Olof Fåhræus (1796–1884)

Från Wikipedia
Olof Fåhræus
FöddOlof Immanuel Fåhræus
23 mars 1796
Slite
Död28 maj 1884 (88 år)
Jakob och Johannes[1][2], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[3]
kartor
NationalitetSvensk
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[2]
SysselsättningÄmbetsman, entomolog
Befattning
Sveriges civilminister (1840–1847)[2]
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1844–1866)[4][2]
Landshövding i Göteborgs och Bohus län (1847–1864)[2]
Förstakammarledamot, Västra Götalands läns västra valkrets (1867–1878)[1][2]
Första kammarens vice talman (1868–1872)[5][2]
Första kammarens vice talman (1875–1875)[6][2]
Politiskt parti
Inget[2]
MakaLaura Fåhræus[1][2]
FöräldrarCarl Niclas Fåhræus[1][2]
SläktingarJohan Fredrik Fåhræus (syskon)[2]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1877)
Kungliga Serafimerorden
Redigera Wikidata

Olof Immanuel Fåhræus, född den 23 mars 1796 i Slite, död den 28 maj 1884, var en svensk ämbetsman och entomolog.

Biografi

Olof Fåhræus var son till köpmannen Carl Niclas Fåhræus och Margareta Katarina Sturtzenbecker samt tvillingbror till Johan Fredrik Fåhraeus. Fåhræus gifte sig 1823 med sin kusin Laura Adolfina Sturtzenbecker (1803-1875).

Fåhræus avlade studentexamen i Uppsala 1810, och efter att ha avlagt kansliexamen vid 19 års ålder i Uppsala blev Fåhræus kanslist 1816 vid kungens kammarexpedition. Han blev samtidigt även kanslist i Generaltulldirektionens kansli, där han gjorde sig en snabb karriär. Han utnämndes 1826 till chef för västra tulldistriktet med säte i Göteborg. År 1834 och 1838 var han tilltänkt som statssekreterare för Handels- och finansexpeditionen. Han tackade emellertid nej på grund av sin avvikande uppfattning om näringslagstiftningen gentemot statsrådets medlemmar. Han blev senare konsultativt statsråd, samt var även statsråd 1840-1847 och blev förste chef för det då nyinrättade Civildepartementet. När han till slut, tack vare sin bror, ämbetsmannen Johan Fredrik Fåhraeus, tackade ja till att bli civilminister påbörjade han ett genuint reformarbete.

Han inrättade navigationsskolor i Göteborg, Gävle, Malmö och Kalmar samt nya lantbruksskolor. År 1846 grundade han också det första Lantbruksinstitutet placerat i Ultuna. Lantbruksakademien och Teknologiska Institutet omorganiserades. Han verkade också för att inrätta Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader, entreprenad av skjutsningsbesväret, nya författningar angående kolhandeln och stångjärnssmidet, samt den grövre järnförädlingen. Men av större betydelse var avskaffandet av skråen och inrättandet av fabriks- och hantverksföreningar. Han ivrade också vid 1844-1845 års riksdag för en reform av strafflagen, vilket kung Oscar I var anhängare av. Han var anhängare till arvslagstiftningsreformen, som stadgade att en syster kunde ärva lika med en broder. Fåhræus utnämndes den 23 september 1847 till landshövding i Göteborgs och Bohus län, vilket var ett ämbete som Fåhræus förvaltade med stor skicklighet. Han efterträddes som civilminister av sin bror Johan Fredrik Fåhræus.

Vid 1848 års politiska oroligheter i Göteborg lyckades han lugna ner den oroliga stämningen på ett sånt skickligt sätt att regeringen ville göra honom till överståthållare i Stockholm. Fåhræus ville emellertid inte lämna Göteborg, och anbudet gick vidare till den högt ansedde aristokraten Jakob Essen Hamilton som accepterade anbudet. På våren 1864 avgick han som landshövding, och flyttade till Stockholm. 1866 valdes han till riksdagsledamot av Första kammaren som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets 1867-72. I riksdagen verkade han främst för frihandelns sak. 1867 blev han dessutom ledamot av statsutskottet och ordförande i riksbanksfullmäktige vilket han var fram till 1872. Han var också vice talman 1868-72 och under del av 1875 års riksdag.1878 lämnade han riksdagen.

Från tidig ålder och hela sitt liv var han också djupt engagerad i naturvetenskapliga ämnen, speciellt inom entomologin (vetenskapen om insekterna). Han ansågs bland ledande forskare i Europa som skarpsynt som både forskare och författare inom detta ämnesområde. Tillsammans med Carl Johan Schönherr utarbetade han det stora verket Genera et species Curculionidum, tryckt i 6 delar i Paris 1838–44, samt skrev tillsammans med Carl Henrik Boheman flera monografier i Bohemans Insecta Caffrariae 1848–57. Det naturhistoriska museet i Göteborg kom också till stånd på Fåhræus initiativ.

Fåhræus och gjorde sig känd även såsom politisk och nationalekonomisk skriftställare. Han var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg (1831; hedersledamot 1841) och av Vetenskapsakademien (1840), som 1889 lät prägla en medalj över honom, samt hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1845), av Lantbruksakademien (1848), av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien den 12 april[7] 1870 och av Fysiografiska sällskapet i Lund (1878). År 1877 utnämndes han till filosofie hedersdoktor i Uppsala. Åren 1865–75 var han ledamot av Serafimerordensgillet.

Bland Fåhræus tryckta skrifter märks också Ytterligare bidrag till det hvilande representationsförslagets granskning af tvänne reformvänner (anonymt; 1865), Coleoptera Caffrariae (i "Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar" 1870–72), Om arternas härledning i djurriket (i "Svensk tidskrift", 1874), Om transformationsteoriens stöd af embryologiska iakttagelser (i "Svensk tidskrift", 1876) och Skildringar ur det offentliga lifvet (1880), viktiga bidrag till samtidens historia.

Han var även tillförordnad finansminister 1845 till 1847, samt tillförordnad ecklesiastikminister 1847, innan han avgick som civilminister. Fåhræus adlades 1842 av kung Karl XIV Johan.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] Olof I Fåhræus, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 84, Fåhræus i Stockholm, Olof I, läst: 30 januari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Fåhraeus, Olof Imanuel, Svenskagravar.se, läs online, läst: 24 april 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, 1985, läst: 30 januari 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Vem var det?, 1944, s. 239, läs onlineläs online, läst: 4 februari 2022, ”RIKSDAGENS FÖRSTA KAMMARE... Vice talmän. Fåhrseus, Olof 1868-72”.[källa från Wikidata]
  6. ^ Vem var det?, 1944, s. 239, läs onlineläs online, läst: 4 februari 2022, ”RIKSDAGENS FÖRSTA KAMMARE... Vice talmän. Fåhrseus, Olof 1875”.[källa från Wikidata]
  7. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753-1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 43

Externa länkar

Företrädare:
Första ämbetsinnehavaren 		Sveriges civilminister
1840-1847 		Efterträdare:
Johan Fredrik Fåhraeus
Företrädare:
Carl Gustaf Löwenhielm 		Landshövding i Göteborgs och Bohus län
1847–1864 		Efterträdare:
Albert Ehrensvärd d.ä.
Företrädare:
Ludvig Teodor Almqvist 		Första kammarens vice talman
1868-1872 		Efterträdare:
Fredrik Alexander Funck
Företrädare:
Fredrik Alexander Funck 		Första kammarens vice talman
1875 		Efterträdare:
Gerhard Lagerstråle


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Olof_Fåhræus_(1796–1884)&oldid=42209448”