Sekundära könskarakteristika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Påfågel som uppvaktar hona.

Sekundära könskarakteristika är särdrag som uppkommer under könsmognaden hos människor och djur och som gör det lätt att skilja mellan könen. Dessa egenskaper saknar direkt anatomiskt samband med könsorganen och fortplantningssystemet, men kan ha betydelse vid exempelvis parningslekar, parningsstrider, fysisk attraktivitet och parbildning.

Välkända sekundära könskarakteristika hos människan är skillnader i storlek mellan könen, bröstens storlek och utveckling, underhudsfettets fördelning, skelettets uppbyggnad, muskulaturens storlek, behåringens utseende och fördelning på kroppen samt röstläget.

Termen och begreppet[redigera | redigera wikitext]

Könskarakteristikum (plural könskarakteristika) kallas ibland, särskilt i äldre litteratur, könskaraktär och motsvarar det nu vanligare ordet könsdimorfism.

Ordet könskarakteristikum används främst i sammansättningen ”sekundära könskarakteristika”. Primära könskarakteristika är genetiskt betingade och utgörs av könsorganen. Sekundära könskarakteristika är hormonellt betingade.

Teorier[redigera | redigera wikitext]

Charles Darwin lade fram hypotesen att sexuellt urval, eller konkurrens om partners inom en art, kunde förklara observerade skillnader mellan könen hos många arter.[1]

Nutida evolutionsbiologer skiljer mellan "male-to-male combat" och "mate choice", vanligen kvinnans val av manliga partners. Sekundära könskarakteristika med grund i strid är exempelvis hovar, horn och större storlek. Könskarakteristika som beror av partnerval, ofta kallade ”prydnader”, inkluderar ljusare fjäderdräkt, färgprakt och andra funktioner som inte har något tydligt syfte för överlevnad eller strid.

Ornamentik kan uppstå på grund av någon godtycklig kvinnlig preferens som initialt förstärks av slumpmässig genetisk drift, och så småningom förstärks genom aktivt val av hanar med eftertraktad prydnad. Detta är känt som "sexy son hypothesis"[2] En alternativ hypotes är att hanar utvecklar imponerande ornament eller stridsförmåga som markör av fitness eller en mer effektiv metabolism. Denna tanke är känd som "good genes hypothesis".

Djur[redigera | redigera wikitext]

Hos ryggradslösa djur finns sekundära könskarakteristika endast hos leddjuren, men är ofta rikt utvecklade hos fåglar och däggdjur, hos hanar ofta som kraftigare kroppsbyggnad, lysande färger, sporrar, kammar, horn eller starkare hårbildning

Exempel är påfågeltuppars fjäderdräkt, lejonhannars man, narvalhannars betar, sjöelefanthannars och näsapans förstorade snabel, det ljusa ansiktet och färgade sätet hos mandrillhanen samt horn hos många arter av slidhornsdjur. Fågelhannar har oftast mer färgglad fjäderdräkt, (honornas fjäderdräkt är färgad för kamouflage. Bland många arter av fågel och fisk är hanen ljusare eller har andra prydnader.

Människan[redigera | redigera wikitext]

I puberteten får pojkar ett grövre skelett och tillväxt av muskulatur, medan flickor får en markerad ökning av underhudsfett.

Ett första yttre pubertetstecken hos pojkar är ofta testikeltillväxt, därefter tillväxt av penis, behåring vid könsorganen och i armhålorna samt skäggväxt. Därefter accelereras tillväxten (tillväxtspurt) och samtidigt inträder målbrott. Längdtillväxten upphör sedan successivt under adolescensen.

Under puberteten förändras männens ansiktsform. De får större käke, haka och ögonbrynsbåge och större näsa, smalare kinder, och vidare struphuvud med synligt adamsäpple.

Till sekundära könskarakteristika hos män hör större mängd kropps- och ansiktshår, en kroppsform med smalare höfter och bredare axlar, att överflödigt kroppsfett främst lägger sig kring buken och runt midjan (bukfetma), samt en djupare röst.

Männens sekundära könskarakteristika beror på högre värden av testosteron, dihydrotestosteron och androsteron.

Hos flickor är ett första pubertetstecken vanligen tillväxt av bröst och mjölkkörtlar, följd av behåring kring könsorgan och i armhålor, förändrad kroppsform med bredare höfter och smalare midja, tillväxtspurt och sist den första menstruationen (menarche) ca 1/2–1 år efter den maximala tillväxtspurten.

De hormoner och enzymer som styr utvecklingen av kvinnans sekundära könskarakteristika innefattar östrogen, progesteron, prolaktin, könshormonbindande globulin och aromatas.

Män[redigera | redigera wikitext]

Testosteron ökar muskelmassa, benstomme, ansiktsform, struphuvud och gör rösten djupare. Som DHT i huden påverkar testosteron tillväxten av hår i ansiktet och på kroppen, men kan också minska tillväxten av hår på huvudet.

  • Tillväxt av kroppshår.
  • Mer muskeltillväxt av lårmuskeln på lårbenets framsida.
  • Tillväxt av skägg
  • Förstoring av larynx (struphuvud) och djupare röst[3]
  • Ökad kroppslängd; vuxna män är normalt längre än vuxna kvinnor.
  • Tyngre kranium och benstomme.
  • Ökad muskelmassa och styrka.
  • Större händer, fötter och näsa än kvinnor.
  • Större kropp.
  • Fyrkantigt ansikte.
  • Smal midja (men större än kvinnors).
  • Bredare axlar och större bröstparti.
  • Ökad sekretion av fett och svettkörtlar, som ofta orsakar acne och kroppslukt.
  • Grövre och hårdare struktur på huden på grund av mindre underhudsfett.
  • Högre "midje–höft-kvot" än normalt för kvinnor.
  • Lägre "body fat percentage" än normalt för kvinnor.
  • Tillväxt av penis.

Kvinnor[redigera | redigera wikitext]

Östrogen bidrar till tillväxt av bröst (se kvinnobröst) och ökar mängden fett i höfter, lår, skinkor och bröst samt gör bäckenbenet bredare. Det startar tillväxten av livmodern, livmoderslemhinnan, och påbörjar menstruation.

Sjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Hormonrubbningar till följd av sjukdomar kan leda till att de sekundära könskarakteristika förändras. Män kan drabbas av feminisation genom till exempel att utveckla gynekomasti eller galaktorré, och kvinnor kan drabbas av virilism genom att till exempel utveckla hirsutism. På grund av förändrade hormonnivåer minskar normalt de sekundära könskarakteristika vid klimakteriet och andropausen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Darwin, C. (1871), The Descent of Man and Selection in Relation to Sex
  2. ^ Weather PJ & Robertson RJ, "The sexy son Hypothesis", American Naturalist, volym 113, Feb 1979
  3. ^ Sexual reproduction
  4. ^ Lloyd, Jillian et al. "Female Genital Appearance: 'Normality' unfolds" British Journal of Obstetrics and Gynecology. Vol 12, Issue 5. May 2005. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1471-0528.2004.00517.x/full

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nationalencyklopedin
  • Svensk Uppslagsbok