Olympiska sommarspelen 1976
 |
|
| Grenar | 198 grenar i 21 sporter |
|---|---|
| Deltagare | |
| Nationer | 92 |
| Aktiva | 6 028 |
| Män | 4 781 |
| Kvinnor | 1 247 |
| Värdskap | |
| Arena | Stade Olympique |
| Öppningsceremoni | 17 juli 1976 |
| Spelen öppnades av | Drottning Elizabeth II |
| Läste deltagarnas ed | Pierre St-Jean |
| Läste funktionärernas ed | Maurice Fauget |
| Elden tändes av | Stéphane Préfontaine och Sandra Henderson |
| Avslutningsceremoni | 1 augusti 1976 |
Olympiska sommarspelen 1976 var de tjugoförsta moderna olympiska spelen och hölls i Montréal i Kanada mellan den 17 juli och 1 augusti 1976. Ca 3,2 miljoner åskådare såg tävlingarna på plats.
Tävlingarna drabbades av en bojkott, initierad av Tanzanias statschef Julius Nyerere. De afrikanska nationerna protesterade mot Nya Zeelands deltagande i spelen eftersom det nyzeeländska rugbylandslaget hade turnerat i Sydafrika. Trots att rugbyfotboll inte var olympisk sport och trots att Sydafrika varit uteslutet från OS sedan 1964 sattes bojkotten i verket efter att IOK hade vägrat ett utesluta Nya Zeeland från spelen. 22 afrikanska länder (bland dem löparnationerna Kenya och Etiopien), tillsammans med Guyana, uteblev från spelen.
Innehåll |
Att notera [redigera]
- För första gången öppnades basket, handboll och rodd för damer.
- Nadja Comaneci, 14-årig gymnast från Rumänien fick sammanlagt sju gånger 10,0 i gymnastik och tog tre guld.
- I simgrenarna vann USA:s herrar tolv av tretton grenar - på damsidan var Östtyskland dominant, elva av tretton grensegrar.
- Klaus Dibiasi, italiensk simhoppare tog sin tredje raka guldmedalj i höga hopp.
- Sovjets brottare var av högsta klass. Man hade tjugo tävlande, varav arton tog medalj - därav tolv guld.
- Viktor Sanejev, sovjetrysk trestegshoppare tog sin tredje raka guldmedalj.
- Miklos Németh, ungersk spjutkastare följde i sin fars fotspår. Fadern Imre Németh tog guld i slägga 1948.
- Alberto Juantorena, Kuba vann såväl 400 m som 800 m.
- Lasse Virén, Finland vann 5 000m och 10 000 m. Han försvarade därigenom sina segrar från 1972.
- Sveriges Bernt Johansson blev en av de mest uppmärksammade vinnarna. TV-bilderna från linjeloppet på cykel där han ensam körde mot mål eskorterad av en mängd motorcykelpoliser vilka formationskörde som ett V-tecken framför honom, gick ut över hela världen.
- Boxaren Payao Pooltarat tog första OS-medaljen någonsin, för Thailand. Det blev en bronsmedalj i lätt flugvikt.
- USA vann dubbelseger på 400 m häck för herrar genom Edwin Moses (svart) och Mike Shine (vit). Inga rasmotsättningar dock utan efteråt sprang de båda ärevarv hand i hand.
- Den sovjetiske moderne femkamparen Boris Onisjtjenko diskvalificerades efter fäktmomentet eftersom han hade använt en specialpreparerad värja med vilken han själv kunde markera träff.
Sporter [redigera]
_pictogram.svg){kind=small}
_pictogram.svg){kind=small}
_pictogram.svg){kind=small}
_pictogram.svg){kind=small}
Medaljfördelning [redigera]
| Plac. | Land |  Guld |
 Silver |
 Brons |
Totalt antal medaljer |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  Sovjetunionen |
49 | 41 | 35 | 125 |
| 2 |  Östtyskland |
40 | 25 | 25 | 90 |
| 3 |  USA |
34 | 35 | 25 | 94 |
| 4 |  Västtyskland |
10 | 12 | 17 | 39 |
| 5 |  Japan |
9 | 6 | 10 | 25 |
| 6 |  Polen |
7 | 6 | 13 | 26 |
| 7 |  Bulgarien |
6 | 9 | 7 | 22 |
| 8 |  Kuba |
6 | 4 | 3 | 13 |
| 9 |  Rumänien |
4 | 9 | 14 | 27 |
| 10 |  Ungern |
4 | 5 | 13 | 22 |
Deltagande nationer [redigera]
Totalt deltog 92 länder i spelen 1976. Andorra (de debuterade vid vinterspelen i Innsbruck tidigare samma år), Antigua och Barbuda och Caymanöarna debuterade vid dessa spel.
¹ Egypten, Kamerun, Marocko och Tunisien deltog mellan den 18 och 20 juli innan de drog sig ur spelen i enlighet med den omfattande bojkotten av spelen av flertalet afrikanska länder.
Bojkottande nationer [redigera]
Följande 28 länder bojkottade spelen 1976.[1] Bojkotten var ett resultat av att IOK vägrat att utesluta Nya Zeeland från spelen på grund av att det nyzeeländska rugbylandslaget hade åkt på en turné i Sydafrika tidigare under 1976 trots att Sydafrika uteslutits från all form av internationell sport på grund av apartheidpolitiken i landet. De flesta länderna som deltog i bojkotten var afrikanska länder.
Inte heller Zaire deltog men de uppgav dåligt ekonomi som anledningen till att de inte ställde upp.[1]
Varken Folkrepubliken Kina eller Republiken Kina (Taiwan) ställde upp vid spelen på grund av konflikten rörande under vilket namn som Republiken Kina skulle tävla under. I november 1976 erkände IOK Folkrepubliken Kina som legetim representant för Kina och 1979 började IOK referera till Republiken Kina som Kina-Taipei i enlighet med Nagoyaresolutionen. Det fick till följd att båda länderna bojkottade spelen 1976 och 1980.
Externa länkar [redigera]
- Olympiska rörelsen
- Officiell rapport
- Officiell webbplats av seniormedlemmar ur Montréalspelens organisationskommitté
Referenser [redigera]
- ^ [a b] ”Africa and the XXIst Olympiad” (PDF). Olympic Review. IOK. 1976. http://www.la84foundation.org/OlympicInformationCenter/OlympicReview/1976/ore109/ore109h.pdf. Läst 27 december 2011.
