Manuel Azaña

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Dr Manuel Azaña Díaz, född 10 januari 1880 i Alcalá de Henares nära Madrid, död 3 november 1940 i Montauban, Frankrike, var en spansk politiker och den andra spanska republikens siste president. Azaña var april-juni 1931 krigsminister i den andra spanska republikens första regering. Mellan juni 1931 och september 1933 var han Spaniens premiärminister. Från maj 1936 till april 1939 var Azaña Spaniens president.

Azaña var ursprungligen jurist, ägnade sig främst åt skönlitterärt och journalistiskt författande och var en av de ledande krafterna inom litterära och politiska klubben El Ateneo som var ett centrum för den liberala oppositionen mot Miguel Primo de Riveras militärdiktatur. Efter monarkins fall 1931 blev Azaña ledamot av konstituerade nationalförsamlingen, där han var ledare för Acción republicana, det längst till vänster stående borgerligt-republikanska partiet, och krigsminister i den provisoriska regeringen under Niceto Alcalá-Zamoras provisoriska regering. På denna post genomförde han en demokratisering av den spanska officerskåren, då tusentals officerare entledigades ur aktiv tjänst. I oktober 1931 blev han ministerpresident i en regering som förde en klart antikyrklig och radikal politik. Jesuitorden förbjöds, dess egendomar konfiskerades, Katalonien beviljades autonomi och en radikal jordreform genomfördes. Emellertid skakades Spanien av oroligheter, stora strejker startades i industriregionerna och flera monarkistiska kuppförsök iscensattes. Azaña försökte inskrida mot båda sidor och genomdrev 1932 en rad hårdhänta åtgärder mot högeroppositionen men kunde inte bemästra svårigheterna och måste avgå i september 1933. Valen samma år innebar en seger för höger- och centergrupperna men det parlamentariska läget blev på grund av motsättningar mellan de olika falangerna instabilt. Oron i landet fortsatte samtidigt som många av de tidigare genomförda reformerna modererades, förhalades eller upphävdes. I oktober 1934 genomfördes ett uppror i Barcelona under Azañas namn i syfte att omdana Spanien till en federativ stat med Azaña som president. Han häktades men frikändes från inblandning i revolten. Under 1935 blev de parlamentariska förhållandena alltmer oroliga och regeringsskiftena fler. President Zamora lät i hopp om framgång för centern upplösa cortes och utlysa nyval. Azaña hade dock reorganiserat sina anhängare och meningsfränder i "republikanska vänstern", vilken ingick en intim allians med arbetarpartierna, kallad "folkfronten". Denna vann genom en omsvängning i oppositionen sedan 1933 en stor seger vid 1936 års parlamentsval. Azaña blev i februari 1936 på nytt konseljpresident och deklarerade sin avsikt att genomföra folkfrontens program, bland annat en radikal jordreform. Sedan cortes i april 1936 framtvingat Zamoras avgång valdes Azaña i hans ställe till president. Som sådan kom han dock inte att spela någon betydande politisk roll. I samband med Francisco Franco uppror i juli 1936 och det därpå följande spanska inbördeskriget tvingades Azaña att ta sin tillflykt till Valencia, därefter Barcelona och slutligen i februari 1939 till Frankrike, där han nedlade sin presidentvärdighet.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1]