Peder Swart

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Biskop Peder Swart
Kyrka Svenska kyrkan

Stift Västerås stift, biskop
Period 15561562
Företrädare Henrik Johannis Norwëgus
Efterträdare Johannes Nicolai Ofeegh

Död 1562

Peder Swart, död 1562, var biskop i Västerås, kyrkoman, Gustav Vasas krönikeskrivare och historiker. Egentligen kallades han Peder Andræ med tillnamnet "Svart", som han fick senare genom sönernas latinska tillnamn.[1]

Gustav Vasa ville styra över vad som skrevs om honom och hindrade därför tryckningen av Olaus Petris krönika. Uppdraget gick i stället till Peder Swart som författade en krönika över kungens liv fram till 1534. Han skrev till viss del efter Gustav Vasas direkta diktamen. Bland annat skildras reformriksdagen i Västerås 1527 samt äventyren i Dalarna. Krönikan ger den bild åt eftervärlden som Gustav Vasa önskade nämligen som landsfader som ömmade för sitt folk. Krönikan är skönlitterärt väl skriven men är inte historiskt pålitlig.[2]

Han berättar bland annat om det första vasaloppet. Dalekaraner sände en åstadh benembd Engelbrecht med nogre andre skidekarar the ther genom natt och dag droghe genom skogen medh samma wärff och funne Götstaff öffuerst vppe j Lima.

Tillsammans med Gustav Vasa skrev Peder Swart också det så kallade Gensvaret, ett svar på Den danska rimkrönikan, som gavs ut 1558.[3]

Hans grav finns i Västerås domkyrka.[4]

Barn; Israel Petri Niger, död 1614. Kyrkoherde i Kärrbro, senare i Tillberga år 1610.

Den s.k. Peder Swarts biskopskrönika för Västerås stift anses vara en förfalskning utförd på 1600-talet av Hedemoraprosten Nils Rabenius.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Larsson, Lars-Olof (2002). Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?. Stockholm: Prisma. sid. 45. ISBN 91-518-3904-0 
  2. ^ Nationalencyklopedin: Peder Swart
  3. ^ Westin, Gunnar T.. ”Peder Andreæ (Svart)”. nad.riksarkivet.se/sbl. Svenskt biografiskt lexikon. http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8083. Läst 2014-02-13. 
  4. ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 102
  5. ^ Ahnlund, Nils (1927), Nils Rabenius (1648-1717) : Studier i svensk historiografi. Stockholm: Gebers