Passer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Passer
Gråsparv (Passer domesticus)
Gråsparv (Passer domesticus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Sparvfinkar
Passeridae
Släkte Passer
Vetenskapligt namn
§ Passer
Auktor Brisson, 1760
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om fåglar med

Husfinkar[1] (Passer) är ett släkte med sparvar som förekommer i gamla världen och som tros ha sitt ursprung i Afrika. Släktet omfattar 15–26 arter beroende på auktoritet.[2] Två av dessa förekommer i Sverige - Pilfinken och gråsparven.[1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Släktet Passer är en grupp små tättingar som tros ha sitt ursprung i Afrika, och som innehåller 15–25 arter beroende på auktoritet.[2] Släktet beskrevs första gången 1760 av Mathurin Jacques Brisson.

Utseende och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dessa sparvar är små, kompakta tättingar, ofta 10–20 cm långa med korta fyrkantiga stjärtar och korta och breda koniska näbbar. Deras fjäderdräkt är brun eller gråaktig med teckning i svart, gult eller vitt.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Merparten av släktets arter återfinns i öppna, lätt skogbevuxna och varma biotoper i Afrika och södra Eurasien. Flera arter har anpassat sig till mänsklig boplatser, och detta har tillåtit dem, speciellt gråsparven, att utvidga sitt eurasiska utbredningsområde långt utöver dess förmodade ursprungliga utbredningsområde kring Mellanöstern.

Utöver denna form av kolonisering, så har gråsparven även aktivt introducerats till många olika delar av världen, som Amerika, Afrika söder om Sahara och Australien. I mindre utsträckning har även pilfinken introducerats till områden utanför sitt utbredningsområde, med populationer i Australien och även lokalt i Missouri och Illinois i USA.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Sparvarna inom släktet Passer bygger slarviga bon, som, beroende på art och habitatmöjligheter, placeras i buskar, träd, trädhål, byggnader, halmtak, eller i bomaterialet hos större fågelarter som storkar. Kullen, som består av upp till åtta ägg ruvas av båda föräldrar i genomsnittliga 12-14 dagar och ungarna blir sedan flygga efter 14-24 dagar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

De är primärt fröätare som födosöker på marken, men de äter också små insekter, särskilt under häckningen.[3] Ett fåtal arter, speciellt gråsparv och bysparv (P. griseus) söker sin föda ibland sopor och dylikt i städerna och är i det närmaste allätare.

Arter inom släktet[redigera | redigera wikitext]

Boersparv (Passer melanurus)
Sudanguldsparv (Passer luteus)

Följande lista följer Clements et. al 2008.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 491.
  2. ^ [a b] Anderson, Ted R. (2006). Biology of the Ubiquitous House Sparrow: From Genes to Populations. Oxford University Press US. sid. 5. ISBN 019530411X 
  3. ^ Finches and Sparrows. Christopher Helm. 1993. sid. 442–467. ISBN 0713680172 
  4. ^ Clements Checklist, version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2009-07-26

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Clement, P. Harris, A. Davis, J. (1993). Finches and Sparrows. Helm Identification Guide (första upplagan). ISBN 0-7136-8017-2 
  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9 
  • Sibley, Allan (2000). The Sibley Guide to Birds. National Audubon Society. ISBN 0-679-45122-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]