Lonchophylla dekeyseri
| Lonchophylla dekeyseri Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Bladnäsor Phyllostomidae |
| Släkte | Lonchophylla |
| Art | Lonchophylla dekeyseri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lonchophylla dekeyseri | |
| Auktor | Taddei et al., 1983 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde, har minskat enligt IUCN | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lonchophylla dekeyseri[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Taddei et al. 1983. Lonchophylla dekeyseri ingår i släktet Lonchophylla och familjen bladnäsor.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Arten blir utan svans 48 till 63 mm långa, svanslängden är 6 till 8 mm och vikten ligger vid 10 g. Underarmarna är 34 till 38 mm långa, bakfötternas längd är cirka 11 mm och öronen är 12 till 16 mm stora. Pälsfärgen varierar mellan ljusbrun, en ljusare kanelbrun och gulbrun med en lite ljusare undersida. Huvudet kännetecknas av en långsträckt nos, väl utvecklade morrhår och utskott på läpparna som liknar vårtor. Lonchophylla dekeyseri har en brunaktig flygmembran utan mönster. Arten framtänder liknar en liten spade. På de övre hörntänderna förekommer en ränna på framsidan. Den diploida kromosomuppsättningen består av 28 kromosomer (2n=28).[6]
Utbredning och ekologi[redigera | redigera wikitext]
Denna fladdermus har ett mindre utbredningsområde i centrala Brasilien nordöst om Brasilia. Den lever i skogstäckta regioner med kalkstensklippor och vilar i grottor.[1] Ibland används tunnlar eller vägtrummor som gömställe.
Individerna är aktiva mellan skymningen och gryningen. De äter pollen och insekter samt i mindre mått frön och frukter. I flockarna är antalet honor alltid större än antalet hanar och därför antas att det bildas någon sort av harem. Ungarna föds under den torra perioden. Troligen bevakas ungarna i grottan av andra honor. Det hittades ingen flygande hona med sin unge på ryggen.[1] Typiska födokällor är arter av rakborstträdssläktet, bauhiniasläktet och av släktet Lafoensia. Kolonierna har några hundra medlemmar. Ibland bildas blandade kolonier med Glossophaga soricina.[6]
Hot[redigera | redigera wikitext]
Beståndet hotas av landskapsförändringar och av gruvdrift nära grottorna. Flera exemplar dör i samband med sjukdomar som rabies. Enligt uppskattningar finns 2500 vuxna individer kvar. De är fördelade på flera populationer. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Aguiar, L. & Bernard, E. 2016 Lonchophylla dekeyseri . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 maj 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Lonchophylla dekeyseri Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lonchophylla+dekeyseri/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). ”Lonchophylla dekeyseri”. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 531. ISBN 978-84-16728-19-0
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lonchophylla dekeyseri.
|