Otto I av Grekland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Otto I
Regeringstid 6 februari 1832 - 23 oktober 1862
Kröning Ej krönt
Efterträdare Georg I
Gemål Amalia av Oldenburg
Ätt Wittelsbach
Föräldrar Ludvig I av Bayern
Therese av Sachsen-Hildburghausen
Född 1 juni 1815
Salzburg, Österrike
Död 26 juli 1867
München, Bayern

Otto I av Grekland eller Othon (grekiska:Όθων, Βασιλεύς της Ελλάδος, Othon, Vasileus tis Ellados), ursprungligen Otto Friedrich Ludwig född 1 juni 1815, död 14 juli 1867, var kung av det självständiga Grekland mellan 6 februari 1832 och 23 oktober 1862. Han var sonson till Maximilian I av Bayern och son till Ludvig I av Bayern. I sitt äktenskap med Amalia av Oldenburg var han barnlös.

Otto utsågs maj 1832 till kung av Grekland vid en konferens i London mellan makterna för ordnande av de efter modet på Ioannis Kapodistrias 1831 i hög grad förvirrade förhållandena i Grekland. Han erkändes augusti 1832 som kung av grekiska nationalförsamlingen. I början av 1833 anlände han till Greklands dåvarande huvudstad Nauplia, sedan han i oktober 1832 antagit titeln "hellenernas konung". Styrelsen sköttes till en början av ett regentskapsråd, först 1835 övertog Otto själv detsamma.[1]

Styrelsen bestod av bayerska ämbetsmän, främst Josef Ludwig von Armansperg som försökte införa en stram förvaltning. Grekiska kyrna fick en självständig författning 1833, varigenom den befriades från sitt beroende av patriarken i Konstantinopel. Bayrarna kom att motarbetas av partier som stödde sig på Greklands allierade från frihetskriget, Frankrike, Storbritannien och Ryssland. En konstitutionell författning genomdrev med hjälp av franska och ryska intriger vid revolutionen 1843. En författning med avsvariga ministrar, en senat utsedd av kungen och en folkvald kammare antogs 1844.[2]

Under krimkriget fanns i Grekland en stark stämnign för att utnyttja Osmanska rikets trångmål, men brittiska och franska trupper landsattes i Pireus och hindrade grekiska arméns mobilisering. Detta i kombination med kungens ställningstagande för Österrike i Andra italienska frihetskriget 1859 väckte en allmer utpräglad opposition, vilken 1862 ledde till en miltärkupp och Ottos avsättning.[3]


Efter sin avsättning 1862 och drog sig tillbaka till Bamberg, där han avled av mässling 1867.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1035 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 11. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 852 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 11. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 852-53 



Företrädare:
Augustinos Kapodistrias (Guvernör)
Kung av Grekland
1832-1862
Efterträdare:
Georg I