Kurvradie

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kurvradie är ett linjeföringsmått som anger hur tvär en kurva är på en väg eller ett järnvägsspår.

Ett i flera sammanhang mer praktiskt mått är horisontalkurvatur. Det måttet går inte mot oändligheten på raka sträckor (som också mäts), samt är direkt proportionellt mot sidkraft vid konstant hastighet och fordonsmassa.

Geometri[redigera | redigera wikitext]

En kurva mäts genom att man anger radien på den cirkel som kurvan skulle kunna vara en del av. Ju skarpare kurvan är, desto mindre blir radien.

En kurva kan vara antingen horisontell eller vertikal. En horisontell kurva är det vi brukar mena med kurva, det vill säga vägen svänger åt höger eller vänster. Med vertikal kurva menas, att vägen böjer av uppåt eller nedåt (ändrar lutning eller växlar mellan uppför och nerför). Även här kan kurvradien alltså anges. Artikeln spårgeometri beskriver detta mer i detalj.

Krafter[redigera | redigera wikitext]

Den hastighet man kan hålla i en kurva beror på vilken sidoacceleration (sidkraft/massa) man kan acceptera och kurvradien.
Formeln är v=√(a*r) (v=hastighet m/s; a=sidoacceleration m/s²; r=kurvradie). Den sidoacceleration som kan tillåtas bestäms dels av vältningsrisken vilken beror av spårvidden mellan hjulen och tyngdpunktens höjd. Dels av friktionen mellan hjul och väg respektive risken att hjulflänsen "klättrar över" rälsen vid rälsfordon. I det senare fallet är det förhållandet mellan horisontella och vertikala krafterna som är kritiska.

För tåg utan lutande vagnskorg är max sidoacceleration ungefär 1,5 m/s², vilket ger max 200 km/h vid kurvradie 2000 m och 250 km/h vid 3200 m. Med lutande vagnskorg kan man tillåta ungefär 2 m/s², vilket ger max 200 km/h vid 1500 m och 230 km/h vid 2000 m. Se även lutande tåg.

Vägar byggs och hastighetsbegränsas också ungefär efter max sidoacceleration 1,5 m/s², även man tillåter lite mer för lägre hastighetsbegränsningar. I korsningar medges mycket snäva kurvor, och gränsen för kurvradie sätts efter att även stora fordon ska kunna passera. Vägen måste vara bredare i snäva korsningar av det skälet. Föraren måste välja en tillräckligt låg hastighet, långt mindre än 70 km/h, även om det kan vara hastighetsbegränsningen där.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Inom svensk järnvägsterminologi använder man ofta beteckningen Rälsförhöjningsbrist istället för sidoacceleration. Man brukar bygga ytterrälsen högre i kurvor, vilket får tågen att luta inåt, vilket motverkar centripetalkraften. Det kallas rälsförhöjning. Rälsförhöjningsbrist är den rälsförhöjning som ytterligare skulle behövas för att jämna ut kurvkraften helt vid största tillåtna hastighet. En formel är: rälsförhöjningsbrist (hb)=spårvidd*sidoacceleration/tyngdacceleration, dvs rälsförhöjningsbrist är sidoacceleration gånger en konstant.

Se även[redigera | redigera wikitext]