Bläckfiskar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bläckfiskar
Tioarmad bläckfisk av arten Sepioteuthis lessoniana
Tioarmad bläckfisk av arten Sepioteuthis lessoniana
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Blötdjur
Mollusca
Klass Bläckfiskar
Cephalopoda
Vetenskapligt namn
§ Cephalopoda
Auktor Georges Cuvier 1797
Hitta fler artiklar om djur med

Bläckfiskar (Cephalopoda) är en klass inom blötdjuren. De tidigaste bläckfiskarna har man hittat som fossil i bergarter som är cirka 500 miljoner år gamla, det vill säga från den övre delen av kambrium. Klassen omfattar över 780 nu levande arter samt ett stort antal utdöda arter.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Munnen är i regel omgiven av 8 eller 10 armar, som är försedda med kraftiga sugskålar. Pärlbåtarna har dock upp till 90 tentakler och saknar sugskålar. Munnen har två hornartade käkar och kitintaggar. Ögonen är högt utvecklade synorgan som påminner om ryggradsdjurens. En sida av bålen är omsluten av en mantel. En stor tvärspringa omedelbart bakom huvudet bildar ett hål i manteln och där finns två eller fyra gälar. Manteln är tjock och muskulös samt kan starkt sammandra sig. Vattnet i mantelns hål pressas ut genom ett kort och muskulöst rör. När vattnet utdrivs med kraft genom röret, förflyttas djuret bakåt.

Bläckfiskar har tre hjärtan.[1] Två gäl-hjärtan pumpar blod genom gälarna, medan det tredje pumpar blod genom kroppen. Bläckfisk-blod innehåller kopparrika proteinet hemocyanin för att transportera syre. Fastän det är mindre effektivt under normala förhållanden än det järnrika hemoglobinet hos ryggradsdjur, transporteras syre i hemocyanin effektivare under kalla förhållanden med lågt syretryck. Hemocyanin är upplöst i plasma istället för att transporteras i de röda blodkropparna och ger blodet en blåaktig färg.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Hos flera arter finns i mantelns håla den så kallade bläcksäcken, en körtel som avsöndrar en mörk vätska. Då bläckfisken anar oråd sprutar den ut bläck som döljer den och kan därigenom lättare undgå sina fiender. Den mörka vätskan har använts som färgämne vilket gett upphov till kulören sepia. Ordet sepia betyder bläckfisk.

Alla bläckfiskar är skildkönade, och sädescellerna överförs till honorna i kapslar. Bläckfiskar förekommer uteslutande i havet och de flesta arter föredrar varmt vatten. Deras föda består huvudsakligen av kräftdjur och fiskar.

Utvecklingshistoria[redigera | redigera wikitext]

Bläckfiskarna utvecklades under yngre kambrium för cirka 500 miljoner år sedan. De skalförsedda bläckfiskarna i underklasserna Nautiloidea och Ammonoidea utvecklades först. Bläckfiskar utan yttre skal i underklassen Coleoidea utvecklades under äldre devon för cirka 400 miljoner år sedan.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

De bläckfiskar som lever idag kan delas in i två underklasser, fyrgälade bläckfiskar (Nautiloidea) och tvågälade bläckfiskar (Coleoidea). Det finns även en underklass av bläckfiskar som idag är utdöd, Ammonoidea på svenska kallade ammoniter.

Nedan följer indelningen i ordningar och ett urval av familjer. Även några utdöda ordningar finns med (markerade med symbolen †).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://nationalzoo.si.edu/animals/invertebrates/facts/cephalopods/default.cfm
  2. ^ blötdjur. Nationalencyklopedin, hämtad 2011-02-27.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]