Franklin Pierce

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Franklin Pierce


Ämbetsperiod
4 mars 18534 mars 1857
Vicepresident William R. King
Företrädare Millard Fillmore
Efterträdare James Buchanan

Född 23 november 1804
Hillsborough, New Hampshire, USA
Död 8 oktober 1869
Concord, New Hampshire
Politiskt parti Demokraterna
Maka Jane Means Appleton Pierce
Yrke Advokat

Franklin Pierce, född 23 november 1804, död 8 oktober 1869, var en amerikansk politiker (demokrat) och advokat. Han representerade New Hampshire både i representanthuset och i senaten. Han var USA:s president 1853-1857. Han var gift med Jane Means Appleton Pierce från 19 november 1834 fram till hennes död 1863.

Pierce blev advokat i New Hampshire 1827, deltog i det politiska livet på demorkaternas sida, var 1833-1837 medlem av unionskongressens nedre kammare och 1837-1842 av uninossenaten.[1]

När det mexikanska kriget utbröt 1846 tog Pierce värvning och steg snabbt i graderna till brigadgeneral och deltog i flera avgörande slag. 1848 tog han avsked från armén.

Han nominerades av demokraterna som en "kompromisskandidat" vid presidentvalet mot whigpartiets Winfield Scott och vann en tydlig seger. Kort efter invigningen avled hans son i en tågolycka vid vilken Franklin och Jane Pierce var närvarande, vilket anses ha orsakat livslånga psykiska men. Pierce var en förespråkare för expansionspolitik och inledde förhandlingar för att förvärva Hawaii, men försöket misslyckades då ögruppens kung avled. Han försökte även förhandla med Ryssland om Alaska, men utan framgång. Pierce slöt ett fördrag med Japan 1854, vilket öppnade landet för amerikanska affärsintressen.

I sin regering insatte Pierce Jefferson Davis, som fick ett stort inflytande och förmådde honom att fatta flera för södern fördelaktiga beslut.[2]

Inrikespolitiskt kom hans impopulära agerande att tända en stubin som så småningom ledde fram till det nordamerikanska inbördeskriget. Till detta kom hans redan då välkända alkoholism, som efter sonens död antog orimliga proportioner. Han förblir än idag den enda sittande president som sökt en andra period, men förlorat sitt partis nominering (Gerald Ford var dock mycket nära att förlora den republikanska nomineringen 1856) till James Buchanan, som vann valet (det finns dock flera presidenter som inte har fått stöd av partiet för en andra period). Pierce drog sig tillbaka från politiken vid sin avgång 1857 och tillbringade resten av sitt liv utanför offentlighetens ljus.

Utnämning till Högsta Domstolen[redigera | redigera wikitext]

  • John A. Campbell, 1853

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 617-618 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 617-618 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]