Radium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Radium
Ra-TableImage.png
Tecken
Ra
Atomnr.
88
Grupp
2
Period
7
Block
s
Allmänt
Ämnesklass alkaliska jordartsmetaller
Densitet 5000 kg/m3 (273 K)
Hårdhet ca 1
Utseende silvrigt vit
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 226,0254 u
Atomradie (beräknad) 215 pm
Elektronkonfiguration [Rn]7s2
e per skal 2,8,18,32,18,8,2
Oxidationstillstånd (O) 2 (stark bas)
Kristallstruktur kubisk rymdcentrerad
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 973 K (700 °C)
Kokpunkt 2010 K (1140°)
Molvolym 41,09 m3/mol
Smältvärme 37 kJ/mol
Ångtryck 327 Pa vid 973 K
Ljudhastighet 1620 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 0,9 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 94 J/(kg·K)
Värmeledningsförmåga 18,6 W/(m·K)
1a jonisationspotential 509,3 kJ/mol
2a jonisationspotential 979 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
223Ra syntetisk 11,43 d α 5,99 219Rn
224Ra syntetisk 3,632 d α 5,789 220Rn
226Ra spår 1602 år α 4,871 222Rn
227Ra syntetisk 42,2 min β- 2,7179 227Ac
228Ra syntetisk 6,7 år β- 2,8942 228Ac
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och kemiskt tecken Ra, som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Radium förekommer till liten del i uranmalmer för att uran sönderfaller efter ett tag till torium som i sin tur sönderfaller till radium. Världsproduktionen av radium är idag relativt liten, cirka 30 gram.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Radium har ganska få användningsområden idag eftersom dess radioaktiva egenskaper finns hos andra ämnen som är lättare att hantera eller säkrare, till exempel 60kobolt och 137cesium.

Förr i tiden användes radium (speciellt radiumklorid) till att göra självlysande klockvisare. Men efter att flera klockvisarmålare hade dött (se vidare Radiumflickorna) förbjöds denna användning av radium. Radium användes på klockvisare till slutet av 1950-talet, men efter det använder man tritium som tillsammans med fosfor också börjar lysa.

Tillsammans med beryllium eller bor används radium för att tillverka neutroner.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Radium bildas som en sönderfallsprodukt av uran och finns därför i uranmalmer som pechblände. I ett ton pechblände finns cirka 0,5 g radium; världens produktion av radium är ungefär 30 g per år. När man för in ett radiumsalt i en låga får man en röd färg på lågan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Radium upptäcktes i form av radiumklorid av Marie Curie och Pierre Curie 1898. De framställde radiumföreningen ur pechblände. Metalliskt radium isolerades av Marie Curie och André-Louis Debierne 1910, genom elektrolys av radiumklorid.

Se även[redigera | redigera wikitext]