Ludvig XII av Frankrike

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ludvig XII

Ludvig XII, fr. Louis XII, kallad ”folkets fader”, på franska le Père du Peuple, född 27 juni 1462, död 1 januari 1515, kung av Frankrike från 1498 och kung av Neapel 15011504.

Ludvig XII var son till Karl, hertig av Orléans (som var sonson till Karl V av Frankrike) och Maria av Kleve.

Ludvig deltog 1484-87 i den feodala oppositionen mot Karl VIII, besegrades och fängslades 1487, försonade sig 1490 med kungan och iakttog därefter lojalitet med kungen. 1498 efterträdde han den franske kungen som hans närmaste arvinge. Genom ordonanser 1500, 1501 och 1512 utformades den finansiella och judiciella förvaltningen i Frankrike i särksilida hierarkier. Genom stora rådets instiftande 1498 försåg Ludvig förvaltningen med en högsta domstol. Den lokala självstyrelsen inskränktes, och den lokala kungliga förvaltningen utvidgades i motsvarande grad. I sin yttre politik fortsatte Ludvig sin föregånares italienska expasionspolitik. Milano erövrades 1499. Han spelade länge en avgörande roll i Italien, men 1513 störtade en allians mellan kejsaren, England, Spanien och påven hans maktställning. Ludvig efterträddes på Frankrikes tron efter sin död av svärsonen Frans.[1]

Han gifte sig 1476 med Jeanne av Frankrike (14641505), dotter till Ludvig XI av Frankrike. Sedan Ludvig blivit kung av Frankrike 1498 tvingade han påven att upplösa äktenskapet. Året därpå, 1499, gifte han om sig med Anna av Bretagne (14771514), som var änka efter Ludvigs företrädare, Karl VIII av Frankrike. Efter hennes död tillföll hertigdömet Bretagne Frankrike.

Den 9 oktober 1514 ingick den åldrige och tandlöse Ludvig XII sitt tredje äktenskap, denna gång med den unga och vackra Maria Tudor, dotter till kung Henrik VII av England.

Han efterträddes av sin svärson, Frans I av Frankrike.

Barn (i andra äktenskapet med Anna av Bretagne)[redigera | redigera wikitext]

  1. Claude av Frankrike (14991524; gift med Frans I av Frankrike).
  2. Renée (15101575: gift med Hercule II d'Este, son till Alfonso d'Este och Lucrezia Borgia).
  3. 3 söner, döda som unga.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 710 


Företrädare:
Karl VIII
Kung av Frankrike
1498–1515
Efterträdare:
Frans I