Marviken

R4/Eva Marviken
Plats	Vikbolandet, Norrköpings kommun
Land	Sverige
Ägare	Vattenfall
Drift	-
Färdigställt	1968
Togs i kommersiell drift	-
Stängdes	1970
Reaktorer
Reaktortyp	Kokvattenreaktor
Stängda reaktorer	1
Kapacitet
Total produktion	-
Byggnation
Konstruktionskostnad	500 milj. kr

För de tre Marvikarna i Södermanland, se Marviken (Södermanland)'

Marviken är ett oljekraftverk, ursprungligen ett kärnkraftverk, som ligger på Vikbolandet öster om Norrköping i Östergötland.

Oljekraftverket

Oljekraftverket i Marviken producerade endast elkraft och hade en maximal, elektrisk effekt på 200 MW. Kraftverket ingick tidigare i den s k svenska effektreserven, som snabbt skulle kunna startas upp för att klara toppeffekter på elnätet. Marvikens kraftverk byggdes dock ursprungligen som ett atomkraftverk, där reaktorn (som aldrig laddades) skulle arbeta med 45 bars övertryck (motsv 45 kg/kvcm). Som jämförelse kan nämnas att den tredje reaktorn i Forsmark (start 1985) har 70 bars tryck och levererar maximalt 1.190 MW eleffekt. Således var Marviken ett förhållandevis litet atomkraftverk, även om det på sin tid utgjorde spetsteknologi.

Den senare byggda oljedrivna ångpannan förbrukade ca 16,6 kg olja/s vid den maximala eleffekten 200 MW.

2009 beslutade Vattenfall att Marvikens kraftverk skulle läggas ned, eftersom man menar att fossileldade kraftverk inte är konkurrenskraftiga i framtiden. Kraftverket producerade el till och med 16 mars 2009.

Kärnkraftverket

Ursprungligen konstruerades kraftverket som ett kärnkraftverk med tungt vatten som moderator. Reaktorprojektet kallades R4 eller Eva och skulle bli den fjärde reaktorn i Sverige. På grund av flera faktorer, varav säkerhetsproblem var ett, lades projektet ner 1970 innan reaktorn hunnit startas. Bredvid reaktorbyggnaden byggdes istället ett pannhus med en oljepanna och på så sätt kunde delar av den gjorda investeringen utnyttjas. Reaktortanken finns kvar på plats och användes under 80 och 90-talet till olika experiment genom Studsviks försorg.

En komplikation i reaktorns konstruktion var den laddmaskin som rymdes helt inne i reaktortanken. Redan tungvattenmoderatorn medför att härden var stor i förhållande till effekten och laddmaskinen som var tänkt att utifrån manövreras med axlar, linhjul och stållinor gjorde att tanken blev väldigt hög, avsevärt högre än senare svenska reaktorer i helt andra effekter. Bränslet skulle kunna bytas under drift och avsikten var att medge kortvarig bestrålning av sådant bränsle som vid påföljande upparbetning skulle ge plutonium till svenska kärnvapen.

Under full drift skulle bränslet hissas från en bassäng under reaktorn, slussas in i en bränslebytarkanal som löpte genom härden och upp i utrymmet ovanför denna och sedan av laddmaskinen slutligen sänkas ner i härden. Dessutom var det tänkt att reaktorn skulle vara av kokartyp (det finns ett fåtal tungvattenkokare i drift, Haldenreaktorn är en) och laddmaskinen omöjliggjorde montaget av vattenseparatorer och ångtorkar. I stället skulle tungvattenångan efter utvändig separation köras in i tanken igen för nukleär överhettning.

De flesta röranslutningar löpte, i likhet med Ågestareaktorn ut genom tankens botten. Vid rörbrott skulle hela tungvattenförrådet ha förlorats och härden torrlagts. Problemen med tungvattenförlust, tritiumdosbelastning osv i en tungvattenkokarturbinanläggning borde ha blivit mycket besvärliga.

Vid nedläggningen 1970 utgjorde projektet en del av den svenska linjen.

Andra reaktorer

• R1 (reaktor)
• R2 (reaktor)
• R3 (reaktor)

Källor

• Carl-Erik Wikdahl, Marvikenreaktorn - ett industripolitiskt utvecklingsprojekt i otakt med tiden ,SKI Rapport 2007:18
• Carl-Erik Wikdahl, Marvikenreaktorn - ett industripolitiskt utvecklingsprojekt i otakt med tiden, rapporten i artikelform

Noter

Denna artikel om en plats i Östergötlands län behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.