Lista över demokratiska partiets presidentkandidater

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lista över demokratiska partiets presidentkandidater

År Resultat Presidentkandidat Vicepresidentkandidat Främsta utmanare i egna partiet
1828 vann Andrew Jackson John Caldwell Calhoun[1] -
1832 vann Andrew Jackson Martin Van Buren -
1836 vann Martin Van Buren Richard Mentor Johnson -
1840 förlorade Martin Van Buren Richard Mentor Johnson -
1844 vann James Knox Polk George Mifflin Dallas -
1848 förlorade Lewis Cass William Orlando Butler -
1852 vann Franklin Pierce William Rufus de Vane King[2] -
1856 vann James Buchanan John Cabell Breckinridge[3] -
1860[4] förlorade Stephen Arnold Douglas Herschel Vespasian Johnson Andrew Johnson, Horatio Seymour, Robert Mercer Taliaferro Hunter, Joseph Lane, Daniel S. Dickinson, James Guthrie
1864[5] förlorade George B. McClellan George Hunt Pendleton Thomas H. Seymour
1868 förlorade Horatio Seymour Francis Preston Blair, Jr. -
1872 förlorade Horace Greeley[6] Benjamin Gratz Brown -
1876 förlorade [7] Samuel Jones Tilden Thomas Andrews Hendricks -
1880 förlorade Winfield Scott Hancock William Hayden English -
1884 vann Stephen Grover Cleveland Thomas Andrews Hendricks[8] -
1888 förlorade[9] Stephen Grover Cleveland Allen Granberry Thurman -
1892 vann Stephen Grover Cleveland[10] Adlai Ewing Stevenson -
1896 förlorade William Jennings Bryan Arthur Sewall -
1900 förlorade William Jennings Bryan Adlai Ewing Stevenson -
1904 förlorade Alton B. Parker Henry Gassaway Davis -
1908 förlorade William Jennings Bryan John Worth Kern -
1912 vann Thomas Woodrow Wilson Thomas Riley Marshall -
1916 vann Thomas Woodrow Wilson Thomas Riley Marshall -
1920 förlorade James Middleton Cox Franklin D. Roosevelt -
1924 förlorade John William Davis Charles Wayland Bryan -
1928 förlorade Alfred Emanuel Smith Joseph Taylor Robinson -
1932 vann Franklin Delano Roosevelt John Nance Garner -
1936 vann Franklin Delano Roosevelt John Nance Garner -
1940 vann Franklin Delano Roosevelt Henry Agard Wallace -
1944 vann Franklin Delano Roosevelt Harry S. Truman -
1948 vann Harry S. Truman Alben William Barkley -
1952 förlorade Adlai Ewing Stevenson II John Jackson Sparkman -
1956 förlorade Adlai Ewing Stevenson II Estes Kefauver -
1960 vann John Fitzgerald Kennedy Lyndon Baines Johnson Lyndon Baines Johnson -
1964 vann Lyndon Baines Johnson Hubert Horatio Humphrey -
1968 förlorade Hubert Horatio Humphrey Edmund Sixtus Muskie Robert Kennedy[11], George Wallace, George McGovern
1972 förlorade George McGovern Robert Sargent Shriver Henry M. Jackson, George Wallace, Shirley Chisholm
1976 vann James Earl Carter, Jr. Walter Frederick Mondale Jerry Brown -
1980 förlorade James Earl Carter, Jr. Walter Frederick Mondale Edward Kennedy
1984 förlorade Walter Frederick Mondale Geraldine Anne Ferraro Jesse Jackson, Gary Hart
1988 förlorade Michael Stanley Dukakis Lloyd Millard Bentsen, Jr. Jesse Jackson, Richard Gephardt, Gary Hart, Al Gore
1992 vann William Jefferson Clinton Al Gore Jerry Brown, Paul Tsongas
1996 vann William Jefferson Clinton Al Gore -
2000 förlorade Al Gore Joseph Lieberman Bill Bradley
2004 förlorade John Kerry John Edwards John Edwards, Howard Dean, Wesley Clark
2008 vann Barack Obama Joe Biden Hillary Clinton, John Edwards
2012 vann Barack Obama Joe Biden -

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ John C. Calhoun och George Clinton är de enda vicepresidenter som har tjänstgjort för två olika presidenter. Åren 1824-28 var Calhoun John Quincy Adams vicepresident och vald för det Demokrat-republikanska partiet. Efter en konflikt med president Adams blev Calhoun demokrat och Andrew Jacksons vicepresident efter att de besegrat Adams i presidentvalet 1828. Han kom dock i konflikt även med Jackson och avgick som vicepresident i december 1832 (kort före mandatperiodens slut) och blev istället vald till senator. Calhoun och Spiro Agnew är de enda som avgått från sin post som vicepresident.
  2. ^ William R. King dog den 18 april 1853 i tuberkulos. Han hade då suttit som vicepresident i 45 dagar, vilket är några dagar längre än John Tyler (en månad) och Andrew Johnson (42 dagar).
  3. ^ John C. Breckinridge var 36 år när han valdes till vicepresident 1856 och är därmed den yngsta personen någonsin på denna post. Se även fotnot 4.
  4. ^ I presidentvalet 1860 splittrades det demokratiska partiet i en nordlig och en sydlig fraktion på grund av slavfrågan. Sydstatsdemokraternas presidentkandidat var den sittande vicepresidenten John C. Breckinridge. Joseph Lane utsågs till fraktionens vicepresidentkandidat.
  5. ^ I presidentvalet 1864 ingick det republikanska partiet i en allians med vissa demokratiska politiker från framför allt nordstaterna. Allianspartiet döptes till National Union Party, leddes av sittande president Abraham Lincoln och dess vicepresidentkandidat var demokraten Andrew Johnson. National Union Party vann i valet en jordskredsseger över det splittrade demokratiska partiet.
  6. ^ Greeley/Brown nominerades först av det från republikanska partiet utbrutna partiet Liberal Republican Party och därefter även av det demokratiska partiet. Greely dog 1872, strax efter presidentvalet och före valet i Elektorskollegiet.
  7. ^ 1876 års presidentval är ett av USA:s mest omdiskuterade där Tilden/Hendricks erhöll fler röster men trots detta förlorade valet i Elektorskollegiet.
  8. ^ Hendricks var demokratiska partiets vicepresidentkandidat 1876 och 1884. Han segrade tillsammans med Cleveland 1884, men dog redan året därpå.
  9. ^ Sittande president Cleveland och vicepresidentkandidaten Thurman (vicepresidenten Hendricks dog under föregående mandatperiod) erhöll fler röster än sina republikanska utmanare Harrison/Morton, trots detta förlorade de valet i Elektorskollegiet. Samma sak hade hänt 1876, men det skulle dröja 112 år innan det hände igen år 2000 när George W. Bush besegrade sittande vicepresidenten Al Gore.
  10. ^ Cleveland är den enda president som nämns två gånger i USA:s lista över presidenter. Han var USA:s 22:a och 24:e president och är den enda som har förlorat ett omval och därefter återkommit som president.
  11. ^ Robert Kennedy mördades under primärvalskampanjen. Som bror till den några år tidigare mördade presidenten John F. Kennedy hade många annars sett honom som den självklara kandidaten för partiet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia