Myotis scotti

Från Wikipedia
Myotis scotti
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtMyotis scotti
Vetenskapligt namn
§ Myotis scotti
AuktorThomas, 1927
Hitta fler artiklar om djur med

Myotis scotti[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Thomas 1927. Myotis scotti ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten är med en kroppslängd (inklusive svans) av 82 till 90 mm, en svanslängd av 40 till 44 mm och med 37 till 41 mm långa underarmar en av de minsta medlemmar i släktet Myotis. Den har 7 till 8 mm långa bakfötter, 14 till 15 mm långa öron och en individ vägde 4,6 g.[6] Håren som bildar den tät och lite ulliga pälsen på ovansidan är över två tredjedelar mörkbruna och hårspetsarna är kopparbrun. Undersidans päls är beige till vit med hår där endast avsnittet närmast roten är mörkbrun. Den mörkbruna nakna huden vid nosen och den mörkbruna pälsen kring ögonen bildar en tydlig ansiktsmask. Som hos alla arter i familjen läderlappar saknas hudflikar (bladet) på näsan. De mörkbruna öron är inte trattformiga och en veck vid kanten saknas. Dessutom är örats tragus kort. Hos Myotis scotti är vingarna och svansflyghuden mörkbruna. Vid svansflyghudens bakkant förekommer några borstiga hår. Svansen är helt inbäddad i svansflyghuden eller en liten del av svansspetsen står fri.[6]

En liknande fladdermus är Myotis bocagii men den har trefärgade hår på ovansidan. Dessutom har Myotis bocagii inga borstiga hår vid svansflyghudens bakkant och fötterna är i förhållande till skenbenet längre. Arten Myotis tricolor är med 47 till 53 mm långa underarmar tydlig större.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna fladdermus förekommer i Etiopiens högland i regioner som ligger 1300 till 2500 meter över havet. Arten vistas där i fuktiga skogar och buskskogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

En grupp med 6 vilande exemplar upptäcktes i hoprullade bananblad. Ytterligare två individer fångades med håv ovanför en buske cirka 1 till 3 meter över markytan. På grund av fladdermusens morfologiska egenskaper antas att den jagar små insekter medan den flyger fritt.[6]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

Skogsbruk och skogens omvandling till jordbruksmark påverkar beståndet negativt. Troligtvis förekommer flera små och från varandra skilda populationer. Hela utbredningsområdet uppskattas vara mindre än 2000 km². IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Benda, P. & Lavrenchenko, L. 2016 Myotis scotti . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 januari 2021.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Myotis scotti
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/myotis+scotti/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d] Kingdon, Jonathan (2013). ”Scott's Myotis” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 705–706. ISBN 9781408122549 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]