Läskunnighet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Läskunnigheten i olika länder.

Läskunnighet, eller alfabetism, i motsats till analfabetism, är ett ord som uttrycker huruvida en person eller ett kollektiv av människor är i stånd att på egen hand tillgodogöra sig och förstå en skriven text. Då man jämför länder brukar man räkna läskunnigheten i olika länder. I industriländerna kan nästan alla läsa och skriva, och kan de inte det beror det ofta på dyslexi eller som barn bott i utvecklingsland och inte fått gå i skolan då. I många utvecklingsländer, där många barn inte får gå i skola, brukar läskunnigheten vara lägre.

Analfabetismen har minskat kraftigt under 1900-talet och halverats sedan 1970. Läskunnigheten ökar i alla världsdelar.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Analfabetismen i världen halverades mellan 1970 och 2005.

Efter att Johann Gutenberg under 1400-talet uppfunnit boktryckarkonsten började den breda massan människor för första gången lära sig läsa. I Sverige (inklusive Finland) var läskunnigheten tidigt mycket hög. Redan i kyrkolagen 1686 ålades klockaren att lära alla barn i församlingen att läsa.[1] Läskunnigheten var därför allmän i Sverige redan på 1700-talet, vilket är mycket tidigt sett ur ett internationellt perspektiv. Dock handlade det inte om att läsa som vi tänker oss idag utan det var mycket innantillärning och många kunde läsa texter de redan hört men inte för dem nya och okända texter. Först i mitten av 1800-talet började läskunnigheten på allvar bli allmänt spridd i västvärlden. I dag är läskunnighet (och skrivkunnighet) en av FN:s mänskliga rättigheter.[2] Svenska skolbarn har länge varit bäst i världen på att läsa, men sedan 2001 har läskunnigheten bland barn i årskurs fyra minskat i förhållande till Ryssland, Hongkong och Kina som alltså har fler läskunniga barn i samma ålder.[3]

Läsande och hjärnan[redigera | redigera wikitext]

Den ledande hjärnforskaren Martin Ingvar säger att läskunnighet innebär en rad fördelar, förutom just kommunikationen, i hjärnan. De delar av hjärnan som påverkar minnet, uppmärksamheten, förmågan att tänka abstrakt, förståelse av information, beslutsfattande och kritiskt tänkande.[2]

En pakistanier läser tidningen.

Könsskillnader i läskunnighet[redigera | redigera wikitext]

Enligt den tredje punkten i Millenniemålen ska antalet läskunniga kvinnor vara lika stort som antalet läskunniga män vid 2015. Enligt en undersökning som gjorts är det inte så än. Till exempel i Haiti fanns 2006 0,95 läskunniga kvinnor per läskunnig man. I Niger däremot var antalet läskunniga unga kvinnor per läskunnig ung man 0,44.[4]

Analfabetism[redigera | redigera wikitext]

Även i ett industriland som Sverige kan det finnas funktionella analfabeter, personer som trots skolundervisning har en mycket begränsad förmåga att läsa och skriva. Analfabeter som flyttar till industriländer får problem att orientera sig i en mycket textbaserad verklighet.

Det finns olika definitioner på analfabetism. Det har argumenterats att förmågan att använda internet skall inkluderas. [5]

Att inte kunna förstå vetenskapliga texter och värdera dem kallas ibland vetenskaplig analfabetism. [6]

Religion påverkar analfabetism; religioner som är textbaserade försöker som regel få sina anhängare att lära sig förstå texter. Anhängare till sådana religioner har som regel bättre läskunnighet än andra eller bättre förutsättningar för läskunnighet.

Bomärke användes som signatur i många samhällen med låg läskunnighet. Användandet av sådana märken är idag i praktiken utdöd i västerlandet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ forskning.se: "Hur har läsandet utvecklats över seklen?"
  2. ^ [a b] SvD: "Att lära sig läsa förändrar hjärnan", publicerat 11 januari 2004
  3. ^ sr: "Fjärdeklassares läskunnighet försämrad", 28 november 2007
  4. ^ [1] "Women to men parity index, as ratio of literacy rates, 15-24 years old"
  5. ^ http://www1.oecd.org/publications/e-book/8100051e.pdf
  6. ^ http://www.fokus.se/2010/03/hotet-fran-flumlarorna/

Se även[redigera | redigera wikitext]