlare, och år 1596 vände lyckan, då den inflytelserike kardinalen Francesco del Monte köpte några av hans målningar genom mäster Valentino. Kardinalen beställde därtill en serie målningar till Contarelli-kapellet i kyrkan San Luigi dei Francesi. Caravaggio utförde tre dukar med motiv från aposteln och evangelisten Matteus liv: Matteus kallelse, Matteus och ängeln samt Matteus martyrium. Målningarna väckte stort uppseende på grund av sin naturalism, och Matteus och ängeln fick målas om eftersom prästerskapet ansåg den vara för vulgär. I själva verket reagerade kyrkans män, liksom även många andra, på den erotiska och homoerotiska laddningen i många av hans verk. Det finns inga påtagliga bevis för att Caravaggio skulle ha haft en bi- eller homosexuell läggning, men påståenden och beskyllningar under hans livstid samt många av hans val av motiv gör att antagandet är högst sannolikt. På hans tid var homosexuella handlingar inte accepterade i Italien och kunde bestraffas.

Tiden Caravaggio tillbringade under kardinalens skydd i Rom var inte utan svårigheter. Konstnären var oregerlig och hamnade flera gånger både på sjukhus och i fängelse till följd av sina gräl och sexuella skandaler. Samtidigt målade han tavlor som blev vitt kända och gjorde honom till en efterfrågad konstnär med ständiga beställningar (varav flera dock refuserades som olämpliga).

Efter Rom[redigera | redigera wikitext]

Till slut gjorde sig Caravaggio omöjlig – ett bråk i maj 1606 med en viss Ranuccio Tommasoni ledde till att han slog ihjäl sin motståndare. Caravaggio dömdes till döden och flydde från Rom, dit han ständigt ville återvända, men utan att lyckas; han tillbringade resten av sitt liv på resande fot mellan olika städer i Italien. Han begav sig först till Neapel och därefter till Malta, dit han anlände sommaren 1607. Han presenterades där som en berömd konstnär för Malteserriddarnas stormästare, Alof de Wignacourt, vars porträtt han målade två gånger. Orden tog honom under sitt beskydd och det följande året kunde han träda in i riddarnas sällskap. En skandal orsakade att han uteslöts bara ett år senare. På Malta målade han Johannes döparens halshuggning och andra verk som beställdes av prästerskapet på ön.

Den heliga Ursulas martyrium (1610). Galleria di Palazzo Zevallos Stigliano, Neapel.

Caravaggios konst under denna tid uppvisar en fördjupad känslighet och psykologisk insikt. Med hjälp av olika beskyddare och en mindre provocerande produktion försökte han bli benådad av påven och därmed få rätt att återvända till Rom. Tillbaka i Neapel 1609 hamnade han emellertid i ett slagsmål som nästan kostade honom livet; ryktet spreds i Rom att han hade avlidit. Han målade efter sin konvalescens flera betydande tavlor, ännu en Johannes döparen, en mycket dyster David och Goliat och Sankta Ursulas martyrium. Den sistnämnda är utan tvivel hans sista verk. Det var först 1610 som han fick nyheten att påven var beredd att benåda honom. Han gav sig genast av till Rom sjövägen. När båten stannade till vid Porto Ercole uppstod emellertid ett missförstånd och Caravaggio kastades i fängelse, där han blev sjuk. Båten väntade inte på honom, och när han efter två dagar blev frisläppt – febrig och svag – irrade han längs med stranden i det starka solskenet. Några dagar senare, den 18 juli 1610, dog han under oklara omständigheter, förmodligen av lunginflammation. Han fick aldrig veta att påven Paulus V till slut hade benådat honom; budet nådde fram tre dagar efter hans död.

Caravaggios naturalism[redigera | redigera wikitext]

Medusa (1592-1600). Uffizierna, Florens.

Åren kring sekelskiftet 1600 kom Caravaggio och Annibale Carracci att utgöra portalfigurerna inom det romerska barockmåleriet. Trots att de senare skulle komma att betraktas som grundarna av två oförsonligt divergerande tendenser inom måleriet, naturalism och idealism, var de båda på sin tid lika beundrade, ofta av samma människor. År 1600 beställde faktiskt en kyrkojurist för sitt gravkapell (Cappella Cerasi) i kyrkan Santa Maria del Popolo en altartavla av Carracci och två målningar för sidoväggarna av Caravaggio.

Pauli omvändelse (1600). Cappella Cerasi, Santa Maria del Popolo, Rom.

I den ena av Caravaggios målningar, Pauli omvändelse, har naturalismen helt ersatt den i religiösa målningar vanliga symboliken. Målningen har samma rättframhet som Nya Testamentets ordknappa redogörelse för hur de kristnas förföljare Saulus mirakulöst omvändes till att bli apostel, precis som om Caravaggio hade godtagit högrenässanskonstens kraftfullhet och övertygelse men förkastat dess idealism.

Paulus framställs som en ung soldat med grova anletsdrag och en första antydan till skäggväxt, och hans häst är en kraftigt byggd skäck, som hålls av en gammal man med rynkad panna och begynnande flintskallighet – en av de bönder, vilkas förgrundsposition i senare målningar av Caravaggio väckte anstöt hos en del av hans samtida. De grova strukturerna är återgivna med illusionistisk skicklighet. Detta är emellertid inte naturalism för naturalismens egen skull. Målningen illustrerar effektivt ”mysteriet” i Pauli omvändelse, precis som beställarkontraktet angav att den skulle göra. Paulus armar och händer är utsträckta för att ta emot det gudomliga ljuset, som bländar honom och tränger in i hans hjärta. Caravaggio var nästan säkert medveten om den vikt, som Ignatius av Loyolas Andliga övningar lade vid sinnena snarare än intellektet som medel för att uppnå andlig insikt, och med dess verklighetstrogna gestalter i naturlig storlek är hans målning en oförtäckt anmodan att delta i omvändelsens mysterium. Betecknande nog har målningen som störst dramatisk verkan, då man knäböjande betraktar den från kapellets ingång.

Caravaggios betydelse[redigera | redigera wikitext]

'Fruktkorgen (cirka 1594-99). Ambrosianska biblioteket, Milano.

Genom att måla bland annat heliga personer med modeller från gatan som förebild bröt Caravaggio totalt med traditionen. Han ville införa realism i måleriet. Berömd har han även blivit för att använda sig av ett utstuderat och konstlat ljus för att uppnå en dramatisk verkan, så kallat klärobskyr (italienska chiaroscuro) eller ljusdunkelmåleri. Genom starka kontraster mellan ljus och skugga skapas största möjliga dramatiska uttryck. De flesta av Caravaggios målningar präglas av denna teknik, där huvudpersonerna befinner sig i dunkel, antingen i ett mörkt rum, ett nattlandskap eller helt enkelt mot en svart bakgrund. Ett starkt och ibland hårt ljus faller in som en stråle på den centrala scenen med samma effekt som en strålkastare på en teaterscen, och resultatet är en dramatisk och ofta mystisk atmosfär.

Jungfru Marie död (1606). Louvren, Paris.
Caravaggio – ”Ecce Homo” (1606). Palazzo Rosso, Genua.

Caravaggios konstnärliga verk har väckt förakt och avsky hos många, trots dess höga tekniska kvalitet, och det var inte förrän på 1900-talet som han fick sin plats bland mästarna. Inte desto mindre har många av de stora konstnärerna från hans egen tid eller de följande århundradena starkt inspirerats av Caravaggio och hans dramatiska, skuggrika konst. George de La Tour, Poussin, Velázquez, Rubens och Rembrandt var några av dem som lät sig påverkas. Caravaggio, som under sin levnad inte handledde elever, fick grupper av efterföljare som i Italien kallades caravaggisti (caravaggisterna) och i Spanien tenebristi (efter tenebro, 'mörk').[2]

Kyrkan har länge varit ambivalent i förhållande till Caravaggios målningar. De flesta av konstnärens motiv var religiösa, och det låg till viss del i den katolska motreformationens intresse att med dramatiska och talande bilder kunna uppvisa en kontrast mot den stränga protestantismen som, åtminstone i dess kalvinistiska form, inte accepterade några bilder alls. Å andra sidan uppskattades det inte särskilt mycket att bibliska personer och helgon avbildades med hjälp av modeller från slumkvarteren och tavernorna.

Den största skandalen bröt ut omkring den refuserade Jungfru Marie död, där Maria avbildades i allt annat än smickrande former, och ett envetet rykte sade att modellen hade varit liket efter en havande prostituerad som fiskats upp ur Tibern. Målningen var ämnad för karmelitkyrkan Santa Maria della Scala i Trastevere, men karmeliterna avvisade den som olämplig.

Människokroppen utövade helt uppenbart en stor fascination på Caravaggio, men han målade så vitt man vet aldrig några nakenstudier av kvinnor: alla hans gestalter är män. Konstnären och kritikern Giovanni Baglione, som beundrade Caravaggios teknik och lärde sig från den, var också en personlig fiende som år 1602 inspirerade sig av den något tvivelaktiga tavlan Den segerrika kärleken (av Caravaggio) för att måla flera versioner av en tavla han kallade Den gudomliga kärleken och den profana kärleken. Där ser man samme unge man som i Caravaggios tavla, men tagen på bar gärning av en ängel när han förlustar sig med en satyr eller en demon. På en av tavlorna ser man satyrens ansikte, och det är en karikatyr av Caravaggio.

Caravaggio har även gjort sig känd för att ha målat några av de första verkliga stillebenmålningarna, till exempel Fruktkorgen (cirka 1597).

Under 1990-talet och senare har Caravaggios verk aktualiserats genom kollage av den svenske konstnären Per Wizén [3].

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Judaskyssen (”The taking of Christ”) är ett av världens mästerverk.[4]
  • Ung man med fruktkorg (cirka 1593)
  • Bacchus (cirka 1596) Uffizierna, Florens
  • Maria Magdalena (1596–1597)
  • Fruktkorgen (cirka 1597)
  • Heliga Katarina av Alexandria (cirka 1598)
  • Judit halshugger Holofernes (cirka 1598)
  • Cappella Contarini, San Luigi dei Francesi, Rom
    • Matteus kallelse (1599–1600)
    • Matteus martyrium (1599–1600)
    • Matteus och ängeln (1602)
  • Cappella Cerasi, Santa Maria del Popolo, Rom
    • Petri korsfästelse (1600)
    • Pauli omvändelse (1600)
  • Isaks offer (1601–1602) Uffizierna, Florens
  • Tomas Tvivlaren (1601–1602)
  • Kvällsvarden i Emmaus (1601–1602)
  • Gravläggningen (1602–1603)
  • Madonna di Loreto (1603–1605)
  • Jungfru Marie död (1605–1606)
  • Madonna dei Palafrenieri (1606)
  • De sju barmhärtighetsgärningarna (1607)
  • Johannes Döparens halshuggning (1608)
  • Heliga Lucias begravning (1608)
  • Kristus uppväcker Lasarus (1608–1609)
  • Heliga Ursulas martyrium (1610)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalmuseum. Läst 2012-01-01.
  2. ^ "Caravaggio". NE.se. Läst 23 maj 2013.
  3. ^ http://www.svd.se/kultur/konst/detaljrika-verk-kraver-tid_7571648.svd
  4. ^ National Geographic Channel

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]