Kvietism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kvietism (av latin quies ro, vila) är en från spanjoren Miguel de Molinos utgången mystisk-religiös riktning.

Genom den romerska kyrkan gick alltifrån senare hälften av 1500-talet en ny stark strömning av religiös mystik. Tidigast och starkast framträdde den i Spanien, där den bl.a. representerades av Teresa av Ávila (död 1582) och Johannes av Korset (död 1591). Andra betydande representanter för denna mystik var François de Sales (död 1622) och dennes biktdotter, Francoise de Chantal (död 1641) m.fl. Av dessas tankar är också Molinos (död 1697) starkt påverkad; huruvida något samband mellan honom och den av kyrkan tidigare fördömda Alumbradossekten består, tycks däremot ovisst.

Medan emellertid den av de ovannämnda personerna representerade riktningen varmt understöddes av de kyrkliga myndigheterna, hos vilka även Molinos till en början fann uppmuntran, blev längre fram denne, liksom den hans åskådning närstående Jeanne-Marie Bouvier de la Motte Guyon och, om än i mildare form, dennas försvarare Fénelon, utsatt för svåra, främst av jesuitorden framdrivna förföljelser och hans åskådning kyrkligt fördömd. Det är denna av kyrkan avvisade mystik, som benämnes kvietism.

Någon principiell skillnad mellan dennas åskådning och den vanliga av kyrkan accepterade mystiken finns knappast. Kanske kan det dock sägas, att vid teckningen av det allmänt mystiska idealet, människans passiva uppgående i Gud, hos kvietismen tonvikten starkare än annars faller på viljemomentet, på det fullständiga utrotandet av varje egen önskan eller vilja, den "heliga likgiltigheten". Ur kärleken till Gud måste varje tanke på själens eget öde utrotas: människan måste sträva efter den "ointresserade kärleken", som älskar Gud, även om det skulle behaga honom att till sin ära döma henne till helvetet. Bönen blir egentligen blott ett uttryck för den fullständiga resignationen inför Gud: den fullkomlige ber blott den enda bönen: ske din vilja.

Den närmaste anledningen till misstänksamheten från kyrkans sida låg i den ringaktning för de yttre kyrkliga fromhetsövningarna, till vilken kvietismens prisande av "den stilla bönen" o.s.v. kunde föra. Man anbefallde daglig kommunion. Anklagelserna mot kvietismen för att av sin lära om den fullständiga passiviteten ha dragit antinomistiska konsekvenser - som visserligen vid en sådan åskådning inte ligger alldeles fjärran - tycks sakna varje verklig grund.

Madame Guyons och Miguel de Molinos böcker har varit mycket lästa också i Sverige, bland annat av den svenske mystikern Hjalmar Ekström.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]