Peder Severin Krøyer
- Uppslagsordet Krøyer leder hit. För andra betydelser, se Krøyer (olika betydelser).
Peder Severin Krøyer, ibland benämnd P.S. Krøyer, född 23 juli 1851 i Stavanger, Norge, död 21 november 1909 i Skagen, Danmark, var en dansk-norsk konstnär. Han var fosterson till Henrik Nikolai Krøyer och 1889-1905 gift med Marie Krøyer.
Krøyer föddes av norska föräldrar men upptogs som fosterson av Henrik Nikolai Krøyer och antog dennes namn. Han studerade vid konstakademin och kom därefter till Hornbæk där han 1875 målade sina första, något tunna och omständliga fiskarbilder. 1877 studerade Krøyer hos Léon Bonnat i Paris och lärde där känna formen i stort och studerade valörmåleri. I Spanien tog han 1878 intryck av den måleriska realismen särskilt hos Diego Velázquez, vilket syns i målningarna Sardineri i Bretagne (1879, Statens Museum for Kunst) och Italienska byhattmakare (1880, Den Hirschsprungske Samling). Den senare bilden, som genom sin framställning av det svettiga arbetet i ett mörkt, osunt kyffe bröt starkt mot folklivsromantikens Italienska idyller, och väckte mycken diskussion i Köpenhamn. Krøyer kom dock inte att fortsätta på den proletariska linjen. Han kom istället tillsammans med djur- och landskapsmålaren Theodor Philipsen att bil den som i Danmark införde det helt ljus friluftsmåleriet med tendens mot impressionismen. Krøyer tog aktiv del i grundandet av antiakademin Kunstnerernes Studieskole.[1]
På Skagen, där han 1882 slöt upp vid Michael Anchers sida, utvecklade han sig till en av Skandinaviens främsta målare. Sinnessjukdom, ärvd från modern bröt dock i förtid hans produktivitet.[2]
Han utförde främst landskapsmålningar med figurer men även skickligt komponerade grupporträtt.
Fotogalleri [redigera]
-
Kröyers första ateljé i Skagen, ett förvaringsbod för spannmäl, numera på Skagens Museum
Källor [redigera]
- Krøyer, 3. Peter Severin i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1911)
Noter [redigera]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 233-34
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 233-34
