Ukrainska SSR

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Українська Радянська
Соціалістична Республіка
Украинская Советская Социалистическая Республика
Sovjetrepublik
Flag of Ukrainian SSR.svg
Flagga
Emblem of the Ukrainian SSR.svg
Symbol
Nationellt valspråk: Ukrainska: Пролетарі всіх країн, єднайтеся!
Översatt: Proletärer i alla länder, förenen eder!
Kiev (1934-1991)
Charkov (1917-1934)
Area 603 700 km²
Folkmängd 51 706 746 (1989)
Befolkningstäthet 86 invånare/km²
Grundad 25 december 1917
I Sovjetunionen:  
 - från 30 december 1922
 - till 24 augusti 1991
Ordförande i
högsta sovjet
Leonid Kravtjuk (vid självständigheten)
Tidszon + 3
Valuta Karbovanets
(Ukr: карбованець)
SovietUnionUkraine.png

Ukrainska socialistiska sovjetrepubliken, förkortat Ukrainska SSR (ukrainska: Українська Радянська Соціалістична Республіка, Ukrainska Radjanska Sotsialistitjna Respublika, förkortat Українська РСР eller УРСР), (ryska: Украи́нская Сове́тская Социалисти́ческая Респу́блика, förkortat Украинская ССР eller УССР, Ukrainskaja Sovetskaja Sotsialistitjeskaja Respublika, förkortat Ukrainskaja SSR eller USSR) var en sovjetrepublik åren 1922-1991.[1] Geografiskt motsvarande det från 1954 det numera självständiga Ukraina. Huvudstad mellan 1917 och 1934 var Charkov, därefter Kiev.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mellankrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Efter ryska inbördeskriget blev Ukraina en delstat (sovjetrepublik) i Sovjetunionen. Den västligaste delen av Ukraina inlemmades dock i det återuppståndna Polen, ett auktoritärt styrt land som ägnade sig åt kulturell tvångsassimilering av "ukrainska" områden. Bukovina och Karpato-Ukraina införlivades dock med Rumänien respektive det nybildade Tjeckoslovakien.[1]

Den nya sovjetrepubliken Ukrainska SSR bildades december 1922. I republiken inleddes en period med sovjetisering. Detta innebar bland annat utrensningar av politiska oppositionella, en förryskning av kulturen samt att ekonomin centraliserades och landet utsattes för en industrialisering med hårda medel. Samtidigt kollektiviserades jordbruket. Jordbrukets kollektivisering, deportationer och en svår hungersnöd var bidragande orsaker till en massdöd åren 1932–33 som brukar benämnas holodomor.[1] Sovjetrepublikens huvudstad var fram till 1934 Charkov (idag: Charkiv) i östra Ukraina, istället för den större (och mer ukrainsktalande) Kiev längre västerut.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

I upptakten av andra världskriget införlivades de ukrainska områden som under mellankrigstiden tillhört Polen i sovjetrepubliken: de nuvarande oblasten Ivano-Frankivsk Lviv, Rivne Ternopil och Volyn. Hela området bytte från 1941 styre, då tyska trupper (1941–43) ockuperade större delen av sovjetrepubliken. Under slutet av kriget drevs dessa tillbaka västerut, och sovjetrepubliken kunde åter etableras på sitt tidigare territorium – nu inklusive de tidigare polska områdena.[1]

Krigslutet[redigera | redigera wikitext]

Teherankonferensen 1945 bekräftade landsförvärven från Polen samt nya landförvärv från Tjeckoslovakien (Zakarpatska oblast) och Rumänien (Tjernivtsi oblast).

Det sovjetiska styret under Stalin ändrade 1944 den sovjetiska författningen och tillät nu de olika sovjetrepublikerna att bilda egna utrikesministerier. Stalin lyckades året efter övertala USA och Storbritannien att både Ukrainska SSR och Vitryska SSR skulle tilldelas egna platser i det nybildade Förenta nationerna (medlemskap 26 oktober 1945). Sovjetunionen fick därmed två extra röster i FN:s generalförsamling. Stalins huvudsakliga målsättning lär dock ha varit att det skulle fungera som en belöning till ukrainska (och vitryska) kommunister, vilka främst i den västra delen av området mötte hård opposition från katoliker. Exempelvis likviderades den uniatiska katolska kyrkan i västra Ukraina 1946, och den återupprättades först 1990.[2]

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Under efterkrigstiden ingick i stort sett hela det historiska ukrainska området i Ukrainska SSR. De nya områdena utsattes för vidare sovjetisering, men skillnaderna mellan det mer agrara, centraleuropeiskt påverkade (och nationalistiska) västra Ukraina och det industrialiserade och mer ryskinfluerade östra Ukraina kvarstod i viss mån.[1]

1954 överfördes halvön Krim från Ryska SFSR till Ukrainska SSR.[1] Krim hade då blivit starkt påverkat av rysk kultur och hade inte mycket av den tidigare lokala kulturen (en blandning av ukrainska kosacker, tatarer och andra).

Vägen mot upplösning[redigera | redigera wikitext]

I nordukrainska Tjernobyl skedde april 1986 en stor kärnkraftsolycka som kom att få långtgående följder. Olyckan ledde indirekt till ett öppnande i informationsspridningen inom Sovjet (se glasnost). Den ledde också till ett försiktigt nationellt uppvaknande, eftersom många ukrainare nu kom till insikt om hur okänsligt den sovjetiska centralstyrningen hanterat viktiga frågor. Även den omfattande kulturella och språkliga förryskningen ifrågasattes nu öppet.[3]

I folkomröstningen mars 1991 röstade 70,2 procent i Ukrainska SSR för att behålla Sovjetunionen. Detta var dock den lägsta siffran bland de nio deltagande sovjetrepulikerna (sex republiker bojkottade omröstningen), där snittet låg på 76,4 procent.[4] Kuppförsöket i august samma år förändrade dock helt de politiska spelreglerna, och den påskyndade unionens upplösning genom att underminera den sovjetiska centralmaktens legitimitet. Det sovjetiska inslaget i den ukrainska delrepubliken (i militären och andra offentliga organ) minskade under året, och 24 augusti 1991[5] deklarerade Ukrainska SSR:s parlament (Verchovna Rada) republikens självständighet som republiken Ukraina. Vid den kommande folkomröstningen 1 december bekräftades beslutet av drygt 90 procent av de röstande, vilket också innebar landets internationella erkännande som självständig stat och sovjetrepublikens definitiva upplösning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] "Historia – Den första staten och sovjetperioden (1918–91)". NE.se. Läst 21 februari 2014.
  2. ^ Starr, S. Frederick (1994): The Legacy of History in Russia and the New States of Eurasia, sid 183. M. E. Sharpe, Inc. ISBN 1-56324-352-0. Läst 21 februari 2014. (engelska)
  3. ^ "Historia – Det postsovjetiska Ukraina (1991–)". NE.se. Läst 21 februari 2014.
  4. ^ Marples, David A. (2004): The Collapse of the Soviet Union, 1985-1991, s 75. Pearson Education Ltd. ISBN 978-0-582-50599-5. Läst 21 februari 2014. (engelska)
  5. ^ "VERKHOVNA RADA OF UKRAINE RESOLUTION – On Declaration of Independence of Ukraine". Rada.gov.ua. Läst 21 februari 2014. (engelska)