Jimmy Carter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ubåten, se USS Jimmy Carter (SSN-23).
James Earl Carter, Jr. Nobelpristagare


Ämbetsperiod
20 januari 197720 januari 1981
Vicepresident Walter Mondale
Företrädare Gerald Ford
Efterträdare Ronald Reagan

Ämbetsperiod
12 januari 197114 januari 1975
Viceguvernör Lester Maddox
Företrädare Lester Maddox
Efterträdare George Busbee

Född 1 oktober 1924 (89 år)
Plains, Georgia
Politiskt parti Demokraterna
Maka Rosalynn Carter

James Earl "Jimmy" Carter, Jr., född 1 oktober 1924 i Plains, Georgia, var USA:s president 1977-1981. Han mottog Nobels fredspris år 2002.

Carter är en demokratisk politiker och var guvernör i delstaten Georgia 1971-1975. 1976, då nationellt okänd, valdes han till demokraternas presidentkandidat, i vilket han till slut besegrade den sittande republikanske presidenten Gerald Ford. Hans kanske största framgång som president var Camp David-avtalen 1978 som innebar ett fredsavtal mellan Egypten och Israel. Carters sista år som president tyngdes av gisslandramat 1979 på amerikanska ambassaden i Iran, ett misslyckat försök att fritaga gisslan, bensinkris, och den sovjetiska invasionen av Afghanistan. Efter att ha haft höga opinionssiffror under de första åren dalade Carters popularitet starkt under 1980. Den första politiska kampen, nomineringen i demokraternas interna val, mot Ted Kennedy, klarade han, men han förlorade presidentvalet mot republikanernas kandidat Ronald Reagan. Den 20 januari 1981, bara minuter sedan Carter lämnat Vita huset, släpptes de 52 amerikanska medborgare som hållits som gisslan i amerikanska ambassaden i Teheran, Iran, vilket var slutet på det 444 dagar långa gisslandramat i Iran.

Från slutet av 2006 har Carter uppmärksammats i USA efter att ha publicerat boken Palestina: Fred inte Apartheid (Palestine: Peace Not Apartheid).

I ungdomen deltog Carter som sjöofficer och militär i andra världskriget. Han utbildade sig till civilingenjör specialiserad på kärnfysik. Därefter var han sysselsatt med familjens farm och var jordnötsodlare samtidigt som han blev allt mer politiskt involverad. Han är baptist och har varit verksam som söndagsskollärare.

USA:s president[redigera | redigera wikitext]

I sitt installationstal som president 20 januari 1977 tackade Carter å egna och å landets vägnar sin företrädare Gerald R. Ford för att ha bringat lugn och stabilitet i landet efter det trauma som Watergateskandalen och Nixons påtvingade avgång hade lett till.

Carter menade att energiförsörjningen och fredsfrågorna var viktiga. Under hans tid som president skrev USA 1977 på avtalet med Panama om att återlämna Panamakanalen år 1999. USA var under hans presidenttid med och medlade då Egypten och Israel slöt fred vid ett avtal i USA den 17 september 1978, de så kallade Camp David-avtalen. Detta blev hans största politiska framgång. Andra framgångar var att fullständiga diplomatiska förbindelser etablerades med Folkrepubliken Kina och SALT II-avtalet om nedrustning. En motgång för både Carter och USA var gisslankrisen i Iran, som varade i 444 dagar. Ett försök att frita gisslan med hjälp av helikoptrar slutade i fiasko och utrikesministern Cyrus Vance avgick i protest. Krisen var också en viktig anledning till att Carter senare förlorade mot Reagan 1980.

Jimmy Carter och Sovjetunionens Leonid Brezjnev skriver på SALT II-avtalet i Wien den 18 juni 1979.

Carter hade svårt att få igenom sin inrikespolitik eftersom han motarbetades av demokraternas ledare i kongressen.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan markerade slutet på perioden av avspänning i kalla kriget. Jimmy Carter gick åt höger, bojkottade sommar-OS i Moskva 1980 och återuppbyggde USA:s armé.

Zbigniew Brzezinski var en viktig säkerhetspolitisk rådgivare för Carter.

Eländesindex[redigera | redigera wikitext]

Jimmy Carters tid som president inleddes i efterdyningarna av den första oljekrisen och avslutades med den andra oljekrisen. Han lyckades inte reducera de stigande räntorna och den ökande inflationen samt med att minska arbetslösheten. Det så kallade eländesindex (engelska misery index), som Carter själv använde för att mäta ekonomiskt välstånd (eller snarare brist på det), ökade med 50 procent på fyra år. I presidentvalskampanjen 1976 mot den sittande presidenten Gerald Ford hade Carter upprepade gånger hänvisat till eländesindexet, som då var 13,5 procent. Han hävdade att ingen person som var ansvarig för att ha gett landet ett så högt eländesindex ens hade rätt att be om att få bli president. År 1980, då Carter försökte bli omvald, hade eländesindex nått nästan 22 procent. Den ekonomiska utvecklingen var ett viktigt skäl till att Carter förlorade valet mot Reagan.

Presidentvalet 1980[redigera | redigera wikitext]

Jimmy Carter utmanades av Ted Kennedy som Demokraternas kandidat inför presidentvalet 1980, men denne drog tillbaka sin kandidatur efter att Carter vunnit 24 primärval mot Kennedys 10. Carter förlorade dock med stor marginal presidentvalet mot Republikanernas Ronald Reagan. I procent av folkets röster blev resultatet ungefär 51% för Reagan och 41% för Carter, men Reagan vann i fler stater så i elektorsröster blev resultatet 489-49.

Kaninincidenten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jimmy Carter och kaninen
Kaninincidenten fastnade på bild.

Under Carters presidentkampanj drevs det vilt med honom för en händelse med en bomullssvanskanin (Sylvilagus aquaticus) under en fisketur vid hans sommarstuga. En simmande kanin, kanske sjuk eller flyende från något rovdjur, försökte borda presidentens lilla roddbåt, men han lyckades schasa bort djuret med paddeln. Några månader senare råkade Carters pressekreterare Jody Powell nämna den "lustiga händelsen" han bevittnat för journalisten Brooks Jackson över en kopp te. Kort därefter hamnade historien på första sidan i Washington Post och rapporterades på kvällsnyheterna på alla större TV-kanaler.

Detta ledde bland annat Carter i gräl med djurrättsaktivister om huruvida han hade slagit kaninen med sin paddel. För kritikerna till hans presidentår blev hela saken en symbol för Carters svaghet och oförmåga att prioritera.

Efter presidenttiden[redigera | redigera wikitext]

Carter på en cykeltur i Plains, Georgia (2008)

Internationella uppdrag och Nobels fredspris[redigera | redigera wikitext]

Efter tiden som president har Carter arbetat med frågor inom mänskliga rättigheter och demokrati.

Carter har varit medlare i olika militära konflikter och valbevakare i latinamerikanska och afrikanska stater. Dessutom var hälsovård en huvuduppgift för honom. Han bidrog till att omkring fyra miljoner människor blev av med guineamask..

Världskända blev Carters medlingsinsatser i Haiti och Bosnien och Hercegovina 1994. För sina ansträngningar för fred och mänskliga rättigheter fick Carter 2002 Nobels fredspris. Han är därmed, efter Theodore Roosevelt och Woodrow Wilson, den tredje amerikanske presidenten som har fått denna utmärkelse. Barack Obama blev den fjärde, som mottog priset 2009.

Palestina: Fred inte apartheid[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 2006 publicerade Carter boken Palestina: Fred inte apartheid (Palestine: Peace Not Apartheid) där han hävdar att Israels fortsatta expansion av bosättningar på Västbanken är det viktigaste hindret för fred i Mellanöstern. Han menar också att situationen i Västbanken påminner om Sydafrika under apartheid, bland annat eftersom israeler och palestinier lever under olika juridisk reglering. Boken, och särskilt anklagelsen om apartheid, har lett till kraftiga reaktioner från israelvänner i USA. Organisationen Anti-Defamation League har anklagat honom för antisemitism[1] och ledande demokrater har distanserat sig från Carter. Stöd för Carter har framför allt kommit från grupper som befinner sig utanför huvudfåran i den amerikanska samhällsdebatten.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Vid president Gerald R. Fords begravning i Rapid City, Michigan, den 3 januari 2007 upprepade Carter orden från sitt installationstal, och sade att just den delen har han mottagit mest beröm för avseende installationstalet: "Jag vill å egna vägnar som å landets tacka min föregångare för att ha helat detta land".
  • I anslutning till Gerald Fords begravning sade Carter apropå firandet av Vita husets 200-årsjubileum i november 2000, att det han mindes bäst från den händelsen var när två framstående historiker sade att vänskapen mellan Ford och Carter var den varmaste och hjärtligaste mellan två amerikanska presidenter i historien.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jewish Criticism Of Carter Intensifies, The Jewish Week, 2006-12-15.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]