Nikolaus Joseph von Jacquin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nikolaus Joseph von Jacquin

Nikolaus Joseph von Jacquin, född 16 februari 1727 i Leiden, död 26 oktober 1817 i Wien, var en nederländsk-österrikisk friherre och botaniker, far till Joseph Franz von Jacquin.

Jacquin studerade medicin i Leiden (under Adriaan van Royen)[1], Leuven och Paris, men valde studiet av botaniken till sin livsuppgift. Sedan han 1752 begivit sig till Wien, gjorde han 1755-59 på uppdrag av kejsar Frans I en forskningsresa till Västindien och närmaste del av Sydamerika, varifrån han hemförde rika samlingar. Han blev 1763 bergsråd och professor i kemi i Chemnitz samt 1768 professor i botanik och kemi vid Wiens universitet och direktör över botaniska trädgården, varjämte han fick uppsikten över hovträdgården i Schönbrunn. År 1797 drog han sig tillbaka till privatlivet. Han blev 1783 ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Jacquin vann som botanisk författare europeisk ryktbarhet och bröt genom sina skrifter väg för botanikens studium i Österrike på grundvalen av Carl von Linnés system. Bland hans arbeten (mer än 30 band med flera tusen kolorerade planscher) är följande de viktigaste Flora austriaca (1773-78), Selectarum stirpium americanarum historia (1763 och 1780), Observationes botanicæ (1764-71), Hortus botanicus vindobonensis (1770-76), Icones plantarum rariorum (1781-93), Collectanea ad botanicam, chemicam et historiam naturalem spectantia (1786-96) och Plantarum rariorum horti cæsarei schoenbrunnensis descriptiones et icones (1797-1804).

Auktorsnamnet Jacq. kan användas för Nikolaus Joseph von Jacquin i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet.


Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nikolaus Joseph von JacquinThe Academic Family Tree.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Brevväxling mellan Nikolaus Joseph von Jacquin och Carl von Linné