Neil Brooks

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Neil Brooks
Simning, herrar

Nation: Australien Australien

Neil Brooks
Födelsenamn Neil Brooks
Simsätt frisim
Födelsedatum 27 juli 1962 (52 år)
Födelseplats England Crewe
Längd 200 cm
Vikt 95 kg
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld 1980 4x100 m medley
Silver 1984 4x100 m fristil
Brons 1984 4x100 m medley
Samväldesspelen, medaljer
Guld 1982 100 m fristil
Guld 1982 4x100 m fristil
Guld 1982 4×100 m medley
Guld 1986 4×100 m fristil
Silver 1986 4×100 m fristil

Neil Brooks, född 27 juli 1962, är en före detta australisk frisimmare mest känd för vinsten i 4 x 100 m Medley i olympiska sommarspelen 1980 i Moskva som en del av Quietly Confident Quartet. Brooks var lika känd för sina disciplinproblem som han var för sina resultat i simningen. Han hade ofta problem med byråkratin, vilket ledde till att han ofta hotades av sanktioner. Hans internationella karriär slutade när han blev avstängd efter att ha druckit 46 burkar öl på planet tillbaka till Australien efter Samväldesspelen 1986. Efter sin karriär blev han sportkommentator, men blev senare sparkad på grund av sina alkoholproblem.

Brooks föddes i England men utvandrade till Australien som liten, han började ta simlektioner efter att han nästan drunknat i en olycka när han var liten. Efter att inledningsvis ha varit känd för sin brist på teknik, steg Brooks snabbt i ungdomsrankningen. Brooks debuterade som 13-åring i Australiska Mästerskapen 1976, men det var inte förrän 1979 han gjorde sin landslagsdebut för Australien i Världscupen i simning. År 1980 slog han Australiens rekord i 100 m fristil, tack vare detta fick han en inbjudan till att vara med på ett landslagsläger. Där hade han sin första konflikt med byråkratin, han anklagade dem för att ha försummat honom. Efter det kvalificerade han sig för det Australiska laget till sommar-os i Moskva 1980, trots politikernas uppmaning att bojkotta OS till följd av den sovjetiska invasionen av Afghanistan. Framme i Moskva var Brooks deltagande i 100 m fristil en obehaglig dag för honom, han fick ett astmaanfall och missade finalen. Toppen av hans karriär kom i 4 x 100 m medley, han tog in avståndet och passerade Sovjetunionens Sergey Kopliakov under andra etappen vilket ledde till en knapp vinst för Australien. Det var första gången USA inte vann den här grenen i OS, det än idag även den enda gången.

Efter OS uteslöts Brooks från Australian Institute of Sport av Don Talbot för disciplinära orsaker. Han accepterade ett simstipendium från University of Akansas, där han njöt av den mer liberala disciplinstandarden. Han återvände år 1982 till Australien för att delta i Samväldesspelen i Brisbane och återigen ilsknade han till mot tjänstemän under ett förberedande träningsläger. Efter påtryckningar för förbättrade boendealternativ var Brooks inblandad i ett fysiskt gräl med laget chef. Som resultat av det fick han en avstängning som skulle börja verka efter Samväldesspelen. Hans lagkamrater protesterade dock mot detta och hotade med gå i strejk, vilket resulterade i att avstängningen hävdes. Trots den turbulenta förberedelsen lyckades Brooks bra i Samväldesspelen, han vann 100 m fristil, han vann även både 4 x 100 m medley och fristil med sina lagkamrater. Brooks tävlade under olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles. Detta var hans andra OS, han vann silver i 4 x 100 fristil och brons i medley efter att ha simmat deltävlingarna, han fick inte delta i finalen. Brooks internationella karriär slutade efter Samväldesspelen 1986 i Edinburgh. Där vann han silver i 100 m fristil och guld i 4 x 100 fristil. Brooks slutade med simningen efter att återigen ha blivit avstängd, denna gång blev han det på grund av att han hade druckit 46 burkar öl under hemresan. Senare blev han expertkommentator för simning. Han fick sparken 1998 av disciplinära orsaker.

Ungdomsåren[redigera | redigera wikitext]

The Swan River, platsen där Brooks nästan drunknade. Händelsen fick hans föräldrar att skriva in honom i simundervisning.

Som enda barnet föddes Brooks i Crewe, England innan han tillsammans med sina arbetarklassföräldrar, Mick och Norah, utvandrade till Västra Australien när han var fyra år gammal.[1] Hans första vattenäventyr blev nästan hans sista. Sju år gammal, lekte han med en vän på stranden till Swan River när de klättrare in i en båt som drev ut på djupare vatten och välte. Brooks var tvungen att hålla sig fast i båten medan hans vän simmade iland för att hämta hjälp.[1] Hans föräldrar skrev genast in honom i simundervisning i Marylands Swim Club. Kort därefter bytte han så att han fick en coach, Kevin Duff. Duff coachade honom under femton år. Efter sex veckor med Duff som coach kom Brooks trea i 50 m bröstsim i statsmästerskapen i sin åldersgrupp.[1] Trots att Duff coachat OS-medaljörer som Kevin O'Halloran, Lyn McClements, David Dickson och Lynne Watson, var Duff knappt känd utanför västra Australien. Brooks var känd för sin rebelliska natur, och hade stor tilltro till sin coach. Han menade att "He's not pushy like many other Australian coaches and he's not in the politics of Australian swimming".[1]

Brooks gick i Hale Primary School och tränade vid Beatty Park Pool, han dominerade hela tiden i statsmästerskapen i sin åldersgrupp. Han vann brons i 100 m och 200 m ryggsim, han vann även silver i 200 m frisim vid Australiska ungdomsmästerskapen i sin åldersgrupp säsongen 1974. På grund av sin brist på stil var han känd som "Basher Brooks" under sina första skolår, men i början av gymnasiet hade han tränat upp sin simteknik. Trots detta var han alltid säker på sin mentala förmåga, "before I just swam on guts, now I had the stroke as well as the guts. I was always the toughest kid in the race" sade han om det.[1]

När Brooks var 13 år förlorade han massa självförtroende. Efter att ha varit mästare i alla fyra simsätten de föregående fyra åren, förlorade han nu hela tiden. De andra barnen hade växt mer i puberteten och han kämpade för att kunna matcha dem.[1] Inom ett år började Brooks växa ikapp dem och han blev återigen dominerande bland ungdomarna. Han ändrade också från distanslopp till sprintlopp.[1]

Nationell debut[redigera | redigera wikitext]

Under 1976, när Brooks var 13 år, debuterade han i Australian Championships, men han fick ingen pallplacering och missade uttagningen till Olympiska sommarspelen 1976, i Montreal. Samma år var Australiska laget i Perth på ett förberedelseläger inför OS. Deltagarna fick bo hos personer från den lokala simklubben, hos Brooks bodde Mark Tonelli, hans framtida stafettkamrat, som var känd för sin bristande disciplin.[1] Brooks blev dock inspirerad, han tyckte Mark var en stor inspirationskälla för att bli olympisk medaljör.[1]

Under säsongen 1976-77 kom Brooks fram som en möjlig sprinter för Australiska laget. Han slog sex rekord genom att vinna två tävlingar i Västra Australiska mästerskapen. Han simmade 100 m fristil på 56.56 sek, slog statsrekordet för 14, 15 och 16-åringar, innan han gjorde samma sak på 200 m ryggsim. Fortfarande bara 14 år gammal tävlade i sitt andra Australiska Mästerskap och kom fyra i 100 m frisim. Säsongen 1978 kom han trea i 100 m fristil och lyckades inte komma med i laget till Samväldesspelen 1978, han missade det med 0,03 sek.[1] Han tillbringade resten av året med att träna och studera i Leederville Technical College. Under året slog Brooks tre Australiska rekord för sin åldersgrupp, 200 m medley, 200 m ryggsim och 100 m frisim. Under Australian Short Course Championships i Launceston år 1979, vann han silver i 200 m medley och brons i 100 m fristil. Hans prestationer gav honom en plats i det Australiska laget i en världscuptävling i Tokyo april 1979, då var han 16 år och 9 månader gammal.[1]

När han var 17 år simmade Brooks på 51,91 sek i frisim i Perth i januari 1980, den tiden var nytt Australiskt rekord. Med detta resultat i ryggen blev han inbjuden till sitt första träningsläger med landslaget. På lägret var coachen Bill Sweetenham för att titta till blivande landslagssimmare. Brooks hade den första av många konflikter med ledningen, han tyckte att coachen Bill Sweetenham bara hade coachat honom 2-3 gånger, vilket han tyckte var för lite. Han lämnade lägret för att träna med sin egen coach, Kevin Duff.[2] Under Australiska mästerskapen tyckte många att 100 m frisim bara stod mellan Tonelli och Brooks. Den sistnämnda kom tvåa i 100 m frisim, ifrånsimmad i de sista meterna.[2] Som resultat av detta blev Brooks vald i både det individuella loppet och 4 x 100 m medley i OS.[2]

Men där uppstod ett annat hinder, sovjetiska invasionen av Afghanistan, vilket resulterade i en bojkott från spelen från USA där den största delen av den västvärlden valde att följa efter. Australiens Premiärminister, Malcolm Fraser var en del av Australian Olympic Committee, och han satte tryck på de tävlande att bojkotta spelen. Tonelli insåg dock att bara folk som gillade sport skulle straffas av en bojkott och att handelsförbindelserna skulle fortsätta som förut. Han fick de andra spelarna att slåss om sin rätt för att få deltaga.[3][4][5]

Olympiska spelen i Moskva[redigera | redigera wikitext]

4 x 100 m medley var Brooks höjdpunkt i sin OS-karriär, loppet var två dagar före hans födelsedag. Loppet hade alltid vunnits av USA sedan det kom med i OS-programmet år 1960, deras bojkott av spelen detta år gav andra länder chansen. Loppet hade körts fem gånger tidigare i OS-sammanhang och Australiens bästa resultat var ett silver. Ett brons år 1964 var deras enda andra medalj i det här loppet, 1976 hade Australien åkt ut i heaten. Den här gången sågs Australien som en medaljkandidat men sågs inte som en av nationerna med störst chans;[6] Sverige, Storbritannien och Sovjetunionen hade mest favoritskap på sig.[6] Värdarna för OS (Sovjet) skröt om sina simmare, silvermedaljör i 100 m rygg respektive bröstsim, deras fjärilssimmare hade kommit femma, och deras frisimmare kom fyra. Storbritannien hade Duncan Goodhew, guldmedaljör i bröstsim. Sveriges ryggsimmare och fjärilssimmare hade båda vunnit sina respektive lopp, Sveriges frisimmare hade kommit tvåa.[6] På pappret var Australiens lag mycket sämre i jämförelse med dessa nationer. Peter Evans var deras enda simmare som hade tagit en medalj i ett individuellt 100-meterslopp,[4] han tog brons i bröstsim. Mark Kerry hade blivit utslagen i semifinalen i ryggsim, samtidigt som Tonelli fick köra loppet som fjärilssimmare[7] trots att han hade en bättre tid än Kerry i 100 m ryggsim.[5][8] Mera press kom från Australien då landet inte hade vunnit en enda guldmedalj sedan sommar-OS år 1972, man hade inte vunnit några guldmedaljer i detta OS än så länge heller.[9] Australien kom till OS rankade som sjua av alla tretton länder som deltog i simningen.[10] Australiens chanser till guld ökade under heaten då Sverige blev diskat. Tonelli, den äldsta simmaren i Australiens kvartett sammankallade laget som sitt de facto. Han frågade sina lagkamrater om vilken tid alla satsade på att simma under loppet. Kerry lovade att simma sin sträcka (ryggsim) på 57 sekunder, Evans (bröstsimmaren) 63 sekunder, Tonelli (fjärilssim) 54 sekunder och Brooks lovade att simma på 49 sekunder trots att hans personliga rekord låg på 51 sekunder. Tonelli kallade kvartetten för Quietly Confident Quartet och när de ställde upp inför finalen visade de stort självförtroende.[5][7]

Kerry simmade snabbare än han hade på gjort på sitt individuella lopp, trots detta var det två sekunder långsammare än hans personliga rekord på 57,87 sekunder. Australien låg efter detta fyra efter första sträckan. Evans slog sitt personliga rekord när han simmade på 63,01 sekunder, nu var Australien nästan ikapp värdnationen, Sovjet. Tonelli simmade sin sträcka på 54,94 sekunder, nästan två sekunder snabbare än sitt tidigare personliga rekord.[7] Han gjorde detta med en ojämn armteknik på grund av sin ojämna armstyrka.[11] Han började tappa meter under de sista 50 meterna, han låg nästan en kroppslängd bakom tills ett sent ryck tog honom till ungefär en meter bakom ledande nationen. Brooks dök sedan en väl tajmad dykning och kom nästan ifatt Sovjets simmare. Halvvägs hade han kommit ifatt. Sovjets simmare kom till 75-metersmärket före Brooks men Brooks kom återigen ifatt och sprintade iväg och vann sedan en knapp vinst på 0,22 sekunder.[7] Han andades inte de sista tio meterna och hävdade att han hade skrattat de fem sista meterna, när han visste att Sovjets simmare inte kunde passera honom.[2] Brooks hade slutfört sin sträcka på 49,86 sekunder, som han hade lovat sina lagkamrater.[12] Den totala tiden på 3 min och 45,70 sek ledde till Australiens första lagmedleyvinst i olympiska sammanhang, för både män och kvinnor.[5][7][13] Brooks sade att lagets vinst var för hans mor som hade dött i cancer under julen året innan.[2] Väl hemma i Australien mottogs kvartetten som hjältar. Trots detta övervägde Brooks att sluta med simningen då han inte hade samma hunger efter framgång längre efter segern i Moskva.[2] År 2000 mottog Brooks och de andra i kvartetten varsin Australian Sports Medal för vinsten i Moskva.[14]

I det individuella loppet, som hölls efter lagtävlingen, hade Brooks kommit först i sitt heat, en av motståndarna i heatet hade varit en förväntad bronsmedaljör, Per Johansson från Sverige. Tiden Brooks fick var på 52,11 sekunder, han hade den sjunde snabbaste tiden av dem som hade kvalificerat sig för en semifinal.[15] Men innan loppet led han av en astma attack. Han simmade trots detta semifinalen, under loppet hade han en hjärtfrekvens på 120, han brukade ha 72.[2][12] Han kom sjua i loppet med en tid på 52,70 sek, vilket gav honom en fjortonde plats totalt, han missade finalen med 0,83 sek.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Howell, p. 244.
  2. ^ [a b c d e f g] Howell, p. 245.
  3. ^ Howell, p. 239.
  4. ^ [a b] Andrews, p. 148.
  5. ^ [a b c d] Gordon, p. 334.
  6. ^ [a b c] Howell, p. 233.
  7. ^ [a b c d e] Howell, p. 234.
  8. ^ Howell, p. 237.
  9. ^ Gordon, p. 333.
  10. ^ Forrest, p. 212.
  11. ^ Howell, p. 242.
  12. ^ [a b] Andrews, p. 63.
  13. ^ Andrews, pp. 440–441.
  14. ^ ”Neil Brooks”. Australian Honours Database. http://www.itsanhonour.gov.au/honours/honour_roll/search.cfm?aus_award_id=972308&search_type=quick&showInd=true. Läst 28 augusti 2010. 
  15. ^ [a b] ”Swimming at the 1980 Moskva Summer Games: Men's 100 metres Freestyle”. Sports Reference. http://www.sports-reference.com/olympics/summer/1980/SWI/mens-100-metres-freestyle.html. Läst 1 september 2008. 

Tryckta referenser[redigera | redigera wikitext]