Myndig

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Myndig är en civilrättslig term som innebär att en person är berättigad att på egen hand ingå civilrättsliga giltiga avtal, bland annat rörande ekonomiska överenskommelser.

Ett villkor för att vara myndig är och har normalt varit att en viss ålder uppnåtts - myndighetsålder. Historiskt och i olika länder finns andra krav för att kunna vara myndig. Kön har varit och är fortfarande i vissa länder en faktor som avgör möjligheten vara myndig, där kvinnor förvägra(t)s rätten. Slavar har definitionsmässigt inte getts rätten att bli myndiga. Personer med grava mentala eller fysiska funktionsnedsättningar har och är inte alltid berättigade bli myndiga. I vissa tider och länder har också rättssystemet fungerat så att det varit svårt för de svaga i samhället och icke läskunniga att hävda sin rätt att fungera som myndiga.

I dag i världen är det vanligast med krav främst på ålder och att den normalt är 18 år för att bli myndig.[källa behövs]

Omyndig[redigera | redigera wikitext]

De som inte är myndiga kallas omyndiga, vilket vanligast då avser de som ännu inte kvalificerat sig för att vara myndiga. Att ta ifrån en redan myndig person den rätten - att omyndigförklara personen - har blivit mer ovanligt. I Sverige avskaffades möjligheten 1989.[källa behövs]

Krav på civilrättslig myndighet i andra sammanhang[redigera | redigera wikitext]

Ordet myndig används i andra sammanhang utan koppling till det civilrättsliga begreppet, som straffmyndig, sexuell myndighetsålder.

Myndighetsåldern är ofta kopplad till en ålder som ger andra rättigheter utan att dessa formellt är kopplad till det civilrättsliga begreppet myndighet. Exempel är rösträtt, körkort, inköp av alkoholhaltiga drycker, delta i olika yrkesuppgifter (inklusive militärtjänst) och andra aktiviteter.

Rätten att ingå giftermål är i vissa länder kopplad till det civilrättsliga begreppet myndighet, ibland är det oberoende.

Myndighetsålder i Sverige, historia[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1 januari 1989 är det enbart åldern 18 år som är ett krav för att bli myndig, då kravet på att inte ha grava funktionsnedsättningar togs bort.[källa behövs]

Från 1700-talet kunde kungen besluta att en ogift kvinna blev myndig om hon hade en försumlig förmyndare, men dispenserna var mycket få. På 1800-talet blev dispenserna vanligare, och 1858 infördes en lagändring som innebar att alla ogifta kvinnor kunde söka tillstånd att bli myndiga när de fyllt 25 år. Från 1863 blev alla kvinnor automatiskt myndiga vid 25 års ålder, men gifte sig kvinnan blev hon åter omyndig med den äkta maken som förmyndare. Även ogifta kvinnor kunde avstå från sin myndighet genom att vid domstol begära en förmyndare. År 1874 fick gifta kvinnor rätt att själva bestämma över sin egen inkomst och 1884 fick ogifta kvinnor samma myndighetsålder som mannen, 21 år. Men gifta kvinnor förblev omyndiga ända till år 1921 då även de fick bli myndiga vid 21 års ålder.

Den 1 juli 1969 sänktes myndighetsåldern till 20 år och sedan den 1 juli 1974 gäller 18 år som myndighetsålder.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]