Lili Boulanger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser av Boulanger, se Boulanger.
Lili Boulanger

Lili Boulanger, född den 21 augusti 1893, död den 15 mars 1918, fransk tonsättare, syster och elev till Nadia Boulanger.

Lili Boulanger fick som första kvinna det stora Rompriset (Grand Prix de Rome) i komposition.

Faust et Hélène, kantaten som Lili fick Grand Prix de Rome för, har Sverigepremiär 19 december 2014 på Malmö Opera. Den sätts då upp under namnet Faust & Helena [1].

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Lili Boulanger växte upp i en välbärgad musikerfamilj i Paris. Pappan, Ernest Boulanger, var operakompositör och undervisade vid Conservatoire de Paris. Sedermera gifte han sig med en av sina elever, den ryska prinsessan och sångerskan Raïssa Myshetskaya (Mischetzky) – Lilis mamma. Farfadern Frédéric Boulanger hade varit en uppmärksammad cellist och farmodern Juliette Boulanger sångerska. Systern Nadia dirigerade och komponerade musik, och blev senare i livet känd över hela världen för sina musikpedagogiska gärningar. Lilis intresse för musik var något som starkt uppmuntrades i familjehemmet.

Redan tidigt stod det klart att Lili var något av ett musikaliskt underbarn. När hon endast var två år gammal upptäckte Gabriel Fauré, vän till familjen och senare även Lilis lärare, att Lili hade absolut gehör. Vid sex års ålder började Lili följa med sin fem år äldre syster Nadia till hennes undervisning vid konservatoriet, och strax efter började Lili själv studera där. Under åren som följde studerade Lili musikteori och orgel samt spelade piano, violin, cello och harpa och tog sånglektioner. Undervisning fick hon av bland annat Louis Vierne, Marcel Tournier och Alphonse Hasselmans.

Pappan, Ernest, var 77 år när Lili föddes. Han dog när hon bara var sju år gammal. Fadern sörjdes av hela familjen, och för att bearbeta sorgen skrev Lili La Lettre de Mort (för sopran). Liksom många andra av Lilis verk finns La Lettre de Mort inte kvar, då Lili hade en vana av att självkritiskt förstöra allt som enligt henne inte var perfekt.

I skuggan av Lilis uppenbara musikaliska talang stod hennes kroniska sjukdom, idag känd som Crohns sjukdom. Denna gjorde att Lili spenderade stora delar av sin barndom med att återhämta sig från sjukdomsutbrott.

Beslutet att bli kompositör[redigera | redigera wikitext]

År 1909, när Lili var sexton år gammal, beslöt hennes mamma att det var dags för dem att ha ett allvarligt samtal om Lilis framtid. I och med Lilis dåliga hälsa var det otroligt att hon någonsin skulle gifta sig, om ens leva särskilt länge. Vad skulle alltså Lili vilja göra för att självförverkliga sig rent intellektuellt och kunna känna en frihet i sinnet, trots att hennes sjukdom till stor del gjorde henne beroende av sin mamma och syster? Lilis svar kom snabbt: hon ville studera musikkomposition. Dessutom ville hon vinna Grand Prix de Rome.

Åren som följde tog Lili systematiskt itu med vad hon hade föresatt sig. Hon började ta privatlektioner från två av lärarna vid konservatoriet, Georges Caussade och Paul Vidal, och gick på föreläsningar när hennes hälsa tillät. För att förbereda sig inför Prix de Rome övade hon på att komponera omfattande verk på kort tid, alltifrån tre veckor till fyra dagar. Många av dessa kantater förstörde hon när de var färdiga.

Grand Prix de Rome[redigera | redigera wikitext]

Nadia och Lili år 1913

Trots att hon redan 1910 kunde räknas studera heltid på konservatoriet, blev hon inte formellt antagen förrän år 1912. Så snart hon kunde anmälde hon sig till att vara med och tävla i Prix de Rome, men var tvungen att avbryta sin medverkan på grund av sjukdom. Hennes handskrivna partitur visar hon blev allt svagare och skakigare för varje av de fem dagar utslagningsrundan pågick.

Efter att ha återhämtat sig något satte Lili ånyo igång med att uppfylla sin önskan. På bara sex veckor komponerade hon två hela körverk: La Nef légère och Hymne au Soleil. Under året som följde upprepades detta mönster av sjukskrivning med avbrott för intensivt kreativa perioder.

År 1913 ställde Lili återigen upp i Prix de Rome. Hennes pappa hade vunnit priset vid 19 års ålder, och 1908 hade hennes syster Nadia kommit tvåa i tävlingen. Men det var inte bara familjens rykte som stod på spel när Lili nu tävlade – det var även hennes hälsa, där sjukdomen ideligen hotade att ta överhanden. Men alla skuggor höll sig borta från Lili under första utslagningsperioden, och hon gick vidare till finalen, som enda kvinna och yngst bland finalisterna. Finalen bestod i att, på trettio dagar, komponera en trettio minuter lång kantat för en hel orkester, baserad på dikten Faust et Hélène av poeten Eugène Adénis. Som förväntat blev Lilis hälsa allt sämre ju längre in i tävlingsperioden hon kom, men trots detta fortsatte hon benhårt att komponera. Efter 24 dagar hade hon färdigställt pianonoterna till kantaten och under de följande sex dagarna arrangerade hon musiken för en hel orkester.

Två veckor efter att tävlingsdeltagarna hade lämnat in sina bidrag hölls en stor konsert inför allmänheten och hela Académie des Beaux-Arts, där de tävlande framförde sina bidrag med en hel orkester. Efter konserten röstade 31 av 36 ledamöter på att ge Lili förstapriset. Vid nitton års ålder var Lili den första kvinnan och yngsta deltagaren någonsin att vinna Prix de Rome. Hennes verk sades vara ett av de mest musikaliska och signifikanta verken på många år.

De närmsta sex månaderna efter vinsten spenderade Lili med att ge konserter och intervjuer, delta i prisutdelningar och träffa olika förläggare. Det sistnämnda resulterade i ett kontrakt med Ricordi, som gav henne en fast lön i utbyte mot att få förköpsrätt på hennes verk. Detta gjorde att Lili blev självförsörjande. År 1914 hade så Lilis strävan gett resultat: både drömmen om att vinna Prix de Rome och att blir erkänd kompositör hade gått i uppfyllelse.

Mot Italien[redigera | redigera wikitext]

Som vinnare av Prix de Rome förväntades det att pristagarna skulle flytta till Rom och bo i Villa Medici för att där skriva musik. Kompositionerna skulle sedan skickas till Académie des Beaux-Arts med jämna mellanrum. Detta var även planen för Lili. Men Lilis hälsa hade återigen börjat vackla. Något så till synes harmlöst som en förkylning kunde helt slå ut henne, och när hon sedan fick mässlingen förvärrades hennes tillstånd dramatiskt. Efter att ha legat för döden i flera veckor började Lili sakta tillfriskna, och reste iväg till Italien, ackompanjerad av sin mamma och en kammarjungfru. På vägen var de flera gånger tvungna att stanna så att Lili kunde vila.

Så snart hon blev lite bättre började Lili njuta av Italien-vistelsen. Under denna tid skrev hon bland annat Clairières dans le ciel och Cortège, samt en rad andra verk som hon i vanlig ordning förstörde.

Första världskriget[redigera | redigera wikitext]

I och med första världskrigets utbrott reste Lili tillbaka till Paris, där hon och Nadia startade en stiftelse för att hjälpa franska musiker som blivit inkallade. Tillsammans hjälpte de soldaterna att hålla kontakt med varandra och med sina familjer. De skapade en tidning där musikerna kunde berätta om sina upplevelser i kriget och meddela hur andra kunde nå dem. Ibland rättade Lili till och med harmoniläror som hon fått tillskickat sig från någon av musikerna i tjänstgöring.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Familjen Boulangers familjegrav på kyrkogården i Montmartre

År 1916 var Lili återigen tillbaka i Villa Medici och arbetade med en opera, La Princesse Maleine. Librettot i operan härstammade från en berättelse om en prinsessa med samma namn, skriven av Maurice Maeterlinck. Maleine i berättelsen var en ensam prinsessa vars rike var förstört och vars älskade tvingades gifta sig med en annan prinsessa. I Lilis händer kom operan att handla om krig, och det är troligt att hon själv identifierade sig med huvudpersonen.

Lili var frustrerad över sina återkommande kollapser och kände hur hon blev allt svagare och svagare. I ett samtal med en specialist fick hon reda på att hon hade högst två år kvar att leva. Hennes kropp hade inte längre orken att återhämta sig mellan de många kollapserna.

Detta besked gjorde att Lilis inställning till livet förändrades. Innan hade hon föraktat döden och målinriktat kämpat för att fullfölja sina drömmar. Nu när dessa till viss del hade blivit uppfyllda accepterade Lili sitt öde, fann stor styrka i katolicismen och måhända tröst i sina kompositioner. Hon lämnade Itailen för att invänta slutet i Paris, och slutade att skriva på La Princesse Maleine för att fokusera på kortare verk som Vieille prière bouddhique, D’un matin de printemps och D’un soir triste.


D’un soir triste var det sista verket Lili kunde skriva själv. När hon inte längre orkade hålla i pennan blev det upp till hennes syster Nadia att fylla i noter och artikulationer i partituret. Det sista verket Lili skrev dikterade hon för Nadia från sjukhussängen, medan Paris attackerades av tyskt artilleri utanför sjukhusfönstret. Pie Jesu innehåller alla Lilis kännetecken; den harmoniska flertydigheten, hennes intensiva lyrism, det transcendenta temat. Efter att ha mottagit sista smörjelsen dog Lili fridfullt i sömnen. Det var den 15 mars 1918. Lili Boulanger var 24 år gammal. Fyra dagar senare begravdes hon på Montmartrekyrkogården.

Mottagande i Paris och mytbildning[redigera | redigera wikitext]

Även mitt i ett brinnande krig, omgärdat av så mycket annan förtvivlan, sörjdes Lilis frånfälle i Paris. Le Temps ägnade ett helt uppslag åt hennes liv och musik, och många minneskonserter hölls. Vid Villa Medici uppfördes ett monument till hennes ära, och ett stipendium i hennes minne instiftades vid Pariskonservatoriet för att främja unga kompositionsstudenter. Efter Lilis död gjorde Nadia mycket för att lyfta fram hennes musik och hjälpte till att skapa intresse för den över hela världen. Det var dock inte förrän på 1960-talet, i och med LP-skivans intåg, som Lilis musik återigen blev allmänt känd.

Mytbildningen kring Lili har gjort henne dels till en feministisk ikon, dels till en tragisk figur som definierades av sin sjukdom. Men även om Lili måste ha vetat att hennes liv inte skulle vara länge, lyckades hon fokusera på det musikaliska kall hon kände. Med familjens bakgrund i åtanke tycks Lilis beslutsamhet att vinna Prix de Rome inte vara grundat i en vilja att kämpa mot en institutionaliserad sexism. Snarare handlade det om en önskan om självförverkligande och att upprätta familjeidentiteten. [2] Hon föddes in i en familj där i stort sett alla var professionella utövare av musik, och visade själv att hon kunde hålla samma nivå – högre till och med.

Kompositioner i urval[redigera | redigera wikitext]

Faust et Hélène[redigera | redigera wikitext]

Kantaten Faust et Hélène är baserad på dikten med samma namn av poeten Eugène Adénis. För tonsättningen av denna dikt vann Lili Grand Prix de Rome, efter att ha fått uppdraget att på trettio dagar komponera en trettio minuter lång kantat för en hel orkester. I kantaten märks tydligt den dåvarande jugendstilens långa linjer [3]. Texturen och gesterna i musiken verkar spontana och intuitiva [4] .

Kantaten berättar om hur Faust I en dröm ser den sköna Helena av Troja. Faust övertalar Mefisto att återkalla henne från de döda, trots att Mefisto varnar för att detta kommer att få ödesdigra konsekvenser. Helena återvänder mot sin vilja till livet, och förbannar sin skönhet som bara har lett till olycka. Faust och Helena förenas passionerat, men föreningen väcker dystra älskare som vill hämnas på Faust för hans lättvindiga lek [5].

Faust et Hélène har Sverigepremiär den 19 december på Malmö Opera. Den sätts då upp under namnet Faust & Helena. Kantaten skrevs för tenor, baryton, mezzosopran och orkester men orkestern byts här ut till tvärflöjt, violin, viola, cello, harpa och flygel [6].

Vokalmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Renouveau (T: Armand Silvestre) för kör och piano/orkester (1911)
  • Les Sirènes (T: Ch. Grandmougin) för mezzosopran, kör och piano/orkester (1911)
  • Reflets (T: Maurice Maeterlinck) för stämma och piano (1911)
  • Sous-bois (T: Ph. Gilles) för kör och piano/orkester (1911)
  • Frédégonde (T: Ch. Morel), kantat för 3 stämmor och piano (1911)
  • Attente (T: Maurice Maeterlinck) för stämma och piano (1912)
  • Hymne au soleil (T: Casimir Delavigne) för alt, kör och piano (1912), rekonstruktion av orkestersättningen har gjorts av Oliver Korte (2003)
  • Pendant la tempête (T: Th. Gautier) för manskör och piano (1912)
  • Le Retour (T: G. Delaquys) för stämma och piano (1912)
  • La Source (T: Charles-Marie-René Leconte de Lisle) för kör och piano/orkester (1912)
  • Pour les funérailles d'un soldat (T: A. de Musset) för baryton, kör och piano/orkester (1912)
  • Soir sur la plaine (T: Albert Samain) för Sopran, Tenor, Bariton, Chor und Klavier (1913)
  • Faust et Hélène (T: Eugène Adenis), kantat för tenor, baryton, mezzosopran och orkester (1913)
  • Clarières dans le ciel (T: Francis Jammes) för stämma och piano (1914)
  • Psaume 24 för kör, orgel och orkester (1916)
  • Psaume 129 för baryton, kör och orkester (1916)
  • Dans l'immense tristesse (T: B. Galeron de Calone) för stämma och piano (1916)
  • Psaume 130 Du fond de l'abîme för alt- och tenorsolo, kör, orgel och orkester (1917)
  • Vieille Prière bouddhique för tenor, kör och orgel (1917)
  • Pie Jesu för stämma, stråkkvartett, harpa, orgel och orkester (1918)
  • La Princesse Maleine (T: Maurice Maeterlinck), ofullbordad opera

Instrumentalmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Nocturne för violin, flöjt och piano (1911)
  • Fugue (1912)
  • Fugue (1913)
  • D'un jardin clair för piano (1914), bearbetning för orkester av Oliver Korte (1999)
  • D'un vieux jardin för piano (1914), bearbetning för orkester av Oliver Korte (1999)
  • Cortège för violin eller flöjt och piano (1914), bearbetning för orkester av Oliver Korte (1999)
  • Thème et variations för piano (1915)
  • D'un matin de printemps för violin eller flöjt och piano eller för orkester Nocturne (1918)
  • D'un soir triste för cello och piano, för trio eller orkester (1918)

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

1927 upptäckte Benjamin Jekhowsky en asteroid i Asteroidbältet som blev uppkallad efter Lili: 1181 Lilith.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sohlmans musiklexikon
  • Orchestration online: "Lili Boulanger in Her Own Right". [1]. Hämtad 6 maj 2014.
  • Malmö Opera: "Faust & Helena". [2]. Hämtad 6 maj 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Malmö Opera: ”Faust & Helena"
  2. ^ Orchestration Online: ”Lili Boulanger in her Own Right"
  3. ^ Malmö Opera: ”Faust & Helena"
  4. ^ Orchestration Online: ”Lili Boulanger in her Own Right"
  5. ^ Malmö Opera: ”Faust & Helena"
  6. ^ Malmö Opera: ”Faust & Helena"