Manganit
Från Wikipedia
| Manganit | |
| Dana klassificering | 06.01.03.01 |
|---|---|
| Strunz klassificering | 04.FD.15 |
| Kemisk formel | MnO(OH) |
| Färg | Mörk stålgrå till svart, rödaktigt ljusbrun, grå-vit |
| Förekomstsätt | Prismatiska kristaller, massiva till fibrösa |
| Kristallsystem | Monokliniskt, pseudoortorombiskt |
| Tvillingbildning | Kontakt och penetration på {011} |
| Spaltning | {010} perfekt,{110} och {001} god |
| Brott | Ojämnt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 4 |
| Glans | Metallisk |
| Dubbelbrytning | S = 0,280, bireflexion:distinkt i grått |
| Dispersion | Mycket stark |
| Pleokroism | Svag |
| Transparens | Ogenomskinlig, transparent på tunna kanter |
| Streckfärg | Rödbrun till nästan svart |
| Specifik vikt | 4,29 – 4,34 |
Manganit är ett blåsvart mineral, egentligen ett manganhydrat (manganoxid-hydroxid sammansatt av väte, syre och mangan, MnO(OH)).
Mineralet innehåller 89,7 % manganseskivoxid och löser sig i saltsyra under utveckling av klor.
Förekomst [redigera]
Det förekommer mestadels i sprickzoner i granit. Svensk manganit finns framförallt i området kring Vättern, exempelvis nära Spexeryd och Bölet, samt i Långban.
Fyndorter finns också i bl a Harz, Thüringen, Norge (Hurum och Kristiansand), Alsace, Storbritannien (Exeter) och Michigan, USA.
Källor [redigera]
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia