Näbbdelfin
| Näbbdelfin Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Valar Cetacea |
| Underordning | Tandvalar Odontoceti |
| Familj | Delfiner Delphinidae |
| Släkte | Steno Gray, 1846 |
| Art | Näbbdelfin S. bredanensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Steno bredanensis | |
| Auktor | G. Cuvier in Lesson, 1828 |
| Utbredning | |
 utbredningsområde | |
| Synonymer | |
| Glyphidelphis (för släktet)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Näbbdelfin (Steno bredanensis) är en art i familjen delfiner och den enda arten i släktet Steno.[2] Den förekommer i tropiska havsområden. Arten beskrevs 1823 för första gången av Georges Cuvier. Det vetenskapliga namnet för släktet Steno kommer från grekiska och betyder "trång". Namnet syftar på djurets kännetecknande smala näbbform. Med epitet hedras zoologen van Breda som granskade Cuviers skrifter.
Kännetecken
Näbbdelfin når en kroppslängd upp till 2,5 meter och en vikt av ungefär 150 kg. Huvudets undersida och buken har en vit-rosa färg och sidorna är ljusgrå. Delfinens rygg och ryggfena har en mörkgrå färgsättning.
Mest kännetecknande är det konformade huvudet och den långdragna näbben. Bröstfenorna ligger tydlig längre bak än hos alla andra delfiner. Ute på havet kan arten lätt förväxlas med Betseldelfinen (Stenella attenuata) och spinndelfinen (Stenella longirostris) samt med öresvinet (Tursiops truncatus).
Levnadssätt
Som flera andra delfiner lever arten mycket social i flockar med 50 till 100 individer. När de vandrar har de två sätt att förflyttas sig. En individ kan ansluta sig en grupp utan större sammanhållning där alla exemplar simmar med olika hastigheter. Den andra varianten är att alla individer i gruppen koordinerar sin hastighet och simriktning. Istället för att själv skapa ultraljud med sin biologiska sonar orienterar sig varje exemplar med ljudet som en annan medlem i gruppen utstöter. I en oordnad grupp är det alltid flera individer som avsöndrar de nämnda läten[3].
Så kallade "vågryttare" är inte känt från denna art men ofta simmar de med huvudet och halsen över vattenytan.
Könsmognaden infaller för hannar när de är cirka 14 år gamla och 2,25 meter långa respektive för honor när de är 10 år gamla och 2,10 till 2,20 meter långa. De flesta individer blir inte äldre än 32 till 36 år men vissa exemplar kan leva längre.[4]
Utbredning
Utbredningsområdets gränser och fördelningen av artens population är hittills okänt. De flesta forskningsresultat finns från östra Stilla havet. Där uppskattas beståndet med 150 000 individer. Dessutom förekommer näbbdelfiner i varma regioner av Indiska oceanen och Atlanten inklusive Medelhavet och Karibiska havet. Iakttagelser sker vanligen i havets pelagiska regioner längre bort från kusterna.
Status
En större jakt på näbbdelfiner finns antagligen inte. Ibland fastnar de i trål som används av fiskare för jakten på tonfiskar.
Referenser
Noter
- ^ Steno bredanensis på IUCN:s rödlista, auktor: Cetacean Specialist Group (1996), version 12 maj 2006
- ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Steno” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ Källa: Großer Lauschangriff im Wasser: Delfine nutzen die Rufe ihrer Artgenossen zum Navigieren, 21 december 2005
- ^ Perrin, Wursig & Thewissen (2009). ”Steno bredanensis”. Encyclopedia of Marine Mammals. Academic Press. sid. 991-992
Webbkällor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Tryckta källor
- Niethammer Jochen, Krapp Franz, Robineau Daniel, red (1995) (på tyska). Handbuch der Säugetiere Europas. Bd 6, Meeressäuger. T. 1, Wale und Delphine - Cetacea. T. 1B, Ziphiidae, Kogidae, Physeteridae, Balaenidae, Balaenopteridae. Wiesbaden. Libris 157712. ISBN 3-89104-560-3 (Pp.)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Näbbdelfin.
|