Marviken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
R4/Eva Marviken
Plats Vikbolandet, Norrköpings kommun
Land Sverige Sverige
Ägare Vattenfall
Drift -
Färdigställt 1968
Togs i kommersiell drift -
Stängdes 1970
Reaktorer
Reaktortyp Kokvattenreaktor
Stängda reaktorer 1
Kapacitet
Total produktion -
Byggnation
Konstruktionskostnad 500 milj. kr
För de tre Marvikarna i Södermanland, se Marviken (Södermanland)'

Marviken är ett oljekraftverk, ursprungligen ett kärnkraftverk, som ligger på Vikbolandet öster om Norrköping i Östergötland. Marviken var på sin tid ett kraftverk som låg mycket långt fram i den globala atomkraftsutvecklingen och var ett steg i att skaffa sig förmågan att utvinna uran och utvinna energin i denna för produktion av elström. Även en mycket stor del av utrustningen tillverkades inom landet, så när som på tungvattnet som skulle importeras från grannlandet Norge.

Oljekraftverket[redigera | redigera wikitext]

Oljekraftverket i Marviken var endast avsett för att producera elkraft och hade en maximal, elektrisk effekt på 200 MW. Teoretiskt sett skulle även kylvattnet (effekt cirka 450 MW) ha kunnat användas för fjärrvärme i Norrköping, men några sådana långt gångna planer fanns aldrig. Marviken ingick länge i den s.k. svenska effektreserven, som snabbt skulle kunna startas upp för att klara toppbelastningar på elnätet.

Marvikens reaktor (som aldrig laddades) skulle arbeta med 45 bars övertryck (motsvarande 45 kg/cm²). Som jämförelse kan nämnas att den tredje reaktorn i Forsmark (start 1985) har tryck på 70 bar och levererar maximalt 1190 MW eleffekt. Således var Marviken ett förhållandevis litet atomkraftverk, även om det på sin tid utgjorde spetsteknologi. Landets 12 stora reaktorer var samtliga byggda för låganrikat uran (2-3%), vilket dock förutsätter en årlig import av cirka 240 ton uran.

Den senare byggda oljedrivna ångpannan förbrukade olja med en hastighet av cirka 16,6 kg/s vid den maximala elektriska effekten 200 MW.

2009 beslutade Vattenfall att Marvikens kraftverk skulle läggas ned, eftersom fossileldade kraftverk sannolikt inte kommer att vara konkurrenskraftiga i framtiden.[1] Kraftverket producerade el till och med 16 mars 2009.[2]

2012 annonserade Vattenfall ut Marvikens kraftverk till försäljning.[3]

Kärnkraftverket[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen konstruerades elkraftverket som ett kärnkraftverk med tungt vatten som moderator. Reaktorprojektet hade beteckningen R4 och benämningen Eva. Det blev den fjärde reaktorn i Sverige. På grund av flera faktorer, varav hårda amerikanska säkerhetskrav var ett, lades atomkraftprojektet ner 1970, innan reaktorn ens hunnit att startas. Bredvid reaktorbyggnaden byggdes istället ett pannhus med en oljepanna och på så sätt kunde delar (ångturbin, el-generator och anslutande kraftledning) av den gjorda investeringen utnyttjas.

Den stora fördelen med tungvattenreaktor istället för dagens mycket vanliga lättvattenreaktor var att naturligt uran från Västgöta-slätten kunde användas, utan anrikning (det senare en mycket komplicerad process). På så vis var tanken att Sverige skulle bli självförsörjande på energi, så när som på tungvattnet (som 2012 kostar cirka 1000 SEK per liter) som skulle importeras från Norge.

Atomreaktortanken finns kvar och användes under 1980- och 1990-talet till olika experiment genom Studsviks försorg.

En komplikation i reaktorns konstruktion var det laddningsaggregat som rymdes helt inne i reaktortanken (det vill säga det verkade under fullt tryck). Redan valet av en reaktor med tungvatten medför att härden var stor i förhållande till effekten (på grund av längre avstånd mellan bränslestavarna jämfört med en lättvattenreaktor) och laddningsaggregatet som var tänkt att utifrån manövreras med axlar, linhjul och stållinor gjorde att tanken blev väldigt hög (23,5 meter), avsevärt högre än senare svenska reaktorer med 5 gånger högre effekt. Bränslet skulle bytas under drift och avsikten var att medge kortvarig bestrålning av sådant bränsle som vid påföljande upparbetning skulle ge plutonium till svenska kärnvapen.

Under drift skulle bränslet hissas från en bassäng under reaktorn, slussas in i en bränslebytarkanal som löpte genom härden och upp i utrymmet ovanför denna och sedan av laddmaskinen slutligen sänkas ner i härden. Reaktorn var av kokartyp och då laddningsaggregatet stod ovanpå härden omöjliggjordes användandet av vattenseparatorer och ångtorkar för tungvattenångan. I stället leddes tungvattenångan efter utvändig separation in i tanken igen för överhettning.

De flesta röranslutningar löpte, i likhet med Ågestareaktorn ut genom tankens botten. Vid rörbrott skulle hela kylvattenförrådet ha förlorats och härden torrlagts, ungefär som dagens kokvattenreaktorer, som också har styrstavskinförningen underifrån. Problemen med tungvattenförlust, tritiumdosbelastning och så vidare i en tungvattenkokarturbinanläggning borde ha blivit mycket besvärliga.

Efter Marviken byggdes totalt 12 reaktorer i Sverige, huvudsakligen av typerna tryckvattenreaktor (t.ex Ringhals, med extern värmeväxlare) och kokvattenreaktor (t.ex Forsmark). De svenska reaktorerna härstammar till stor del från USA, där bland annat Dresden- och Yankee-reaktorerna bildade skola för många länder. De amerikanska reaktorerna har en mycket hög tillförlitlighet och en mycket god driftekonomi.

Numera används tungvattenreaktorer främst i Kanada. Forskning pågår även för en ny generation atomreaktorer av tungvattentyp med Tritium.

Annan användning[redigera | redigera wikitext]

Att reaktorn i princip var färdigbyggd men aldrig laddades innebar att den under 70-talet, av internationella forskarlag, kunde användas för avancerade olyckssimuleringar. [4]

Andra reaktorer[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Reservkraftverken i Stenungsund och Marviken läggs ned Vattenfall, 2 december 2009
  2. ^ Participant UMM
  3. ^ Säljes: Kärnkraftverk - DN.SE
  4. ^ [1]

Camera-photo.svg Östergötlands läns vapen.png Denna artikel om en plats i Östergötlands län behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

Koordinater: 58°33′11″N 16°49′58″Ö / 58.55306°N 16.83278°Ö / 58.55306; 16.83278